johanssoninjo

Kollade genom på en av otaliga debatter mellan arbetsmarknadsminister Littorin och socialdemokraternas talesman i arbetsmarknadsfrågor Österberg.
Debatetten gällde ungdomsarbetslösheten. Utgångspunkten borde vara socialdemokraternas tolvåriga regeringsinnehav då regeringen upprepade gånger blev kritiserad av OECD för den oproportionerligt höga ungdoms är arbeslösheten i Sverige i förhållande till övriga OECD länder.
OECD kritiserar Sverige på två områden dels för höga ingångslöner dels för den stela organistionen på svensk arbetsmarknad och främst då den lagstiftning som råder genom tillkomsten av LAS. Dvs turordningsreglerna som innebär sist in först ut. Ungdomar är sist in och får därför lämna först när ekonomin krisar.
Områdena som kritiseras är förhandlingsbara mellan parterna på arbetsmarknaden och regeringen av  vilken kulör den är kan alltså inte göra något för att förbättra situationen.
Vad regeringen däremot kan göra är att genom arbetgivaravgifterna sänka kostnaderna för arbetsgivarna för att behålla och anställa ungdomar. Det är precis det nuvarande regering har gjort.
 Då kommer Österberg med argumentet att det är bättre att satsa på de ungdomar som står längst från arbetsmarknaden dvs de som varit arbetslösa flera år och aldrig varit inne på arbetsmarknaden. Var  och en förstår att den kategorin har kanske aldrig fullföljt gymnasieutbildningen och har så låga kvalifikationer att frågan är vilka arbetsuppgifter som de är mogna för. Tyvärr är det så i dax läget att så lågkvalificerade arbetsuppgifter finns inte på dagens arbetsmarknad det fanns förr då det genom kontakter kunde skapas uppgifter för de som inte orkade med skolan och inte ansågs kvalificerade för ett ordinärt arbet.
Samhället kanske genom lagstiftnin på skulle reglera arbetsmarknaden för den kategorin. Dvs varje företag och organisation skulle vara skyldiga att ta emot arbetslösa ungdomar som inte har haft något intresse av att fullfölja skolan och därefter ej heller visat tendenser till att reparera skadan. Alternativt kan det vara en uppgift för parterna på arbetsmarknaden att komma överens om.

Jag har i eftermiddag efter badet tagit del av delar av den i efterhand sända försvarsdebatten från Folk och Försvars årliga sammankomst i Sälen. Utmärkta sändningar på TV2 och TV24.
Under hösten efter Georgienkrisen har det i debatten från vissa håll yrkats på att försvaret måste tillföras ytterligare miljarder utöver den låsning på 39,4 miljarder som regeringen bestämt intill 2014. Debatten utgår från en ökad hotbild från Ryssland vilket naturligtvis är överdrivet. Det finns ingen hotbild från Ryssland mot Sverige. Vissa är rädda för att Rysslands tröskel för att ta till vapen mot grannar i närområdet är mycket låg. Vad händer om Ryssarna plötsligt vill av någon anledning försvara alla ryssar som bor i de baltiska länderna mot som ryssen uppfattar som övergrepp från de baltiska staterna? Nu är  de baltiska staterna Nato medlemmar så den utvecklingen är helt osannolik.
Från Agrell och Pellnäs sida opponerades mot utgångspunkterna i form av en hotbild varifrån svensk säkertspolitik och försvarspolitik utformas. Istället bör politiken utformas utifrån det geopolitiska läget som vårt land befinner sig i och hur det strategiskt skall försvaras och då gäller det att prioritera Norrland, Stockholms luftförsvar samt Gotland menade Pellnäs.
Prioritering av administrativa resurser har i många år sänkt vår försvarsförmåga och ligger nu som en jättesnara kring ÖB och beslutsfattarna.  Därför är det helt riktigt att nuvarande regering pressar på och försöker att styra om till att använda resurserna på rätt sätt.

Intressant var också att ta del av fd Moskva ambassadören Hirdmans analys av Georgien konflikten. H menar att den har övertolkats av media och att konsekvenserna av den främst i den svenska försvarsdebatten är överdrivna.