Kostnadsdrivande statlig och kommunalpolitik
Svar på debattartikel i NWT 210809 av Berit Högman m fl
Sverige är ett litet land med nio millioner invånare utspridda över en stor yta. Många enmansföretag inom tjänstebranschen kämpar en ojämn kamp mot höga kostnader och liten beläggning. Landet lever på företag som kan sälja tjänster och varor utomlands.
Ojämn är kampen för de mindre företagen. I storstadsområdena kan det vara lätt att tjäna sitt uppehälle och kunna ta ut en hygglig månadslön.
Men hur är det i en tätort med 3000 - 5000 invånare med samma affärside? Självklart borde det vara så att egen avgifterna för de företagen inte borde vara de samma för de som agerar i tätorter.
Och det helt avgörande är att kommuninvånarna i glesbygden drabbas av höga kommunalskatter på grund av i många fall politikernas tro på att vattenlandskap, flygfält och andra projekt som inte hör till kommunernas kärnverksamhet skall dra till sig kunder för småföretagen. Men blir det så?
Vi har i landet en orgie av stödformer som är ineffektiva och som sysselsätter statliga, landstings och kommunaltjänstemän. Mindre behövs. Inte mer som Berits gäng förordar. Vad är det för fel på rådgivare som vanliga banker erbjuder och varför behövs alla andra statliga och kommunala stöd som drar skattemedel?
Många gånger är det också så att en kommunalpolitik har lett till en administration som är alldeles för svulstig. Hur uppfattar småföretagaren i en sådan kommun där alla känner alla de som med minimal ansträngning kan ta ut 20 000 till 25 000 i månadslön för ett 0800 - 1600 jobb och knappt det? Medan de själva i bästa fall kan betala räkningar och mat för dagen.
Dagens debattartikel från soc gruppen andas bidrag och en rundgång av samhällsmedel. Bättre vore om alla särintressen och kostnadsdrivare i samhället hölls på en låg nivå.
Politiker är bra på att dra på med för höga kostnader i organisationer såväl statliga som kommunala. Välgörande vore om det kunde uppstå partier i högkostnadskommuner som hade som målsättning att sänka kommunalskatten med två till tre kronor.Och låta invånarna själva besluta var medlen skall läggas och inte kommunalpolitiker med månadslöner kring 60 000 kronor.
Det vore välgörande om Berit och hennes kompisar kunde sänka sig till vanliga kommuninnevånares nivå och börja räkna kronor och ören på deras sätt. Att skriva debattinlägg med högtravande akademisk prosa imponerar inte på invånare i Munkfors,Deje och Karlstad.
Nej, sänk Dig till 10 000 - 15 000 kronors nivån och börja räkna vad skattesänkningar där betyder för kommuninnevånarnas och dera försörjiningstrygghet.
Skärpning och ta till Dig Kjell Olof Feldts "Alla dessa dagar" som nattlektyr i den av arbete överhoppade riksdagsdagen.
Redovisa vad skattesänkningar eller skattebefrielse för de allra lägsta inkomsterna har för samhällsekonomisk betydelse. Ställ detta mot all svulstig byråkrati och politisk överambition och inled debatten där så vi gamla sossar förstår Dig. Annars tror vi mer på Reinfeldt.
Lägg mejseln åt sidan och hyr in byggnadsställningar och kärror av ortens småföretagare och börja riva bland de 500 statliga byråkratierna. Du kan börja med Analyschefen och Stabschefen på AMS och gå vidare nedåt i den organisationen. Fortsätt sedan med landstings och kommunal hierarkierna. När Du är klar lagom till valet kan Du förvänta Dig röster från de sossar som troget tidigare höll på partiet. Statliga högavlönade tjänstemän behövs hos landets exportföretag.
Äldrevård, Skola och barnomsorg behöver inte en omfattande byråkratisk överbyggnad utan kan ledas av de som står mitt i produktionen. När jag gick i skola var vi 35 st i klassen och det fanns en fröken och då och då såg jag en syrra som stack en spruta i armen. Varför skall det vara en sådan enorm skillnad 50 år senare.
Tillämpa den administrativa finessen "Primus inter pares" "Den första bland likar" dvs ledaren finns bland de producerande och kan växla.
Bästa beviset på att det förts en felaktig ekonomisk politik i landet under decennier är jämförelsen mellan danska och norska kronan mot dito svenska. Och det beror på en för stor statlig och kommunal byråkrati..
Heder åt nuvarande regering som nu idag annonserar det fjärde steget i jobbskatteavdraget för medel- och låginkomsttagare. Skulle landsting och kommuner ta sig i kragen och rationalisera verksamheten skulle svenska folket få mer pengar att handskas med till gagn för tillväxt speciellt för små och medelstora företag. Alla är överens om att det är där jobben skall skapas så nuvarande ekonomiska politik är förtroendeingivande.
Sverige är ett litet land med nio millioner invånare utspridda över en stor yta. Många enmansföretag inom tjänstebranschen kämpar en ojämn kamp mot höga kostnader och liten beläggning. Landet lever på företag som kan sälja tjänster och varor utomlands.
Ojämn är kampen för de mindre företagen. I storstadsområdena kan det vara lätt att tjäna sitt uppehälle och kunna ta ut en hygglig månadslön.
Men hur är det i en tätort med 3000 - 5000 invånare med samma affärside? Självklart borde det vara så att egen avgifterna för de företagen inte borde vara de samma för de som agerar i tätorter.
Och det helt avgörande är att kommuninvånarna i glesbygden drabbas av höga kommunalskatter på grund av i många fall politikernas tro på att vattenlandskap, flygfält och andra projekt som inte hör till kommunernas kärnverksamhet skall dra till sig kunder för småföretagen. Men blir det så?
Vi har i landet en orgie av stödformer som är ineffektiva och som sysselsätter statliga, landstings och kommunaltjänstemän. Mindre behövs. Inte mer som Berits gäng förordar. Vad är det för fel på rådgivare som vanliga banker erbjuder och varför behövs alla andra statliga och kommunala stöd som drar skattemedel?
Många gånger är det också så att en kommunalpolitik har lett till en administration som är alldeles för svulstig. Hur uppfattar småföretagaren i en sådan kommun där alla känner alla de som med minimal ansträngning kan ta ut 20 000 till 25 000 i månadslön för ett 0800 - 1600 jobb och knappt det? Medan de själva i bästa fall kan betala räkningar och mat för dagen.
Dagens debattartikel från soc gruppen andas bidrag och en rundgång av samhällsmedel. Bättre vore om alla särintressen och kostnadsdrivare i samhället hölls på en låg nivå.
Politiker är bra på att dra på med för höga kostnader i organisationer såväl statliga som kommunala. Välgörande vore om det kunde uppstå partier i högkostnadskommuner som hade som målsättning att sänka kommunalskatten med två till tre kronor.Och låta invånarna själva besluta var medlen skall läggas och inte kommunalpolitiker med månadslöner kring 60 000 kronor.
Det vore välgörande om Berit och hennes kompisar kunde sänka sig till vanliga kommuninnevånares nivå och börja räkna kronor och ören på deras sätt. Att skriva debattinlägg med högtravande akademisk prosa imponerar inte på invånare i Munkfors,Deje och Karlstad.
Nej, sänk Dig till 10 000 - 15 000 kronors nivån och börja räkna vad skattesänkningar där betyder för kommuninnevånarnas och dera försörjiningstrygghet.
Skärpning och ta till Dig Kjell Olof Feldts "Alla dessa dagar" som nattlektyr i den av arbete överhoppade riksdagsdagen.
Redovisa vad skattesänkningar eller skattebefrielse för de allra lägsta inkomsterna har för samhällsekonomisk betydelse. Ställ detta mot all svulstig byråkrati och politisk överambition och inled debatten där så vi gamla sossar förstår Dig. Annars tror vi mer på Reinfeldt.
Lägg mejseln åt sidan och hyr in byggnadsställningar och kärror av ortens småföretagare och börja riva bland de 500 statliga byråkratierna. Du kan börja med Analyschefen och Stabschefen på AMS och gå vidare nedåt i den organisationen. Fortsätt sedan med landstings och kommunal hierarkierna. När Du är klar lagom till valet kan Du förvänta Dig röster från de sossar som troget tidigare höll på partiet. Statliga högavlönade tjänstemän behövs hos landets exportföretag.
Äldrevård, Skola och barnomsorg behöver inte en omfattande byråkratisk överbyggnad utan kan ledas av de som står mitt i produktionen. När jag gick i skola var vi 35 st i klassen och det fanns en fröken och då och då såg jag en syrra som stack en spruta i armen. Varför skall det vara en sådan enorm skillnad 50 år senare.
Tillämpa den administrativa finessen "Primus inter pares" "Den första bland likar" dvs ledaren finns bland de producerande och kan växla.
Bästa beviset på att det förts en felaktig ekonomisk politik i landet under decennier är jämförelsen mellan danska och norska kronan mot dito svenska. Och det beror på en för stor statlig och kommunal byråkrati..
Heder åt nuvarande regering som nu idag annonserar det fjärde steget i jobbskatteavdraget för medel- och låginkomsttagare. Skulle landsting och kommuner ta sig i kragen och rationalisera verksamheten skulle svenska folket få mer pengar att handskas med till gagn för tillväxt speciellt för små och medelstora företag. Alla är överens om att det är där jobben skall skapas så nuvarande ekonomiska politik är förtroendeingivande.
Kommentarer
Trackback
