johanssoninjo

SOK verkar inte vara nöjda med Sveriges medaljskörd i Kina OS. Vad måste till för att ett litet land skall nå ett rimligt resultat? Eller vill vi vara mycket bättre än vad vår litenhet ger anledninng till? I dag är det så att idrottare blir individen mer eller mindre av en slump i kombination med lokala förhållanden som tradition eller att energiska ledare för tillfället har bestämt sig för att under en begränsad tid ägna kraft åt en viss gren. Roddare finns antagligen på fler ställen än i Leksands kyrkby. Exemplen kan göras fler, förstås. Varför är folkrika städer som Uppsala, Västerås, Växjö och Jönköping förhållandevis dåliga i fotboll? Svenska framgångssagor dyker slumpvis upp i olika grenar som Tennis, Bordtennis och på senare tid i fiidrott. Jobbar SOK fel eller är Riksidrottsförbundet som inte klarar sin roll och vilket ansvar vilar på specialidrottsförbunden? För 35 år sedan gjorde Camilla Odhnoff en special satsning på ungdomsidrott. I vår klubb kommer jag ihåg att en projektledare anställdes och vi fick pengar till ledarrekrytering och ledarna fick sina kostnader betalda. Skolorna damsögs på talanger och resultatet blev förbluffande. Riksidrottsförbundet måste bestämma sig för att satsa på specialidrottsförbunden enligt en plan och kraven skall vara att skolorna genomsöks på talanger. Varje förening på olika orter får resurser märkta för talangjakt. Kontinuiteten säkras genom stöd de första fem tio åren sedan när framgångarna kommer löser sig ekonomin och den vidare satsningen sig själv och centrala medel kan lösgöras för andra förbund. I och med denna medvetna satsning på att tidigt få fram talanger ändrar samhället på att gå i från slumpen till en medveten uppsökande verksamhet av talanger.