Jobbcoacher mm
En ny titel har kommit in på arbetsmarknaden. Regeringen satsar 3 miljarder under tre år på att hjälpa arbetsökande att söka jobb med hjälp av coacher ett utländskt ord för hjälpreda/leda.
Utöver arbetsförmedlare som traditionellt är de som skall/har vägleda/väglett den arbetslösa till ett nytt jobb skall nu en annan person bistå den sökande till arbete. Arbetsförmedlingen kostar landets skattebetalare 70 miljarder per år. Jag påstår att detta är det mest gigantiska slöseri med skattemedel som något samhälle historiskt har uppvisat. Möjligen kan det konkurrera med Stasis övervakning av östtyska medborgare.
Själv har jag i två omgångar varit arbetslös och har upplevt de ineffektiva aktiviteter som arbetsförmedlingen arbetar med.
Varför inte i införa sjukcoacher dvs utöver de yrkesmänniskor som arbetar med sjukskrivna hänga på en sjukskriven en coach.? Uppgiften för sjukvårdscoachen skulle då bli att från första sjukskrivningsdagen stå i kontakt med den sjukskrivne och bistå med ett tillfrisknandet beroende på sjukdom.
Varför inte införa föräldra coacher. Kriteriet för när en förälder skall bistås med en coach blir när betygen eller de skriftliga omdömena i småskolan är undermåliga eller när barnet spårar ur på dagis.
Hur många arbetstillfällen skulle inte kunna skapas med sjukcoacher och föräldracoacher? Givetvis måste skatterna höjas på kort sikt men på lång sikt skulle skattehöjningen bli en investering och kriminalvårdens kostnader sänkas tillsammans med sjukvårdskostnader.
Allvaligt och känslomässigt störst betydelse i samhället skulle vara att införa coacher för de människor som har det allra svårast. missbrukare, ensamma människor i livets slutskede m fl grupper som är förlorare i det övergödda konsumtionssamhället.
En tredje coach finansierad med skattemedel kanske är den mest bfogade i dagens samhälle. Ungdomar klagar ständigt på att det inte finns något att göra. Varför inte utöver fritidslärare införa fritidscoacher som har till uppgift att coacha fritidslösa ungdomar till sysselsättning?
Så här går det med lite tankemöda att gå på och tillfredställa alla missnöjda grupper i samhället. Nu när konsumtionen sjunker är det befogat att samhället anställer köpcoacher. Skattemedel avsätts för att i varje köpcentra anställa tre till tio köpcoacher som på bästa sätt skall vägleda den vilseledde konsumtenten till ett effektivt utnyttjande av sina små medel som sänkt A-kassa innebär. Kanske är det mest befogat att införa pensionärscoacher för den kommande sänkta pensionen som kommer att göra miljontals svenskar medelslösa.
Utöver arbetsförmedlare som traditionellt är de som skall/har vägleda/väglett den arbetslösa till ett nytt jobb skall nu en annan person bistå den sökande till arbete. Arbetsförmedlingen kostar landets skattebetalare 70 miljarder per år. Jag påstår att detta är det mest gigantiska slöseri med skattemedel som något samhälle historiskt har uppvisat. Möjligen kan det konkurrera med Stasis övervakning av östtyska medborgare.
Själv har jag i två omgångar varit arbetslös och har upplevt de ineffektiva aktiviteter som arbetsförmedlingen arbetar med.
Varför inte i införa sjukcoacher dvs utöver de yrkesmänniskor som arbetar med sjukskrivna hänga på en sjukskriven en coach.? Uppgiften för sjukvårdscoachen skulle då bli att från första sjukskrivningsdagen stå i kontakt med den sjukskrivne och bistå med ett tillfrisknandet beroende på sjukdom.
Varför inte införa föräldra coacher. Kriteriet för när en förälder skall bistås med en coach blir när betygen eller de skriftliga omdömena i småskolan är undermåliga eller när barnet spårar ur på dagis.
Hur många arbetstillfällen skulle inte kunna skapas med sjukcoacher och föräldracoacher? Givetvis måste skatterna höjas på kort sikt men på lång sikt skulle skattehöjningen bli en investering och kriminalvårdens kostnader sänkas tillsammans med sjukvårdskostnader.
Allvaligt och känslomässigt störst betydelse i samhället skulle vara att införa coacher för de människor som har det allra svårast. missbrukare, ensamma människor i livets slutskede m fl grupper som är förlorare i det övergödda konsumtionssamhället.
En tredje coach finansierad med skattemedel kanske är den mest bfogade i dagens samhälle. Ungdomar klagar ständigt på att det inte finns något att göra. Varför inte utöver fritidslärare införa fritidscoacher som har till uppgift att coacha fritidslösa ungdomar till sysselsättning?
Så här går det med lite tankemöda att gå på och tillfredställa alla missnöjda grupper i samhället. Nu när konsumtionen sjunker är det befogat att samhället anställer köpcoacher. Skattemedel avsätts för att i varje köpcentra anställa tre till tio köpcoacher som på bästa sätt skall vägleda den vilseledde konsumtenten till ett effektivt utnyttjande av sina små medel som sänkt A-kassa innebär. Kanske är det mest befogat att införa pensionärscoacher för den kommande sänkta pensionen som kommer att göra miljontals svenskar medelslösa.
Kommentarer
Trackback
