Träning och blod

I går em körde jag ett gångpass över 4,2 km på den vanliga rundan. Inledde med svaga 11,15 på den första kilometern. Dock hade jag inga tankarpå rekordslakt eftersom jag tagit det lugnt med gången. Visseligen hann jag med två gångpass under Gbg vistelsen men de var av lugn karaktär.

Vid tre kilomer märket överraskade klockan mig med att visa att två kilometer hade avverkats på 10 min i snitt. Konsekvenserna av rehab träningen varannan dag börjar så smått visa sig i ökad vad och lårstyrka och det gör att jag omedvetet trycker ifrån med ökad styrka i gångstegen. Jag upplever också att balansen börjar förbättras och det är förstås ett resultat av enbensståendet.

I mål klockade jag mig för 43,50 endast 10 sek från bästa tid under rehabperioden. Jag är missnöjd med att nästan vid varje gångpass uppleva stickningar i antingen vad eller lår och som jag uppfattar som små sträckningar. Möjligen beroende på att musklerna blir korta av styrkerehaben. Skall försöka stretcha efter ec vad träningen och de statiska lårövningarna.

Målsättningen är att nästa vecka börja med längre cykelpass för att på så sätt testa om blodet blir tunnare genom att kroppen arbetar med högre puls över längre tid. Men fungerar det så? Kommer att tänka på killen som vann EM i maraton. Maratonlöparen hade under en flygning till Dubai drabbats av lungemboli och ordinerats att medecinera med Waran ett halvår. En maratonlöpares blod borde vara extremt tunt men även en så'n individ kan alltså under extremt stillasittande drabbas av pröpper. Hur hänger det egentligen ihop?

Eftersom jag de senaste åren åtminstone varannan dag har tränat över två timmar och då med si så där hög puls tycker jag att jag borde ha gjort allt för att förebygga pröpper. Förklaringen till lungembolin kan ju vara så enkel som att under två månaders förhållandevis extrem immobilitet så har blodet förtjockats.

Dock kryckade jag redan efter en månad men den träningen räckte förmodligen inte till i pulshöjande syfte. Övningarna omedelbart efter operationen var givetvis otillräckliga när det gäller inverkan på blodtjockleken.

Fragminsprutorna tjugo dagar efter operationen var för svaga för att ha någon inverkan på blodet.

Jag försökte att diskutera ovanstående problematik med husläkaren i går när han ringde och meddelade provsvaren men han hänvisade till ortopederna. Givetvis har jag fyllt i en utvärdering efter operationen och påkallat problematiken med undermålig uppföljning omedelbart efter operationen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0