Vanlighets debatten

Alla beter vi oss mer eller mindre olika men med små nyanser inom den stora massan. Om det var när jag läste ettan i pedagogik fick jag lärdomen att 60% av en viss population betedde sig mer eller mindre lika när det gällde en mänsklig egenskap. 15% var ovanliga i egenskapen  åt båda hållen och resterande 5% var extremister på båda sidor av kurvan. Således finns det 5% genier och 5% som inte är så bra på intellegiens test om jag tar den allmänna egenskapen som ex.

Visst har Hägglund rätt när han påstår att det finns vanligt folk. Av Sveriges 18 - 64 åringar finns det ca tre millioner som är vanliga.

Kriterier för att vara vanlig är att arbetet tar större delen av tiden. Resterande tid upptas av pyssel i bostaden inkl vård av barn. Intressen vid sidan av arbetet tar resten av tiden. Intressen liksom arbeten skiljer sig åt enligt normalfördelningskurvan.

Arbete och intressen variera över tiden för befolkningen. Intressen och arbete är inte de samma nu som för femtio år sedan.

Men nu till Hägglunds poäng. En mycket liten del av befolkningen ägnar sig åt att forma vardagsmänniskornas livsvillkor. En är advokat Borgström m fl som genom sitt vardagliga kneg upptäcker orättvisor i samhället och vill göra något åt dem.

Andra har genom sin uppfostran fått egenskapen att de måste forma samhället och göra något åt alla orättvisorna.

Jag tror att politikers ambitioner delvis misslyckas och delvis lyckas när de genom lagstiftning skall forma samhället för den vanliga människan. Konsekvensen blir att människor anställs i en myndighet och skall utföra den politiska ambitionen. Även här går det att kolla på normalfördelningskurvan. 60% av myndigheterna behövs normalt. 15 behövs inte och 15% behövs .
5% är total politisk överambition och 5% är självklart att de skall finnas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0