Vaccination

Strax före kl 0800 träffade jag grabbarna i entren till skolan. Jag fungerade som medföljande anhörig. Pratade kort med pappa som var på väg och vid järnvägsstationen.

I skolans bibliotek var det kö till vaccinationen. Vi fick nummer åtta. Vi satt och småpratade under väntetiden och kollade på rektorn som ropade upp numren.

Hälsade på min dotters gamla gympalärare som berättade att hon hade fått sprutan i fredags och allt hade gått bra.

Kollade på en man som kom in i bibblan och som jag kände igen men inte kunde placera. Till slut ramlade polletten ned och det var en av jobbarkompisarna på kommunen. Pratade kort med honom och förklarade minnesförlusten. Det verkade som han hade känt igen mig på momangen. Är demensen på väg?

Snart blev det vår tur och efter en kort väntan i rummet strax innan själva vaccinations verkstaden var det dax att träffa syrrorna. Själv blev jag glatt överraskad över att få en spruta. Jag frågade spontant rektorn när vi ropades upp och han svarade: "självklart får du ett stick som medföljande anhörig".

Så var det dax för sticket. Pojkarna var inte ett dugg nervösa utan slappnade av i muskulaturen i vänster arm för högerhänta. Efter att grabbarna hade i tur och ordning vaccinerats var det min tur att sätta ned baken i stolen.

Syrran tvättade med en liten lapp där sticket skulle placeras och så kom sprutan på plats. Faktiskt ingen smärta utan allt var klart och smärtfritt. Syrran förklarade att vi inte skulle bli rädda om armen så småningom blev lite röd och svullen med lite ont.

Grabben som var under tretton skulle få ytterligare en spruta i februari.

På väg ut hann jag tacka rektorn för vänligt bemötande och fick en mugg äppelsaft.

Tog adjö av grabbarna som verkade må bra och var som när vi träffades en halvtimme tidigare kanske något gladare. 

Kul aktivitet för mig som inte möter arbetslivet i vardagen numera. Och till på köpet fick jag gå före i kön trots att jag inte tillhör någon riskgrupp.

Samtidigt som jag skriver detta lyssnar jag på ring P1. Program värd denna fjorton dags period är min favorit Täppaz. Lyssnar på en läkare som ringer in och förklarar att vaccinationen är fullständigt onödig och ett konstigt samhällsfenom som beror på det allt mer tilltagande övervakningssamhället. Har jag gjort fel omigen?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0