johanssoninjo

Det mest effektiva sättet att förändra människors beteende avseende val av produkter och tjänster är att förändra priset. Dock är det naturligtvis så att vissa nödvändiga varor är mindre priskänsliga än andra. A-kasse avgiften höjdes av den borgerliga regeringen 2006. Sedan dess har uppskattningsvis 500 000 medlemmar lämnat kassorna. Politiskt görs det ett stort nummer av detta från oppositionens sida. Sannolikt är det så att de flesta har gjort en bedöming att de har ingen nytta av att vara med i kassorna på grund av att de inom några år skall gå i pension eller arbetar i sådana yrken där sannolikheten för arbetslöshet är minimal. Detta framgår inte av debatten utan alla som varslas verkar stå utanför A-kassan. Väljer individen ett yrke som bilbyggare och tjänar mer än en sjuksköterska är det rimligt att vederbörande betalar mer för risken att bli arbetslös än sjuksköterskan som kanske väljer att stå utanför eller i varje fall borde betala betydligt mindre. Sedan är det kanske i solidaritetens namn mer smakligt att alla bidrar med samma avgift i en obligatorisk avgift. I dag rapporteras att 288 000 människor är öppet arbetslösa i Sverige. Till den siffran kommer ca 120 000 i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Hur många sjuk- och förtidspensionärer samt riktiga pensionärer är det som vill arbeta? Är det dörrvakter och andra enkla hjälpredor de arbeten som måste finnas/införas i landet för att minska antalet som vill göra en insats?