johanssoninjo

Jag kan inte avhålla mig från att skriva och tycka något om denna del av samhället. Av tradition har s k vanligt folk respekt och ödmjukhet för att inte säga en viss rädsla för den värld som miljön i bankerna har visat upp.

Många är de som när de har tvingats besöka en bank i ett enkelt ärende klätt sig lite finnare kanske har jobbaren i sextio års åldern knutit slipps och tagir på sig sin bästa kavaj inför ett ovant bankbesök.

Av tradition har det varit den gamla posten som stått för penninghanteringen dvs vanligt folk har betalat sina räkningar och hanterat andra penningtransaktioner via dåvarande statliga posten.

Vem av oss kommer inte ihåg den gamla postsparboken. Nu senast gick denna kategori som tidigare varit kunder i posten till det av posten administrerade kassaservice. Nu finns inte den inrättningen längre. Konsekvensen är att äldre som vill kontanthantera måste besöka en bank för att få kontanter.

Produkterna som bankerna levrerar anses så komplicerade och ansvarsfyllda att ledingen måste ha enorma löner och anses stå över många yrken i dagens samhälle.

Vad det handlar om är i många fall inget annat än att på ett trivialt sätt för en ekonom kolla upp företags balansräkningar och resultaträkningar och sedan tro att det i framtiden kommer att gå lika bra eller dåligt som det alltid har gjort.. För detta har fondförvaltare och analytiker löner som inte går att jämföra med andra kategorier i samhället som gör ett jobb som har mycket mer betydelse för utvecklingen av jobb och produktivitet i näringslivet.

Att förvalta pengar har inte mycket mer att göra med kompetens än  att bedöma i vilken form vilket fotbollslag eller för den del ett visst stalls hästar för tillfället befinner sig i.

Jag kommer aldrig att glömma samlingen i bibliotekshuet som SHB hade anordnat 2000. Den skicklige analytikern från Göteborg hade rest upp och förkunnade Ericssons enorma framtidsutsikter. Han rådde alla att belåna sina hus eller annan fastegendom till max och placera i Ericsson aktier. Alla vet hur det året därpå gick. Så var det med den kompetensen.

Men av någon anledning har dagens bankvärld utvecklat sig till ett mysterium för de flesta av oss. Riksbanken i toppen höjer räntan när den borde sänkas och sänker räntan till onormala nivåer när den borde befinna sig på normala nivåer.

Riksbankschefen förhörs av riksdagsledamoter och lämnar svar som inte går att tyda på annat sätt än att låta räntan ligga fast kring tre procent for ever. För vad riksbanken gör grundas på det som redan har hänt förklarar chefen med över100 000 i månadslön. En spottstyver gentemot Falkengrens 7 millar.

Naturligtvis är det av största betydelse att de medel som den vanlige löntagern avstår från under yrkeslivet  placeras på ett sådant sätt att de avkastar en bra slant så att den dagen när pensionen inträffar en hygglig summa kan betalas ut tills det är dax att åka upp till den himmelske fadern. Pension kommer inte från den sankte per utan beror på samhällsutvecklingen. Ibland i den politiska diskussionen får jag intrycket att vissa politiska partiers företrädare tror att så är fallet.
Kanske är det mot den bakgrunden som penningförvaltare har fått en sådan enorm status i dagen konsumtionssamhälle.