Krisen

Vem vill inte vara med i en fantastisk affärside? Jo,naturligtvis om den i efterhand har visat sig vara framgångsrik. Men hur vet aktieköpare det i ett tidigt skede? Bankerna och deras rådgivare är allmänhetens känselspröt mot näringslivet. Under sextio och sjuttiotalet var intresset hos allmänheten för att satsa sparade pengar i aktier minimalt. Under senare delen av åttiotalet började intresset att vakna hos en större del av allmänheten. Kulmen nåddes 1999 när Pensionssystemet reformerades vilket betydde att 2,5% av arbetgivarnas totala 18% fick tas om hand av den enskilde spararen. Bankerna m fl organisationer fick en ökad betydelse i att ge kvalificerade råd till spararna. Allmänheten har haft/har en ödmjuk och tillitsfull inställning till bankmiljön som för många uppfattas som otillgänglig och respektingivande. I nedgångsperioder och speciellt så djup som den som vi bevittnar nu kritiseras bankerna och andra rådgivare. Det beror på att många trott att råden varit av arten tämligen säkra. Kanske har råden varit mer underbyggda än Micke Nybrinks travtips men hur mycket säkrare? Vem kan förutse marknaders utveckling och stora politiska förändringar som murens fall och september katastrofen i USA? Tankesmedjor, analytiker och prognosmakare är den grupp som har goda tider och som tillfrågas hur det skall sluta. Du och jag förstår inte hur USA kan pytsa in så många dollar men faktum är att beloppen är hanterbara i förhållande till USAs bruttonationalprodukt. Men naturligtvis är det skattebetalarna som just nu får betala men på sikt kommer kollektivet i alla fall delvis att få tillbaks pengarna när de nu förstatligande institutionerna kommer att säljas till marknaden. Och nu och i framtiden kommer pensionspengar och oljepengar att flöda in i systemet och kräva placering i såväl riskfyllda som mindre riskfyllda placeringar. Nedgång följs av uppgång så ser systemet ut och kommer alltid att se ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0