johanssoninjo

Dax att summera rehab träningen efter nu fjortondagar efter operation. Summan blir: för dåligt! För slött och likgiltigt. Som normalt folk beter sig efter ett ingrepp, antar jag. Dock frågade jag operatören Lars Karlsson redan på Måndagen dvs samma dag som operationen om kliniken hade tillgång till hantlar. Det hade de givetvis men han menade att det var värt att ta det lugnt några dagar.

Jag följde sjukgymnastens ordination den första veckan dvs knep med tårna, drog upp underbenen och kanade tillbaks samt spände inre lårmuskeln starax ovanför knät. Se'n har dessa övningar ebbat ut när jag tagit kryckorna i anspråk. 

Måndag den 19 vandrade jag på plattorna utanför huset tur och retur ca 20 meter åt vardera hållet. På kvällen bajade jag för första gången. Rejäl skit ramlade ned i stolen. Det är en viss tyngd i en veckas skräp. 

På Tisdag var jag ute i gatan och över till grannens brevlåda. På gröten idag en portion Linfrön.

Onsdag vågade jag mig runt kvarteret. Sedan dröjde det till Lördag innan jag på nytt vandrade runt kvarteret.

Söndag utökade jag rundan till två kvarter. Som jag repeterade i dag vid lunchtid.

Rehabövningarna har tyvärr legat nere. Linfröna på gröten varje morgon hjälper till att hålla magen i gång.

Nu skall det bli bättring. Jag inspireras av Kari Martens. Multiidrottaren som jag träffade helt kort på Spine Center när jag var ute från rummet på en av mina första kryckturer. Kari hade blivit opererad för Spinal Stenos / Dekompression och kunde uppträda utan kryckor medan jag var svimfärdig bara efter en kort tur ut till receptionen.

Kolla hemsidan: http://karimartens.se/bloggen/2010/04/

Jag har det senaste dygnet trappat ned citadon tabletterna till 3x1 mot som mest 4x2 plus en liten morfin plutt de tre första dygnen morgon och kväll. Det funkar.