johanssoninjo

Idén till Italienresan kom upp vid ett samtal i april förra året med min gode vän LL som har en lägenhet i norra delen av landet i en bergstrakt nära kusten. Tanken var också att det skulle bli en överraskning som present till hustruns 60 årsdag. Jag presenterade planen för ungdomarna och fick klartecken att gå vidare.
I början av oktober bokade vi flygbiljetter och då blev visionen skarp. Min nyck var att överraska hustrun på självaste avresedagen. Idén filades av allt eftersom födelsedagen närmade sig och presenten avslöjades på firardagen. En del av resans nöje och presenten kan ju faktiskt vara själva förberedelserna och resfebern. Hustrun har tidigare varit med om mitt ursprungliga infall så nu fick det vara bra med det.
Ja, så kom Fredag och blev det dax att packa och bege sig i väg till Göteborg för övernattning. Ett hiskligt snöfall på avresedagen gjorde att jag trodde att bilresan skulle ta onormalt lång tid men det var ingen fara. Dock  låg en kraftig mittsträng med snö på vägen ända ner mot Åmålstrakten.
Efter frukost och fika på Lördagen var det dax att bege sig för att hämta sonen och sedan raka vägen till flygplatsen för incheckning och för min del en snabb öl efter att ha passerat incheckningen. GPs lördaxkryss var underhållningen under den dryga två timmars luftfärden mot Bergamo.
Vädret som mötte oss var ett lågt molntäcke med regn. Väl på flygplatsen ordnade ungdomarna formaliteterna med bilhyrningen och därefter en kort bussfärd till platsen för att hämta bilen. Det visade sig vara en mörkblå Alfa Romeo diesel med gott om plats för fem personer.
Sonen, den mest kunnige när det gäller att hantera ratt och växelspake, i förarsätet. Den något orörlige fadern i framsätet och övriga där bak. Gott om utrymme för bagaget fanns.
Ungdomarna skötte vägbeskrivningen mot destniationsorten med hjälp av de senaste elektroniska uppfinningarna, s k GPS.  Diskussion uppstod om var vi skulle handla nödvändiga matvaror för de närmaste dagarna. Vi hade fått veta av LL att affärer där vi skulle bo fanns det inte så gott om. Problemet löste sig när vi kom ut från biluthyrningsplatsen och susade förbi ett köpcentrum på andra sidan motorvägen. Men hur ta sig dit ? Ungdomarna löste snirklandet med bravur.
In i det väl tilltagna parkeringshuset lyckades vi med tur och skicklighet hitta en parkeringsplats.
Köpcentrat liknade Bergvik fast tio ggr större. Den manliga delen av resesällskapet koncentrerade sig på ost, skinka och korv disken medan dottern och hustrun snirklade runt det omfattande grönsaksutbudet.
Sällskapet samlades så småningom vid bröddiskarna. Vin skulle vi också ha och själv började jag tänka på Whisky. Det visade sig att det inte fanns de vanliga whiskysorterna utan jag hittade en skotts single malt av enklaste slag och till endast 13 euro. En stor kartong med en kaffekaka blev det enda impulsköpet. Som ekonom började jag så smått fundera på vad den välfyllda korgen kunde betinga för pris. Jag uppskattade det hela till 200 euro. Facit blev 199 euro. Jag har för det mesta ett fantastiskt sinne för skattningar. Nöjda med inköpen men hungriga begav vi oss till närmaste snabbmatsbar. Det fick bli pizzaslicers. Klockan var nu 1800 så vi hade tillbringat dryga två timmar med handlandet och måltiden.
Bilen var orörd när vi kom tillbaks till pplatsen. In med 10 plastkassar och så började den dryga 25 mila färden mot slutmålet i hällande italienskt regn. Själv är jag alltid extra orolig vid bilfärder i regnväder efter att ha varit ute för en vattenplaningsolycka i tidig ålder. Till en början valde ungdomarna att färdas längs mindre vägar söderut från Bergamo. Efter halva resan åkte vi på avgiftsbelagd motorväg. Regnet fortsatte med oförminskad styrka. Så var vi framme vid betalstationen och den sista biten hade jag med hjälp av Googles karta memorerat in och vi landade med precision strax framför 1600 tals kyrkans port. Tur att sonen var med som förare. Sista biten var smal och med många kurvor upp mot hussamlingen som vi inte på avstånd kunde se i mörkret.
Hur vi skulle ta oss till själva lägenheten/huset hade av LL beskrivits som "förlora inte höjd". Mycket riktigt snabbt in i de trånga passagerna, först lätt nedför sedan uppför till vänster, rakt fram, till vänster och rakt fram. Nu hade även den lytte fadern kommit fram och upptäckte spaljen som LL hade talat om. Här måste det vara. Mycket riktigt, hustrun började pröva de tio nycklarna en efter en och si där satt den både till huset och angränsande förråd.
Vi hittade snabbt de första instruktionerna och började läsa. Beskrivningen av hur gashuvudkranen och elektriska manicken skulle vridas var exakta och precisa. Allt gick hittills som smort. Ändock inget ljus eller gas. Hustuns mobil togs i bruk. LL måste ge vidare instruktioner. Efter fyra lönlösa försök att hitta LL insåg vi att han hade gått och lagt sig, men vad tidigt en lördagskväll. Klockan var ju bara 2300. Jag började tillsammans med dotterns sambo fundera på om det fanns något proppskåp som kunde lösa vårt läge. Efter att ha kollat stolpar ute och kring förrådet hittade sambon proppskåpet uppe på andra våningen. Vi andra hade nästan gett upp när vi stående på undervåningen plötsligt såg alla funktionaliteter blomma upp.
Himmel och pannkaka vad lyckliga vi blev. Jag tog fram pluntan och bjöd på "wirre". S hittade så småningom en mer omfattande beskrivning av hur huset fungerade och där ingick belägenheten med proppskåpet.
Sen kvällsmåltid och fördelning av sängplstser tog sin tid men kommande dag var fri från planerade aktiviteter. Huset uppfattade vi som genuint gammalt men renoverat till moderna tider. Rikligt utrustat med allehanda köksdetaljer och på övervåningen sovrum och toalett. Allt fanns i form av sängkläder och annan nödvändig utrustning för en bekväm vecka.
Kvällen blev sen, följaktligen blev förmiddagen sen och dessutom hade klockan skruvats en timma framåt. Nu spelade spillet av förmiddagen ingen roll för ute vräkte regnet ned.
Efter frukost bilade vi ned till Levanto och kollade var turistbyrån låg och gjorde ett besök på järnvägsstationen för att kolla tågtider till cinque terra området. Regnet fortsatte att ösa ned. Vi slingrade genom stadens gator utan mål.
La Spezia bestämdes som utflyktsmål. På slingriga bergsvägar upp och ner i dalar gick färden. Staden var på Söndagen folktom och köpcentrat stängt. McDonalds bestämdes till slut för att få ett besök. Hemåt med hjälp av Autostradan gick
betydligt fortare än småvägarna. Ingen höjdardag, men kontakt med ny miljö gjorde ändå att dagen fick en behållning.

Måndagen bjöd på piggare väder och dygnsrytmen förändrades till normal. Diskaren var uppe tidigare och frukosten stod  så gott som färdig när sällskapet vaknat. Planen för dagen var att bekanta oss med Levanto. Norra vägen nedåt testades och efter många slingror var vi nere vid strandparkeringen. Solen kom fram mellan molnen och gjorde livet behagligt. Turistbyrån besöktes och informationen gav vid handen att det inte var rådligt att besöka stigarna runt området på grund av det myckna regnandet föregående dagar. I stället besökte vi ett fik och fick oss smakliga bakverk till livs. Jag passade på att bläddra i La Gazetta, Italiens dagliga sporttidning. Efter fikat letade vi cykelaffär som kunde hyra ut cyklar främst var det sonen som var intresserad av racerhojar efterson landskapet var som gjort för kvalificerad cykelträning. Dock säsongen var inte i gång och uthyrningscyklarna inte framtagna. Kvällen avslutades med måltid och poker med två byten. Jag har för mig att jag vann överlägset.
Tisdagsaktiviten bestod av nedfärd till Järnvägsstationen och tåg till LaMaggiore. En av de fem byar som utgör Cinque Terre och är den sydligaste. Strandpromenaden i La Maggiore klättrade brant uppför berget och väl uppe var utsikten över medelhavet och omgivningarna värd att förevigas med hjälp av elektroniken. Uppifrån utkikspunkten såg vi strandpromenaden som skulle ta oss norrut. Promenaden började på ett underbart fik på plattån som inledde promenadstråket. Vi var ensamma på fiket så när som på ett par skäggiga ortsbor. Vi undrade hur lång kön är vid högsäsong. Jag är inte så förtjust i utländskt kaffe så jag tvingade i mig en öl. I tågbiljetten ingick avgiften för strandpromenaden så det var bara att passera kontrollanterna. I sakta mak tog vi oss fram på den breda och bekväma promenaden som ringlade utmed berget. Medelhavet låg blankt och stilla och i horisonten syntes mörka moln. Kamerorna användes flitigt.
En pittoresk Cinque Terre by gick vi igenom. Så smånigom övergick den bekväma vandringen i en mer ansträngd form beroende på att nu blev det att gå på en stig med sten och smågroppar. Men framåt kom vi och turisterna var både mötande och efterföljande. Åter blev det tillfälle att reflektera över hur här såg ut vid högsäsong. En kontrollant kollade att vi hade tågbiljetten kvar för eventuell tågresa hem. Kisspauser fick planeras in på ställen där koll fanns i båda riktningarna. Molnen började torna upp sig alltmer så planen blev att hoppa på tåget i nästa by och åka en station.

Regnet började strila ned just som tåget passande gled in på stationen. Kort färd och avstigning med starka hungerkänslor som medlöpare hos vissa. Strandrestaurangen visade sig vara av enklare sort så vi gick vidare in mot bykärnan och påbörjade ett ihärdigt sökande efter lämpligt matställe som skulle servera härlig Italiensk pasta med sås. Italienska mattider och öppettider är inte som hemma i Svedala och nu var klockan fyra på dagen. Dock hade ett litet kaffe med inplastad uteplats öppet och inget ont som har något gott med sig. En kypare med typisk italiensk brytning på engelska och ivrigt gestikulerande inbjöd oss till stället. Tack vare ägarens bredvilliga tillmötesgående med allehanda pizzabitar och rikligt med dryck blev inledningen till aftonen ändå värd att minnas. Åtminstone för mig blev stegen både längre och snabbare till tågstationen efter den näringsriktiga måltiden. En hopper ivrigt tjattrande franska pensionärsturister med regncapar över axlarna skulle med samma tåg tillbaks till Levanto. Åter hemma började kvällsbestyren med matlagning som främsta aktivitet för mig. Jag tror kvällsmåltiden bestod av lövbiff och stekt potatis med en härlig sallad av yppersta råvaror.
Onsdag förmiddag, riktigt bra väder och jag ansåg det vara mödan värd att  ta fram terassstolarna ur förrådet och bära upp på terrassen. Mycket riktigt, solen strålade långa stunder mellan molnen och gjorde att förmiddagsfikat kunde avnjutas utomhus. Framåt lunch åkte vi ned till Levanto och intog en behaglig siesta på strandpromenaden som så småningom övergick i en promenad upp mot en gammal borg. Det vackra vädret lockade till att sitta ned för glass på en av uteserveringarna. Själv lockades jag inte av glassen utan föredrog en öl. Tyvärr drog vinden lite kallt förbi det hörn som vi hade intagit  så vi drog oss in på uteterrassen med plast försedda väggar.
Planer för en tur till Porto Fino växte fram efter en promenad i Levantos gränder. Porto Fino är en ort som fått rykte om sig att vara de rikas tillhåll men också för ett vackert läge. Upp genom slingrande bergsvägar gick färden. Bra träningsvägar för cykelentusiaster. Troligen hade kanske Giro D'Italia gått på vägarna för då och då upptäckte vi berömda italienska cykelfavoriters namn skrivna mitt i vägen. Inte undra på att Italienarna är skickliga när det bär uppåt i de stora etapploppen. Utsikten skulle fotograferas därför stannade vi till. Sonen hade suttit och tänkt ut ett april lur som S. och jag gick på. Hade vi tänkt oss för ett ögonblick för hade vi inset t att älgar finns inte bland olivträd och kanske heller inte i de branta sluttningarna.

Och medan jag skriver detta så kollar sonen upp att årets Giro går i trakten i år. http://www.bikemap.net/route/105827#lt=44.17968&ln=9.61493&z=11&t=0

Skit kallt och blåsigt gjorde att Porto Fino vistelsen inskränkte sig till en snabbtur runt torget som slutade i stopp på en mindre restaurang där vi fick oss till livs en försenad lunch. Hemfärden blev för min del sömnig, jag tror till och med att jag slocknade till en stund. Efteråt förklarade sonen att det berodde på att luftsystemet i bilen inte hade fungerat. Luften hade inte förnyat sig utan vi fick i oss förbrukad luft med för lite syre. Eftersom jag har god syreupptagningsförmåga kanske en aning mer än en normal individ drabbades jag extra hårt av missödet med den dåliga luften.
Sonen hade med sig en IPod som bl annat innehöll gamla radioprogram. Ett var en redogörelse för IT bubblan i slutet av 90 talet. Intressant för mig som var aktiv på börsen vid den tiden och som naturligtvis fortfarande svider i plånboken.
Kvällsmåltiden bestod av god pasta med tomatsås. Efteråt ett parti Yatzi. Jag fyllde snabbt alla rutorna och vann överlägset. Mobiltelefonen gav ifrån sig ljud när det blev mål i första finalmatchen mellan HV och Färjestad. Kul att ha fått en HV fantast i bekantskapskretsen. Själv tycker jag att jag med stigande ålder har modererat min fanatism för hemmalaget.
Torsdagen var avsatt till besök i Pisa. Alla känner till det lutande tornet. Sonen var krasslig med förkylningssymtom och passade för resan. Reserv codrivern inkallades och förklarade omgående att råd hur körningen till Pisa skulle klaras av inte skulle godtas. Vilket accepterades av samtliga passagerare. Autostrada till det ca 8 mil söderut belägna målet. In i staden och utkik efter tornet gav föga resultat. Vi parkerade vid floden med ett underbart brunt vatten. Vi förstod inte riktigt hur nära tornet vi var förrän efteråt. Därför gick vi in mot stadskärnan för att så småningom få anvisningar om att tornet låg ca 500 m från parkeringsplatsen. På väg till den lutande byggnade började hungerkänslor göra sig påminda. Ingen fara då varje kvarter innehåller flera restauranger. Nu råkade vi hamna på en restaurang med inte så nogräknad personal vad gäller hanteringen av notan. Jaq travade på i förväg till turistplatsen och undrade varför övriga kamrater dröjde sig kvar. Förklaringen var olika åsikter om betalningen. Trots att säsongen knappt är i början var det mängder av olika nationaliteter församlade kring det lutande tornet. Naturligtvis ivrigt fotograferande ur alla möjliga vinklar och med oönskade kamrater invinklade på korten. Tornet omges av museum, katedral och andra gamla byggnader från tidig medeltid. Det tog 100 år att bygga tornet.
På väg hem gjorde vi en avstickare till en turistort vid stranden och passade på att handla matvaror.
Fredag morgon. Klarblå himmel och ljummen luft. Härligt på terrassen. Som tidigare har påpekats erbjuder landskapet förträffliga möjligheter till cykelträning. Det går bland annat att få ut en varvbana som går ner till Levanto ca 3 km sedan upp på norra sidan ca 3 km . Lutningen uppför är förstås för amatören närmast oöverstiglig. Sonen spekulerade i om jag skulle hinna ett varv med an han hann två. Skulle vara intressant att testa. Mor och dotter promenerade ner ett stycke i dalen och fotograferade. Själv tog jag en promenad genom hussamlingen upp till den lilla kyrkogården och ner till kyrkan. I skuggan under trädet framför kyrkan sitter äldre damer och småpratar. En äldre man dyker upp och en häftig diskussion uppstår som jag inte förstår något av men som jag uppfattar som mer humoristisk än allvarlig. Underbart i alla fall att sitta i kortbyxor och t-shirt i denna gamla miljö.
Planen för kvällen är att besöka den lokala restaurangen i byn. Jag hade ringt dagen före och beställt bord men språksvårigheter kanske hade ställt till det. Vi hade upptäckt att det fanns två restauranger i byn. Och osäkerhet uppstod om jag hade ringt den rätta. Hustrun övertygade sig genom besök hos restaurangen att det var den som jag hade ringt. Restaurangbesöket blev en upplevelse. Olika pastarätter inledde måltiden. Därefter sallad med huvudrätt. Själv valde jag fritterade ansjovisar. Som efterrätt en jättegod kaka. Som avslutning en söt likör eller heter det grappa? Sälvklart fick vi kontinuerliga rapporter om utvecklingen i den andra finalmatchen. Det lyckade restaurangbesöket kompletterades med seger för FBK. Synd om S.
Packningen och avstädningen hade förberetts på eftermiddagen. Allt för att avresan på morgonen skulle gå smidigt.
Mot Bergamo flygplats med M vid ratten. Ett kort uppehåll vid en Autogrill för fika sedan vidare på slingrig Autostrada. I horisonten snöklädda toppar. Tyvärr började regnet åter ta fart men väl framme vid flygplatsen bröt solen igenom.
Två timmar med flyg från Bergamo till Göteborg är inte mycket tid för ett så långt avstånd om jag jämför med vad motsvarande bilresa skulle ta.
Nu återsod det sorgliga farvälet till ungdomarna men det uppvägdes mer än väl av den trevliga samvaro vi hade haft under veckan.
Hustrun rattade hem till Karlstad med uppehåll i Brålanda för mosbricka med tillhörande tjock grillad korv och boston gurka.

Politiska partier i Sverige ligger nära varandra i omtanke om de svagaste grupperna av människor i samhället. Det råder ingen oenighet om hur vi skall ta hand om handikappade och dem närstående grupper. Uteliggare och tiggare är inga stora grupper i samhället men anger ändå statusen på ett samhälle hur de behandlas. Fångar och drabbade av brott är andra grupper som anger ett samhälles generositet och omtanke.

Den stora politiska diskussionen gäller hur medelklassen skall hanteras vad gäller försäkringar mot arbetslöshet och skatter men även hur gruppen skall hanteras vad gäller utbildning och kostnader för densamma i förhållande till livslång inkomst. Socialdemokratern vill som symbolhandling ha höga skatter för höginkomsttagare och på nytt införa den skadliga förmögenhetsskatten. Båda skatterna ger små belopp till statskassan och är av ringa betydelse för makroekonomin däremot tvistar de lärde om det är skadligt för tillväxten i samhället.

Grundtanken är att de flesta  människor är så kloka att de väljer att göra av sitt liv så gott som möjligt.

Flera ex på misskötsel av grundtanken går att dra fram och det är då de politiska konflikterna gör sig gällande.

Tyvärr är det så att stora grupper äter av det överflöd som väst världen producerar tills de drabbas av allvarliga sjukdomar och då kommer problemet . Vem bär skulden till detta? Individen som förorsakar sig själv stort lidande och därmed samhället stora kostnader i form av sjukvård och eventuell rehabilitering. Eller samhället som inte genom information, utbildning,lagstiftning eller beskattning förhindrar den överstora konsumtionen.

Brott begås och vilka gör det är det den undre medelklassen eller är det den övre välsituerade kategorin som genom roffarmentalitet skadar samhället?
Stor okunskap kanske är demokratins största problem. Grundtanken är att föräldrarna och skolan skall uppfostra generationer till initiativrika, allvarsamma och ansvarstagande medborgare. Så sker inte alltid. Hur skall samhället reglera det problemet. Förskolor, grundskola, gymnasieutbildning är samhällets lösning.

Men ändå det största problemet är hur stor andel av den gemesamma kakan skall staten ta hand om och efter olika politiska ideologier fördela ut till befolkningen.

Frågan uppstår genast. Hur stor är statens verkningsgrad? Dvs förhindrar staten ett gott samhälle genom att förhålla sig passiv och överlåta åt den enskilde att sköta sig själv eller blir det större problem och kon flikter när alltför mycket skall fördelas av politikerna.
Utöver nationens problematik kommer den globala konflikten. Vem skall ta hand om världens alla hungriga och av krig och konflikter samt katastrofer utblottade människor. FN har verkat i sjuttio år en kort tidsperiod i människans jordevandring. Det krävs tålamod för att se rersultat av en sådan gigantisk organisation och de problem organisationen har att hantera. Det är bara att hoppas att FN hinner lösa en minidel av problemen innan klimatproblematiken tar överhand.
Under tiden fortsätter ankdammen i Sverige att underhålla med fackföreningsproblem och andra triviala som en minidel av befolkningen i landet tar del av.
Wanja Lunby Wedin har distriktordförandena med sig men fotfolket emot sig. Därför kan hon sitta kvar. Så fungerar den representativa demokratin. Nästa val glöms alla förtroendeklyftor bort och systemet fortsätter att krackelera på lång sikt. Men tid tar det. Under tiden fortsätter shoppingen och såporna på TV i oförminskad takt. Som sagt okunskapen är demokratins största problem.