johanssoninjo

Jag hade först inte tänkt titta på reprisen som sändes i går med Glenn Strömberg och Härenstam som kommentatorer men så blev det i alla fall. Jag såg verkligheten som 13-åring på TV men av det kommer jag inte ihåg mer än att resultatet blev som det blev. Frapperande var hur väl Sverige höll spelet uppe med bra passningsspel och kraftfulla brytningar mot bollinnehavaren. Själv har jag levt i uppfattningen att Brailien var överlägset men så var det inte. Sverigest två mål blev till efter skickligt passningsspel och en underbar prestation av Nisse Liedholm som vi sett i repris månmga ggr. Tyvärr misslyckades Parling vid två tillfällen att understödja Axbom.. Synd att inte Lagerbäck har kunnat ta efter den underbara fotboll som 1958 års landslag spelade. Alltför mycket taktik och system tänkande har fått ta över. När såg man en coach ingripa i spelet 1958. Spelarna själva svarade för hur det skulle se ut på planen. Inga pärmar och genomtänkta 4-4-2 fanns. Naturligtvis är det så att spelglädjen och initiativrikedomen när spelet är i gång som måste få råda. Se bara på det reservbetonade Turkiet som var nära att slå ut Tyskland. Vad hade blivit sämre om yngre och bollskickligare spelare hade ersatt ex Peter Hansson mfl?

Hur skulle jag kunna undvika att bli idrottsintresserad när jag bodde på Garverigatan 3, tre trappor upp nära Stampen och knappt 1 km från Ullevi där GAIS,Kamraterna och ÖIS spelade hemma matcher varje helg? Nästan alla pojkar i klassen på Odinskolan var upptagna med handboll eller fotbollsspel på rasterna. Pappa gick ofta på matcherna på Söndag middag. Mamma och jag mötte honom i bland när matchen var slut utanför Ullevi. En gång var vi tidiga utanför matcharenan och mot oss kom en man. Han pekade med ena armen mot Ullevi och yttrade orden "där ligger dårarnas paradis". Pappa hade i samband med militärtjänstgöringen på A9 drabbats av polio och blivit rehabiliterad på Sahlgrenska och efter tillfrisknandet tagit ingeniörsexamen på GTI. Mamma och jag bodde kvar hos mormor på Värmlandsnäs tills Pappa hade fått jobb på Drogcentralen hos Ramel, tror jag, chefen hette. Och inte vet jag om namnet Drogcentralen var påhittat av släkt och vänner och i själva verket hette något annat. Pappa var kemist och på centralen gick arbetet ut på att tillverka olika homeopatiskapreparat. I Göteborg bodde min mormors syster Anna. Anna hade ett rum på Sahlgrenska sjukhusområde där hon hade ett jobb som städerska. Vi umgicks med Anna. Hon besökte oss på Garverigatan och vi var hos henne på Sahlgrenska. Jag hade två kamrater på Garverigatan. En hette Björn och var något år yngre än jag och väldigt snäll. Hans Pappa var spårvagnskonduktör/förare. Den andre hette Jan och hade öknamnet "Uggla" varför vet jag inte. Han var helt fascinerad av matineförställningar och gick såväl lördag som söndag på matineförställningarna. Han bodde på innergården hos sin Mormor. Jag tror hans Pappa var på sjön eller försvunnen på annat vis. Jag kommer ihåg att vi var lite rädda för honom dels var han större än Björn och jag dels kommer jag ihåg honom som lite aggressiv. När jag blivit sju/åtta år fick jag följa med på matcherna och stod längst ned vid staketet och kikade på fotbollsspelet mellan spjälarna. Jag minns hur fascinerande det var att se musikkåren som spelade före matchen och i halvtid. Kåren marscherade i olika formationer över planen medan de spelade och det var alltid lika spännande att iakta hur de skulle göra vändningarna när de kom till kortlinjen eller inkastlinjen. Jag tror jag har ett minne av en av GAIS matcher, laget blev svenska mästare 1954 och i samband med en av matcherna gick Karl-Alfred upp högt över de andra spelarna och nickade i mål. Jag tror det var mot Djurgården. Synd att jag inte har fört dagbok över alla sporthändlser som jag var med om i Göteborg. När Bengt Nilsson satte svenskt rekord i höjdhopp 1954 stod vi utanför Slottskogsvallen och hörde publikens jubel. Jag undrar om det inte var så att föräldrarna inte tyckte det var någon ide att gå in eller tyckte det var för dyrt. Tidigt blev jag handbollsintresserad och det var gråt och tjut när jag inte själv fick åka med spårvagnen till Mässhallen och kolla på matcherna. Jag minns att jag såg en del handbollsmatcher, troligen var det sista vintern 1954/55 som vi bodde i Göteborg. Det var Heim, RIK och Majorna. Gunnar Brusberg stod i mål för Heim. Mamma och Pappa gick till Liseberg och dansade och då stod jag nedanför dansbanan som var lite upphöjd och kikade återigen genom springorna på staketet på dansandet. På vardagskvällarna promenerade vi in till sta'n och tittade i skylfönstren och jag var alltid hungrig på varmkorv. Sällan fick jag någon för vi hade bara någon timma tidigare ätit middag som jag inte alltid var så sugen på. Jag kom på att skriva detta eftersom det i dag är exakt 50 år sedan VM finlen i fotboll spelades mellan Sverige och Brasilien. Våren 1955 flyttade vi till Karlstad med anledning av att Pappa hade fått jobb på Svenska Rayon. När jag fick reda på att VM i fotboll skulle spelas i Sverige och att flera matcher skulle gå i Göteborg bestämde jag mig för att fråga Pappa om jag fick beställa biljetter. Jag ringde till bokningscentralen och beställde biljetter till fyra matcher och fyra biljetter till varje match. Bilresorna till Göteborg skulle finansieras med hjälp av släktingar och Pappas arbetskamrater. Jag kommer i håg att vi såg gruppspelsmatchen mellan Sovjet-Brasilien och match om tredje pris Frankrike-Tyskland samt semifinalen Sverige-Tyskland, vem den andra gruppspelsmatchen var har jag inget minne av. Finalen såg jag på en restaurang som låg mot Gustav Adolfstorg, där ligger i dag Nordsta'n. Vi som var där var jag, Pappa och jag är inte säker på om båda Pappas systrar var med med män och eventuellt min kusin Lennart som senare i livet blev Pappa till två proffscyklister. Vi tältade på Kärralund. Pappa jobbade i Vålberg och vid en av matcherna skulle jag åka buss till Vålberg för att träffa Pappa för vidare färd med bilen till Göteborg. När jag hade försvunnit hemmifrån upptäckte Mamma att biljetterna till matchen låg kvar på hallbordet. Snabbt fattade hon beslutet att ringa efter en taxi som åkte i kapp bussen på Sörmon och jag fick biljetterna. Undrar hur medpassagerarna och alla inblandade upplevde den historien? Själv tyckte jag väl inte det var så konstigt.

Prognosen för statens överskott för 2008 bara ökar för varje gång som ESV gör prognoser. Nu senast 163 miljarder. Hade öveskottet varit lika stort med en socialistisk regering? Nej, och det beror på att gamla regeringen var motståndare dels till utförsäljning av statliga bolag som Telia, Vin och Sprit, Vasakronan m fl. dels till att tydligt bekämpa de enorma tal för förtidspensionering, sjukskrivningar och arbetslöshet. Ytterligar strukturreformer återstår som att reformera skolan, sjukvården och inte minst försvaret. Överskottet används till att minska statsskulden och det bidrar till lägre räntekostnader som möjliggör ex att höja pensionerna för de med lägst pensioner. Vinner borgarna valet 2010 kan svenska löntagare se fram emot skattebefrielse i december månad precis som i Norge. Då ökar julrushen på landets köpcentra och drar in värdefulla momsintäkter till statskassan. Överskottet ökar ytterligare allt i en enda god spiral. Sverige kommer även på ekonomi området att bli det goda exemplet för många andra länder. Vi kommer ytterligare att kunna stärka vår redan framgångsrika miljösatsningar och hjälpa flyktingar och andra utsatta att få en säker hemvist i landet.

Jag har kollat på när Ylva Johansson debatterar. Det finns något konstigt i hennes kroppsspråk. Det stämmer inte med det hon säger. Hon måste höja rösten för att övertyga motståndarna, tror hon. I mina ögon får hon något löjligt över sig. Jag slutar helt enkelt att lyssna på henne och bara kollar hur hon agerar med ögon och mun kanske också med armar och övriga kroppsdelar. Tror hon på vad hon säger? Jag är ingen vän av svåra ord men om jag använder ordet patetisk för att karakterisera Ylva, kan det vara rätt kanske. Varför skriver jag detta. Jo hon har stort inflytande i det socialdemokratiska partiet och därmed i riksdagen. Hon kan utöva stort inflytande på Sveriges politik i framtiden. En annan anledning till att jag blir engagerad är att jag tycker inte om personer som inte är helt ärliga och allra minst sådana som i det offentliga livet ena stunden klart tar avstånd från ex hushållsnära tjänster och nästa dag utnyttjar tjänsten till att betala lägre skatt. Är man så ideoligiskt reflexmässigt bunden till vissa politiska riktningar som Ylva då måste det vara konstigt att vilja betala mindre skatt och till på köpet aktivt i sin deklaration begära att få befriad från några skattekronor. Jag tycker Ylva har drag av demagog. Sådana personligheter kan vara farliga för samhällsutvecklingen om de är i positioner som Ylva. Demokratin har sina brister i och med att många okritiska personer lägger sina röster utan att närmare skärskåda vad vissa politiker med stort självförtroende verkligen säger och menar.

Säkert finns det statistik på hur många relativt sett onödiga bilresor som dagligen genomförs i svenska samhället. En okulär besiktning en fredagseftermiddag av Hagalundsvägen i Karlstad den innerväg som leder till stadens köpcentrum visar inte på minskat bilåkande snarare tvärtom. Hur många cykelkärror står parkerade utanför affärer? Jag har inte sett många. När börjar det bli gott om parkeringsplatser en fredagseftermiddag utanför städernas köpcentrum? Det är ett mått på om bensinpriset påverkar människors livsstil. Kom ihåg att fortfarande utgör bensinpriset knappt 40% av en bils verkliga kostnader. Inte upplever jag som cyklar dagligen att det är trångt på cykelbanorna ej heller att några nya kategorier har börjat cykla. Tänk tanken om det skulle hända att folk i gemen avstod bilresandet i städerna till förmån för cykeln. Vilken förbättring av folkhälsan och framförallt miljön. Läkemedelsbolagen och apoteken skulle få minskad försäljning av blodförtunningsmedel och sömntabletter. Inte så bra så klart att folk blir törstigare och släcker törsten med öl då blir det status quo i folkhälsan.

Äntligen ett radikalt förslag togs i dag av Försvarsberedningen. Sverige skall få en yrkesarme eller om man så vill kontraktsanställda soldater. Värnplikten slopas. Den övergödda byråkratin dras ned. En stab en myndighet kommer att leda försvaret inte som nu många stödorganisationer i form av underhållsorganisation, FMV, värnpliktsverk och många olika skolor. Färre förband. Det överdimensionerade flygvapnet minskas till hälften. Några onödiga vapenslag som artilleri, kustartilleri försvinner. Den nya regeringe går verkligen in för att omstrukturera moder Svea som alltför länge under ledning av den omoderna och byråkratiska socialdemokratin lidit under ett skattetryck som varit högst i Europa. Statbudgeten visar redan i dag stora överskott och bättre kommer det att bli i framtiden när jobbpolitiken fått slagit rot ordentligt och onödiga nuvarande statliga affärsverksamheter sålts ut. Skolpolitiken och sjukvården brukar anpassats samt bostadsmarknaden reformerats till att bli mindre subventionerad. Resultatet blir att skatten sänks för låginkomsttagare och medelklass, fattigpensionärerna kommer att få flera tusenlappar påökt. Många andra av dagens problem områden (polisen, invandring) kommer att få ökade resurser och samhället i stort kommer att fungera bättre. Först då kommer opinionen att förstå att rösta på rätt regering och det bästa av allt den gammalmodiga socialdemokratin tvingas anpassa sig till ett förnyat sätt att styra landet även om de aldrig på lång sikt kommer tillbaka till makten. En liten bra detalj tillkom i dag i och med att Regeringsrätten gav klartecken till kommunerna att driva skolor i bolagsform.

Äntligen något som verkar fräscht, ny chef för Arbetsförmedlingen Angeles Bermudez-Svankvist. Pappan Flamencodansös och mamman postkassörska. Verkar som en blandning av yttersta noggrannhet och kreativitet. Det behövs verkligen i denna organisation som karakteriseras av gråmulen byråkrati och stelbenthet som härdat stål. Mycket finns att göra, det första är att banta denna övergödda organisation både horisontellt och vertikalt. Få fart på matchningsrollen och leva upp till namnet och inte kräva att kunderna skall sköta jobbet som organisationen skall utföra. Förhoppningsvis kommer utvecklingen att gå dit hän att kunderna kategoriseras och matchas mot den efterfrågan som för tillfället finns. Problemet är förstås att det finns 300 000 som efterfrågar arbete och utbudet är ca 60 000. Frågan är om förmedlingen överhuvudtaget bör finnas i nuvarande organisation. Med en så liten efterfrågan kan marknaden sköta sig själv utan statlig inblandning. Kan Angeles förstå problemet och utöva ett hårdhänt ledarskap med att nypa till på rätt ställen kan skattebetalarna slippa undan med ytterligare några tiotal miljarder. Nuvarande kostnad ca 70 miljarder.

Denna vecka är det final för årets gymnasieelever. Betyg delas ut dvs resultatet av tre års ansträngningar av ungdomar i diverse program och ämnen. För skattebetalarna är det viktigt att betygen håller en relativt hög nivå. Annars fodras det extra resurser som t ex fler platser på komvux eller stödundervisning för att nå universitetet. Betygen är ett kvitto på att undervisningen varit effektiv och att hela processen inom gymnasiet har fungerat på ett effektivt sätt. Mångfald bidrar till konkurrens och tillfälle till jämförelse. Monopol däremot lever sitt eget liv och kan förorsaka mycket snedvridning och resursslöseri. Det är därför det är extremt viktigt med friskolereformen och den skolpenning som följer eleverna. Läroanstalterna har möjlighet att profilera sig och förhoppningsvis utbilda ungdomarna till en arbetsmarknad som efterfrågar den procent som inte vill läsa vidare på Universitet. Dagens relativt höga arbetslöshet bland den ålderskategori som går ut gymnasiet visar tyvärr på att någonstans i upplägget brister det. Förhoppningsvis är det så att fler friskolor startas med bättre fokus på vad arbetsmarknaden efterfrågar både på kort och lång sikt. Det gynnar också den kommunala skolan som naturligtvis måste bli bättre på samma saker. Tänk tanken om det kunde vara så att alla avgångselever som ville visste att den första september hade jag att infinna mig på företaget x eller inom organisation y. Jämför med sextio talets manliga elever som efter studentfesten på morgonen därpå hade att infinna sig på tilldelad plats inom Försvaret. Det var en viss trygghet och tid till att tänka på vad som skulle hända ett år senare. Dessutom fick de värnpliktiga lön och avstod man från cigaretter och för mycket uteliv blev ekonomin inga problem med gratis husrum och mycket god mat. Tyvärr får inte mer än en liten procent uppleva den kamratskap och gemenskap som militär livet innebar för de som tyckte om lumparlivet.

Ylva Johansson säger att socialdemokraterna skall riva upp regeringens beslut att privatisera Apoteken. Skall hon förbjuda att privata bolag producerar läkemedel, att vi har privata tandläkare, sjukgymnaster, logopeder m fl yrkesgrupper som arbetar med hälsa och friskvård. Jag har mycket svårt att förlika mig med Ylvas aggressiva och auktoritära framtoning. Jag hittar ingen logik i hennes och socialdemokraternas retorik när det gäller sjuk och hälsovården. Vi har privata sjukhus och andra vårdinrättningar som socialdemokraterna har varit med om att organisera. Bra vore om Ylva kunde förklara för svenska folket varför inte allt som rör kroppen skall ägas och drivas av samhället.

Återigen en underbar och underhållande fotbollsmatch med individuell teknik i högt tempo. Portugal vann en aning orättvist mot ett starkt kämpande Tjeckien. Oavgjort hade varit mer rättvist men Portugiserna kan så mycket mer och har en högre potential i allt så det är bara att acceptera att tillfälligheter spelar i händerna på det bästa laget i längden. Men vilka spelare Tjeckien har i Sionko, Baros m fl. Turkiet och Schweizarna är och kommer att vara långt efter i gruppen. Deco måste vara Europas bäste mittfältsspelare. Millimeterprecision i passningen till Ronaldhos 2 – 1 mål var underbar att skåda. Men Sionkos vilja vid kvitteringen låg inte långt efter i fotbollsgodis. Överraskande hittills är att så få matcher slutar oavgjort, bara tråkiga matchen mellan Rumänien och Frankrike. Irriterande är kommentatorernas förklaringar till allt som händer på planen. Alla lag försvarar sig med 4 i backlinjen och 4 på mittfältet. Sedan är det tillfälliga individuella prestationer/kombinationer (Larsson/Zlatan, Deco/Ronaldho) samt misstag i försvarsarbetet som gör att målen kommer till. Det är inte resultatet av någon utstuderad taktik från de halvt helgonförklarade coacherna. Coacherna är lika övervärderade avseende taktik som en ishockeymålvakts prestationer ofta kommenteras som helt avgörande för lagets vinst eller förlust.

Ett av P1.s bästa program är det årligen återkommande ”Sommarpratarna”. Jag har just sett presentationen av årets pratare. Det gick en rysning genom kroppen när jag fick höra strax före kl 1300 att presentationen skulle ske just i dag. Anklagar mig själv för att vara dåligt påläst. Speciellt ångerfull blev jag när jag fick reda på att lyssnarna själva fick rösta på en sommarpratare och jag inte hade uppmärksammat detta. Programmet är unikt på det sättet att man lär sig oerhört mycket av andra personers berättelser, det är känslosamt att höra vad människor varit med om mm. Jag minns ett av de första programmen jag hörde någon gång i slutet av åttiotalet, tror jag det var. Jag stod i garaget och målade bräder. Det var di Leva som sommarpratade på ett oerhört fängslande sätt. Tidigare har det mest varit på semestrarna som jag lyssnat , nu har jag friheten att lyssna på alla programmen om inget annat kommer emellan. I år får vi höra bland annat en rysk före detta spion som verkade i Sverige och en amerikansk elitsoldat som varit med om tre amerikanska invasioner och som har en svenska till kärlek. Björn Ulvaeus har radion lyckats övertala. http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=426515&ref=puff

Bra att Sverige vann så att spänningen finns kvar. Spänningen var det enda som höll intresset uppe i soffan tillsammans med hustrun och kompisen som ringt tidigare på dagen och annonserat sin ankomst på grund av att hustrun var på symöte. Trevligt att ha kompisar som kommer utan föregående krusiduller. Jag bjöd på egenhändigt bakad pizza och färsk vitkålssallad. Före det inledde vi med en fyra whisky och lantchips. Till pizzan blev det för kompisen lägsta öl procenten och för mig själv ett snäpp upp i procenttalet. Kompisen frågade efter Campari men jag kunde inte hitta den flaskan. Inte överraskande inleddes matchen med mest luftpastejer från båda lagen och vi var överens om att första halvleken var karakteriserad av dåligt spel och sömnaktig fotboll. Grekerna var bedrövligt dåliga med sitt sätt att överdriva det defensiva passningsspelet som förhoppningsvis skulle leda till att Sverige tappade tålamodet och gjorde något överilat. Peter Hansson var nära att näta i eget mål men nickskarven gick decimetern utanför stolpen. Mellberg spelade en chansartad passning till svensk forward på grekernas mittfält och vips blev det till grekernas bästa målchans i matchen. Hade det varit mot något av de andra lagen i mästerskapet hade det varit mål. Så kom den efterlängtade kombinationen Larsson – Zlatan och där satt den. Lyckan och spänningen lever för svensk fotboll. Tur att mitt tips inte gick in. För en som tycker om fotboll är det härligt att hittills ha fått se Portugals och Hollands fantasirika passnings spel och individuella teknik.

Synd om Schweizarna som försökte rulla boll och spela som jag skulle vilja att Lagerbäcks team kunde prestera.. Men ett ynkligt misstag i försvarsarbetet fällde alplandets söner plus att deras bäste forward Frey på ett tidigt stadium fick ledbandet i knäet söndervridet. Tjeckerna hade mycket bollkunnande och var på intet sätt icke värdiga vinnare. Även om S. med hemmapubliken i ryggen och premiär och värdlands adrenalin uppchackade borde ha tagit hem matchen. Turkarna försökte hålla ned tempot så gott det gick och backa hem men mot Europas bästa passningsspelare och dribblers var utgången given. Portugiserna kommer att vara ett av finallagen endast grov otur och underskattning kan hindra laget från att den 29/6 paradera in på Ernst Happel Stadion. Troligen kommer Grekerna att spela ungefär som Turkiet försökte mot Portugal dvs mycket bollinnehav och bra passningsspel och mot Sverige som så fort som möjligt med långa höjdbollar försöker att lämna över bollen till motståndarlaget kommer ett oavgjort 0 – 0 resultat att vara det mest sannolika. Om nu inte Mellberg och försvarskamraterna snubblar till en straff när bolltrollandet blir för omfattande innanför eget straffområde.

Mot bakgrund av -att 1,2 millioner människor ( 550 000 förtidspensionerade, 250 000 sjukskrivna 325 000 arbetslösa och i arbetsmarknadsåtgärder) i dag i Sverige står utanför arbetsmarknaden. -att det trots dessa siffror råder brist på arbetskraft. -att miljöpartiet har krävt medborgarlön. Finns det anledning att göra några reflexioner. Av Sveriges arbetskraft på ca 5 millioner så är ca 20 % inte anpassade till arbetsmarknaden, detta i en strålande högkonjunktur. Hur stor del av denna dryga millionen är det realistiskt att tro att samhället genom rehab åtgärder skall anpassa till arbetsmarknaden? Till detta kommer alla de som går undersysselsatta i landstingen,kommunala och statliga befattningar och som inget hellre vill än att gå hem. Politiker och tjänstemän (arbetsförmedlingen, försäkringskassan med flera statliga organisationer) ägnar en stor del av tiden åt att fundera på vad denna massa skall få för ersättning och aktiviteter. Låt massan fundera själva och strunta i vad folk ägnar sig åt. Vore det inte klokt att ge alla som står utanför arbetsmarknaden en medborgarlön om 15 000 kronor. Det kostar samhället futtiga 21 miljarder inklusive 40% arbetsgivaravgifter åt 1 million. I samma andetag får kommunerna tillbaks 4,5 miljarder i skatteintäkter. Vad kostar denna million i dagens läge? Skillnaden blir negligerbar. Men vad skall alla utredare, forskare och otaliga tjänstemän som i dagens läge sitter på sina kammare och funderar på denna million då sysselsätta sig med? Förresten det pratas om rehab som allena saliggörande. Vad innebär rehab, träning av kroppen på ett eller annat vis? Tillåt mig att tvivla på att det hjälper en som av en eller annan anledning blivit sjukskriven. Den stora massan av förtidspensioneringar beror på dålig organisation/relationer på speciellt kommunala och statliga arbetsplatser.

Det är förvånande att fotbollslandslagets spelstil inte ifrågasätts av expertkommentatorerna. Då och då skymtar det fram kritik. Ex Bosse Pettersson kommenterar i senaste matchen mot Ukraina i fyrtionde minuten när Peter Larsson slår en lång höjdboll mot anfallet med orden. Varför spelar karln en sådan boll när han har sex till sju andra alternativ. Tyvärr är detta ingen ovanlighet. Landslagets spelstil karakteriseras av dels långbollar mot anfallarna dels svåremottagliga passningar genom mittfältet och mot anfallet. Det går helt enkelt för snabbt. Det springs med bollen (Wilhelmsson och Ljungberg). Passningsspelet håller inte internationell klass trots att vi har spelare som i sitt dagliga värv är väletablerade i dessa spelsystem. Det måste bero på att ledningen predikar ett annat system än vad de flesta internationella topplag tillämpar. Ett undantag var då och då mot Brasilien i England senast, i den matchen fanns tendenser till bra passningsspel. Ett klassiskt ex är när damfotbollslandslaget blev bortkollrat av Nigeria i slutskedet av VM matchen.Vårt lag höll på med långbollar som ideligen togs om hand av Nigerianskorna som trillade boll efter marken i relativt långsamt tempo och till slut hittade en öppning och bollen förpassades i svenskornas mål. Denna sekvens borde spelas upp många gånger inför kommande VM matcher. Internationell toppfotboll karakteriseras av passningsspel efter marken och att bollen hålls inom laget långa sekvenser 15 – 20 passningar är inte ovanligt. Naturligtvis innebär det att motståndarlaget blir stressat och får springa mycket. Analyserar man matchen mot Ukraina och många andra så om man vill vara lite extrem karakteriseras Sveriges spel som ett flipper. Misslyckade passningar skapar mycket spring och spelet blir stressigt och spelarna får inte tid att tänka och bli kreativa. En detalj: hur många krossbollar slogs från Ukrainas vänsterkant i andra halvleken över till högersidan? Hur många krossbollar slogs från Sveriges sida under hela matchen+ Sverige tillämpar inte krossbollar utan tvärtemot är det svårmottagliga långbollar som slås som skapar stress inom laget. Jag har svårt att förstå hur rutinerade anfallsspelare som Henke och Zlatan kan acceptera en sådan spelstil. Fotboll är inte enbart att stå i vägen för motståndarnas anfallsförsök och att med kraft nicka bort bollen. Fotboll är också framförallt konstruktivt spel från försvar genom mittfält och ett kreativt avslut.