"Ös på med fler såpor - ut med faktaprogram"
Jag har sedan slutet av Oktober varit arbetslös. En av huvudaktiviteterna under tiden fram till i dag har varit att kolla upp Direktsändningar från 0900 ? 1600 på SVT24 och SVT2.
Döm om min förvåning när jag läser Erik Fichtelius debatt artikel i Söndagens DN (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=770849) där han redogör för hur SVT skall begränsa dessa sändningar till förmån för såpor och frågesport.
Här är ett citat från debattartikeln
?SVT 24 hade också en annan komponent. Den var en av Europas första och mest framgångsrika direktsändande politik-kanaler. På dagtid lanserades programmet 24 Direkt som upp till åtta timmar per dag sände från riksdag och Rosenbad, EU-parlament, FN, universitet, högskolor, folkrörelser, fackföreningar, intresseorganisationer, debatter, föredrag, talare, seminarier, bokmässor, prisutdelningar, kungliga tal och en och annan påvlig begravning. Det var ett gigantiskt demokratiexperiment som vidgade det offentliga rummet. 24 Direkt sände långa seminarier i sin helhet, utan omtolkning eller redigering.?
Politikerna talar ofta om utanförskap. SVT:s sändningar har den effekten att i varje fall för den intresserade begränsa utanförskapet. Genom SVT:s sändningar känner jag mig i hög grad delaktig i samhällsarbetet och kan stimuleras till debatt inlägg i offentliga media och inte minst föra debatten och informationen vidare i min kamratkrets.
Just nu har jag avslutat en sittning med offentlig utfrågning i Försvarsutskottets regi.
Debattartikeln har rubriken "Ös på med fler såpor - ut med faktaprogram". Är det så som rubriken beskriver undrar jag om SVT kan ha kvar sin roll som public service företag?
Det är lätt att hålla med Fichtelius om jag inte tar del av andra argument. Klart att det går att hitta sändningar på Webben men då skall jag vara näst intill expertintresserad. Public Service innebär antar jag att det skall vara lättillgängligt och jag inte utan extra ansträngningar skall kunna hålla mig välinformerad om samhällsföreteelser. Låt de kommersiella kanalerna hålla på med såpor och frågesporter.
Ett av SVT:s primär mål måste vara att bidra till att utveckla demokratin bland breda folklager. Jag antar att skola, universitet m fl använder sig av programmen i sin utbildningsverksamhet.
Döm om min förvåning när jag läser Erik Fichtelius debatt artikel i Söndagens DN (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=770849) där han redogör för hur SVT skall begränsa dessa sändningar till förmån för såpor och frågesport.
Här är ett citat från debattartikeln
?SVT 24 hade också en annan komponent. Den var en av Europas första och mest framgångsrika direktsändande politik-kanaler. På dagtid lanserades programmet 24 Direkt som upp till åtta timmar per dag sände från riksdag och Rosenbad, EU-parlament, FN, universitet, högskolor, folkrörelser, fackföreningar, intresseorganisationer, debatter, föredrag, talare, seminarier, bokmässor, prisutdelningar, kungliga tal och en och annan påvlig begravning. Det var ett gigantiskt demokratiexperiment som vidgade det offentliga rummet. 24 Direkt sände långa seminarier i sin helhet, utan omtolkning eller redigering.?
Politikerna talar ofta om utanförskap. SVT:s sändningar har den effekten att i varje fall för den intresserade begränsa utanförskapet. Genom SVT:s sändningar känner jag mig i hög grad delaktig i samhällsarbetet och kan stimuleras till debatt inlägg i offentliga media och inte minst föra debatten och informationen vidare i min kamratkrets.
Just nu har jag avslutat en sittning med offentlig utfrågning i Försvarsutskottets regi.
Debattartikeln har rubriken "Ös på med fler såpor - ut med faktaprogram". Är det så som rubriken beskriver undrar jag om SVT kan ha kvar sin roll som public service företag?
Det är lätt att hålla med Fichtelius om jag inte tar del av andra argument. Klart att det går att hitta sändningar på Webben men då skall jag vara näst intill expertintresserad. Public Service innebär antar jag att det skall vara lättillgängligt och jag inte utan extra ansträngningar skall kunna hålla mig välinformerad om samhällsföreteelser. Låt de kommersiella kanalerna hålla på med såpor och frågesporter.
Ett av SVT:s primär mål måste vara att bidra till att utveckla demokratin bland breda folklager. Jag antar att skola, universitet m fl använder sig av programmen i sin utbildningsverksamhet.
Jobba längre
Är det en myt eller är det den vanliga trendframskrivningen av olika företeelser i samhället som råder när olika experter hävdar att det kommer att vara brist på arbetskraft om sisådär en tio tjugo år?
Jag tittar på dagens verklighet och kan då konstatera att det finns ca 60 000 lediga jobb på arbetsförmedlingens hemsida. Hur många är det som vill jobba och som inte har några jobb dvs de som idag är arbetslösa eller förtidspensionerade? En vanlig siffra som brukar nämnas är ca en million.
Till denna million skall komma de som skall fortsätta att jobba efter pensioneringen eller som dagen ledare i DN (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=770850) hävdar att pensionsåldern skall höjas.
Tillåt mig tvivla på denna trendframskrivning. Ett faktum är att vi i dag lever längre än tidigare och att det kommer att ställa krav på både sjukvård och mer pensioner. Men hänsyn skall också tas till att vi kommer att bli friskare och vårdens utveckling. Samt inte minst sådana utvecklingsmönster i samhället som olika experter idag inte har en aning om.
Ytterligare en faktor som gör att den nedre medelklassen och de outbildade inte kommer att efterfrågas på arbetsmarknaden är att arbetslivet ställer allt högre krav på kompetens. De tidigare enkla arbetena eller förvaringsplatserna inom industrin och jordbruket finns inte längre. Risken är att ett stort arbetslöst proletariat bildas och som givetvis måste försörjas av samhället. Hur skall politikerna eller näringslivet kunna skapa arbete åt denna kategori? Jag tror inte på att det kommer att råda brist på arbetskraft i framtiden. Möjligen brist på kvalificerad arbetskraft men det har vi möjlighet att råda bot på genom att ta in olika experter från den globala marknaden.
Tänk om dagen experter och trendframskrivare får rätt. Det innebär att det omvända förhållandet mot dagens kommer att råda dvs. en halvmillion jobb kommer att efterfrågas och det finns möjligen ett hundra tusen som kan ta dessa jobb. Vilket drömscenario för alla som vill arbeta. Otydliga jobb och otrevliga chefer kommer att vara ett minne blott för de kommer på sikt inte att ha några som vill jobba med de uppgifterna som dessa arbetsplatser erbjuder. Alla som inte trivs på sin arbetsplats kommer att ha möjligheter att byta. Fackföreningar kommer knappast att existera i och med att den enskilde kommer att ha mest att säga till om. De stora kollektiven som sjuksköterskor, lärare, poliser m flera yrken kommer att luckras upp och ersättas med tjänster som utvecklas allt eftersom människor efterfrågar nya behov inom dessa kategorier.
Dagens högavlönade och improduktiva administrativa chefer och mellanchefer kommer att vara ett minne blott. Det är de lokala och av befolkningen efterfrågade behoven som kommer att dominera. Produktionen kommer att stå i focus inte den onödiga administrationen som i dagens läge tillåts att blomstra inom framförallt den statliga monopol administrationen. Landsting och Länsstyrelser försvinner och ersätts med lokala organisationer som utför de tjänster som lokal samhället efterfrågar på just den platsen.
Specialistsjukvården koncentreras till tre till fyra Universitetssjukhus och resten av vården tillåts blomstra var helst behoven finns. Kommunala skolor försvinner och ersätts av privata skolor som utbildar effektivare och där ordning och disciplin blir en självklarhet. Ungdomar kommer att se det som en självklarhet att utbilda sig i de yrken som samhället efterfrågar. Yrkesvägledare och arbetsförmedlare kommer att vara yrken som försvinner tack vare att människor själva på ett tydligt sätt kommer att inse sina möjligheter. Stora delar av den statliga administrationen försvinner och därför kan det arbetslösa proletariatet få en dräglig försörjning. Statsbudgeten kommer inte att tyngas av dagens stora offentliga institutioner utan kommer att gå med överskott. Vilket drömscenario.
Är G W Perssons uppsägning bara början?
Jag tittar på dagens verklighet och kan då konstatera att det finns ca 60 000 lediga jobb på arbetsförmedlingens hemsida. Hur många är det som vill jobba och som inte har några jobb dvs de som idag är arbetslösa eller förtidspensionerade? En vanlig siffra som brukar nämnas är ca en million.
Till denna million skall komma de som skall fortsätta att jobba efter pensioneringen eller som dagen ledare i DN (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=770850) hävdar att pensionsåldern skall höjas.
Tillåt mig tvivla på denna trendframskrivning. Ett faktum är att vi i dag lever längre än tidigare och att det kommer att ställa krav på både sjukvård och mer pensioner. Men hänsyn skall också tas till att vi kommer att bli friskare och vårdens utveckling. Samt inte minst sådana utvecklingsmönster i samhället som olika experter idag inte har en aning om.
Ytterligare en faktor som gör att den nedre medelklassen och de outbildade inte kommer att efterfrågas på arbetsmarknaden är att arbetslivet ställer allt högre krav på kompetens. De tidigare enkla arbetena eller förvaringsplatserna inom industrin och jordbruket finns inte längre. Risken är att ett stort arbetslöst proletariat bildas och som givetvis måste försörjas av samhället. Hur skall politikerna eller näringslivet kunna skapa arbete åt denna kategori? Jag tror inte på att det kommer att råda brist på arbetskraft i framtiden. Möjligen brist på kvalificerad arbetskraft men det har vi möjlighet att råda bot på genom att ta in olika experter från den globala marknaden.
Tänk om dagen experter och trendframskrivare får rätt. Det innebär att det omvända förhållandet mot dagens kommer att råda dvs. en halvmillion jobb kommer att efterfrågas och det finns möjligen ett hundra tusen som kan ta dessa jobb. Vilket drömscenario för alla som vill arbeta. Otydliga jobb och otrevliga chefer kommer att vara ett minne blott för de kommer på sikt inte att ha några som vill jobba med de uppgifterna som dessa arbetsplatser erbjuder. Alla som inte trivs på sin arbetsplats kommer att ha möjligheter att byta. Fackföreningar kommer knappast att existera i och med att den enskilde kommer att ha mest att säga till om. De stora kollektiven som sjuksköterskor, lärare, poliser m flera yrken kommer att luckras upp och ersättas med tjänster som utvecklas allt eftersom människor efterfrågar nya behov inom dessa kategorier.
Dagens högavlönade och improduktiva administrativa chefer och mellanchefer kommer att vara ett minne blott. Det är de lokala och av befolkningen efterfrågade behoven som kommer att dominera. Produktionen kommer att stå i focus inte den onödiga administrationen som i dagens läge tillåts att blomstra inom framförallt den statliga monopol administrationen. Landsting och Länsstyrelser försvinner och ersätts med lokala organisationer som utför de tjänster som lokal samhället efterfrågar på just den platsen.
Specialistsjukvården koncentreras till tre till fyra Universitetssjukhus och resten av vården tillåts blomstra var helst behoven finns. Kommunala skolor försvinner och ersätts av privata skolor som utbildar effektivare och där ordning och disciplin blir en självklarhet. Ungdomar kommer att se det som en självklarhet att utbilda sig i de yrken som samhället efterfrågar. Yrkesvägledare och arbetsförmedlare kommer att vara yrken som försvinner tack vare att människor själva på ett tydligt sätt kommer att inse sina möjligheter. Stora delar av den statliga administrationen försvinner och därför kan det arbetslösa proletariatet få en dräglig försörjning. Statsbudgeten kommer inte att tyngas av dagens stora offentliga institutioner utan kommer att gå med överskott. Vilket drömscenario.
Är G W Perssons uppsägning bara början?
