Rikspolischefen

Om man läser mellan raderna verkar det som skråandan är fullständigt cementerad inom poliskåren. En förändringsvillig chef som vill mäta resultat och få in nytt blod i organisationen är det första som behövs i sådana gammalmodiga organisationer som polisväsendet. Kvantitet ställs mot kvalitet klagar polisledningarna ute i landet. Vill man missförstå så gör man det. Ett ex det är bättre att redovisa utandningsprov än att patrullera förebyggande på Sergels Torg. Jag skulle tro att rikspolischefen är mycket nöjd med att polisledningar ute i landet redovisar mycket förebyggande arbete och på sikt redovisas följaktligen att brotten går ned. Gör de inte det måste det förebyggande arbetet ifrågasättas och bedrivas på annat sätt. Antagligen är det här en punkt som polisledningen har kommit i otakt med sina underordnade. Jag förutsätter att Strömberg har tillämpat de modernaste metoderna med målstyrning och redovisning av resultat. Detta är sedan länge etablerat inom stadsförvaltningen. Ledningen för polisen har redovisat överskott av medel. Tyvärr finns det organisationer i hierarkin som fullständigt struntar i vad ledningen vill ha och här tycks polisväsendet fullständigt ha trampat snett. Allt tyder på att polismyndigheterna ute i landet inte vill lyssna på sin ledning utan istället obstruera.
ÖB är däremot ett exempel på ledare som får sitta i orubbat bo trots att det vartannat år saknas miljarder och som följaktligen måste beordra tvärstopp i organisationen när det gäller nyanställningar, resor och övertid. Han har organisationens förtroende men det beror på att den militära hierarkin är nöjd med sina förmåner och lever ett gott liv med väl tilltagna löner och inte ett arbete som är föremål för allmänhetens granskning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0