Skoldebatten

Med utgångspunkt i min egen erfarenhet har jag en instingtiv känsla av att det tränas för lite i läsning och räkning idag i förhållande till när jag (63 år) gick i skolan. Om jag skulle lära mig stava sa fröken att jag måste läsa mycket och gå på biblioteket och låna böcker. Jag kom själv underfund med att skulle jag lyckas på provräkningen gällde det att börja om från början i räkneboken och upprepa problemen tills förståelsen kom. Likadant är det med alla företeelser som t ex matlagning och städning. Dvs det är relativt mycket arbete som krävs. Naturligtvis är de underliggande faktorerna motivation och en bra miljö (lärare, klassrumssituationen, hemmamiljön). Inga lätta saker att ta itu med vilken tidsepok det månde vara. Jag tycker att skolan borde klara detta utan inblandning av politiken i så stor utsträckning. Björklund påminner om de auktoriteter som jag påträffat i arbetslivet och de har inte skapat någon arbetsglädje snarare tvärtom. Eftersom det finns tror jag ca 40 000 lärare i den svenska skolan så är variationen i undervisningen ganska stor. Det är klart att VPK vill förbjuda läxor på grund av att det är orättvist om vissa föräldrar tar itu med sina barn och vill komplettera skolans undervisning. Men hur skall VPK kunna kontrollera att föräldrarna inte hjälper sina barn i hemmet? Mindre politik tycker jag skall styra skolan. Bättre att föräldrar och lärare i samverkan påverkar skolan och så är det väl i verkligheten också. Bara dumt när politiker med sin överdrivna retorik skall värva röster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0