Pseudohändelser

I dag har två riktiga pseudohändelser fått stort utrymme i media. Händelserna är på intet sätt jämförbara. Den ena en idrottstävling i form av två till tre minuters skating på skidor kallad skidsprint och som fått status av VM. För den idrottstokige totalt ointressant.

Lika ointressant är den andra händelsen. Karaktär av tok ointressant när kungahuset tillkännager att äldsta dottern skall förlova sig med en gympainstruktör. Händelsen likställs med vilken katastrof som helst i världen. TV rutan blinkar med orden Extra, Extra och nyheterna fördjupas med analyser som efter den värsta extremist attacken mot jordens centrum.

Undrar vilka nyheter som får stå tillbaks i kvällssändningarna till förmån för fördjupande analyser om kungadotterns liv och hennes kommande gemåls färdigheter? SAAB direktören och inblandade politiker får en vilokväll. Kanske var det ett nödrop från Maud om att tillkännage nyheten så jag får en vilopaus.

Hur känner sig dessa människor inför all uppståndelsen? Dottern är visserligen uppfostrad till att ständigt stå i rampljuset men den andre stackarn som skall vänja sig vid eländet. Tala om att kärleken kan övervinna det mesta.

Hur många extra exemplar kommer kvällstidningarna att prångla ut när folk kastar sig över världshändelsen för att inte tala om det andra skräpet som ligger på de flesta hårklippares och tandläkares mottagningar?


Riksdagsdebatterna

Det är på gränsen till pinsamt att följa vissa riksdagsdebatter och frågestunder i riksdagen. Nu senast i SAAB målet. Först frågar oppositionsledaren Österberg varför regeringen inte gör något ,senast i går. Samma fråga har jag hört honom upprepa sedan december vid skilda tillfällen. När Österberg är klar följer en rad andra oppositionspolitiker upp med samma frågeställning eller omformulerade med med samma inriktning. Igår var det en vänsterfrågeställare som undrade vad regeringen har att säga till vederbörandes 57 åriga mamma som snart skulle bli arbetslös därför att regeringen inte går in med erforderliga miljarder för att bibehålla produktionen vid SAAB.
Rationaliseringspotentialen i landets största demokratiska institution måste vara obegränsad. Jag förstår de unga lovande riksdagsledamöter som har tackat för sig och vill ägna sig åt andra verksamheter samtidigt som det är oförståligt hur vissa kan hänga kvar mandatperiod efter mandatperiod utan att ta sitt ansvar och gå ut i arbetslivet. Visst jag kan förstå att det är betydligt mindre glamour  att sitta på arbetsförmedlingen, försäkringskassan eller annan statlig, kommunal inrättning och se tiden försvinna. Naturligtvis är lönen en stimulans för den är dubbelt så hög i riksdagen som ute på den öppna arbetsmarknaden. Vad gör ledamöterna när de inte snackar goja med varandra i riksdagen?

1. Lyssnar på varandra i utskott.
2. Skriver debattartiklar i lokalblaskorna.
3. Reser runt i landet och fikar på olika arbetsplatser.
4. Deltar i de många interna partimöten och andra viktiga möten som hålls inom riksdagens domäner.

Många debatörer vill minska antalet riksdagsledamöter. Jag instämmer i den kören.

SAAB

Glasklart att SAAB persobilsdivision måste gå i konkurs. Att prata om rekonstruktion är bara att fördröja det oundvikliga slutet.

Det hävdas från en del experter att det finns spetskompetens inom SAAB som exempelvis bränslesystem och katalysator produkter.

Efter en konkurs är det möjligt att spetskompetensen efterfrågas på den internationella marknaden och då blir det läge för entreprenörer att bilda företag som producerar dessa system till bilföretag.

På så vis kan i alla fall en viss del av jobben räddas om än bara en mindre del.

Alltså ju snabbare besut fattas om konkurs desto bättre ur ekonomisk synpunkt både företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt.


Allvarliga läget

Nu är läget verkligt allvarligt säger DNs ekonomiske expert Johan Schuck. Vad är det som är så allvarligt.? Att arbetlösheten stiger till 10%? Det betyder att 90% har jobb. Pensionerna blir 200 kr lägre kanske i framtiden. Mycket allvarligt förstås men de flesta går inte under utan klarar maten för dagen.
 
För de som får leva på marginalen betyder det helt enkelt bättre livsbetingelser. Arebetslösa kan vara hemma och koka ärtsoppa, göra goda sallader, baka, ut och ta del av vinter vädret m fl aktiviteter som inte kan hinnas med när jobbet tar 10 timmar om dagen och mer därtill för dagispappor och mammor. Varför ständigt betona det eländiga?

Kommunernas bibliotek står öppna detsamma gäller badhallar och andra kommunala motionsinrättningar förutom naturen. 

Om båda blir arbetslösa finns tillfälle till samvaro och djupgående diskussioner om det som varit och det som komma skall.

Den eviga konsumtionen kan ersättas med mjuka varor.

Politikerna och experterna är formidabla på att försöka sätta skräck i folk. Undrar förresten hur mycket gemene man bryr sig i dessa ständiga analyser och spådomar om framtiden. Samhällslivet verkar snurra på som vanligt vad jag kan märka. På marginalen förändras det men det är knappast något som berör den stora massan. 

Ishockey

Lyssnade på Wikegårds och Gustavssons debatt i hockeykväll i måndags. W ansåg att G inte arbetade på rätt sätt som förbundskapten, nåja G borde åtmonstone stå i flitigare telefonkontakt med aktuella landslagsspelare/ hävdade W. Dessutom borde de bästa spelarna spela i de olika cuperna som är tre till antalet. W visade på en tabell över de senaste årens cuper. Sverige klart sist. W menade att detta beror på att G inte tar ut de bästa spelarna till landslaget och inte coachar rätt mellan cuperna.
G förklarade att han tar hänsyn till den belastning som elitserieklubbarna är utsatta för med det täta spelschema som föreligger med 55 omgångar. Dvs han tar inte ut samma spelare i cuperna utan varierar mellan de bästa.
G sa också att det är vid samlingarna som spelarna hinner träna. Dvs samling sker på måndag och första match är på torsdag. Möjligen hinner G med ett tufft träningspass min kommentar.
Bristen på kvalificerad träning som en konsekvens av det täta matchandet är det stora problemet troligen inte bara i svensk ishockey. Kvaliteten i spelet blir därefter i elitserieomgångarna.
 Att vara en bra ishockeyspelare har att göra med talang som består av koordination och bolltalang samt spelsinne, splitvision mm. Men för att kunna utnyttja talangen på ett bra sätt måste styrka och expolivitet förbättras. Det hinns naturligtvis inte med med det matchande som förekommer.
Jag tror att W skulle ha föreslagit G någon form av dels krav på elitserieföreningen att införa ex att varje lag skall ha fem femmor och att ex två veckor före varje cup skall de uttagna spelarna vara skyldiga att genomföra sex - åtta kvalificerade styrke- explosivitets- mjölksyrepass. Det betyder att de uttagna spelarna inte kan stå till klubbarnas förfogande i de flesta matcherna under två veckorsperioden. Naturligtvis orättvist mot klubbar med många landslagsspelare men hur skall landslagets kvalite annars kunna höjas? Och då får W igenom sin ide med att G måste stå i tät kontakt med spelarna och verkligen genomdriva att den förberedda träninge sköts. G måste kanske ha speciella assistenter som är med och hjälper till så att träningen genomförs på rätt sätt. Jag tror att W har en poäng i att förbundskaptenens arbete måste förändras.

Energin

Svenska politiska lösningar av stor samhällsekonomisk  betydelse har historiskt karaketeriserats av att vara pragmatiska och blocköverskridande. Pensionsöverenskommelsen är ett exempel. Den gamla saltsjöbadsandan var ett annat exempel som tyvärr fick sitt slut på 60 och 70 talet.
Förhoppningsvis är dagens borgerliga kompromiss om energipolitiken ett annat exempel på överenskommelser med stor betydelse för utvecklingen av det svenska samhället.
Tyvärr har nuvarande socialdemokratiska ledning målat in sig i ett hörn som kommer att vara svårt att ta sig ur. Hur ska socledningen förhålla sig till den borgerliga kompromissen? Risken är att partiets väljar siffror kommer att dala ner under 30% när pappers- och metallsfackförbundens inställning i energifrågan kommer att få full effekt bland väljarna.
Regeringen har presenterat mål och medel som innehåller siffror och styrmedel som varje svensk kan bedöma realismen i och genom uppföljning i framtiden kan förhålla sig till.
Tyckande och känslor ersätts med fakta. Det är bra för det är endast så som verkligheten kan förändras.
Knäckfrågan är förmodligen hur mycket industrin kommer att satsa på det förnybara i förhållande till eventuell nysatsning på kärnkraften. Kommer vindkraften och solenergin att få de forskningsmedel som är nödvändiga?
Ute i europa och övriga världen kommer sveriges lösning att få stor uppmärksamhet. Vi är redan det landet som med styrmedel har lyckats påverka koldioxidutsläppen mest. Och ekonomiska styrmedel är utan tvekan det mest effektiva sättet att påverka människors beteenden.

Sannolikheten talar för att svensk industri och speciellt transportsektorn kan bli rentav världsledande i framtiden.

Här har socledningen ett av sina största ansvar mot det svenska välståndet. Då gäller det att släppa på maktbegären och de ideologiska låsningarna och lära av mauds kompromissvilja.


Ingemar Johansson

Minnen väcker känslor. I går morse när jag startade datorn och webbade upp DN såg jag inte med en gång hela rubriken som tydde på att Ingemar Johansson var död men jag förstod med ens att så var fallet. Själv såg jag aldrig Ingemar boxas. Däremot kommer jag mycket väl i håg att min pappa gick på de inledande proffsmatcherna i dåtidens mässhall i Göteborg. Jag var åtta år då och fick nöja mig med att ligga på hallgolvet i ettan på Garverigatan ett stenkast i från Svingeln där Ingemar hade sin träning och grina när pappa försvann till de spännande tillställningarna.
I går morse blev ögonen glansiga och tårarna började rinna. 
När Ingemar blev världsmästare hade vi flyttat till Karlstad. Jag kommer ihåg den natten när jag låg på dyschan och hörde på radioreferatet från Yankee Stadium. 
I går hade TV4 ett referat om Sixten Jernberg också en idol som väcker känslor.
Mitt förta idrottsminne är när jag lyssnade till fotbollsreferatet  mellan Ungern - Sverige från olympiaden i Helsingfors 1952. Sverige förlorade med 0-6. Då diskades Ingemar i finalen mot Eddy Sanders för feg boxning.
Läste på GP idag att förslag om Ingemar som staty någonstans i centrala Göteborg skall tas upp i morgon av nytillträda kommunalrådet Anneli Hulten. Hoppas att förslaget blir verklighet.

RSS 2.0