johanssoninjo

Intresset för kommande handbolls VM i januari ökade dramatiskt när jag råkade komma in när förbundskaptenen Staffan Olsson hade avverkat 40 min av vinter i P1.

Jag klädde av mig skidkläderna medan jag lyssnade till Staffans berättelse om helt olika ledarstilar som lett till framgång dels för svenska handbollslandslaget dels för klubblaget Kiel.

Jag har hängt med dåligt i hanbollens elitserie senaste decennierna. En titt då och då har det blivit på serien och resultaten. Jag är en ivrig text TV brukare så även handbollen kommer med bland fotbolls och hockey tabeller.

Stor skillnad mot tonåren då jag skrev upp alla matcher i handbolls allsvenskan och även målgörarna i ett kollegieblock.

Jag överraskades av Staffans redogörelse för hur han som lagledare i Hammarby hade vunnit tre raka mästerskap. Det har undgått mig. Inte så konstigt kanske. Mitt intresse för att vara idrotts åskådare har svalnat betydligt de senaste åren. Jag tycker att alla analyser i efterhand och prat före matcher är på gränsen till löjeväckande. Jag tolkade Staffans vinter prat avseende analyser och förhandssnack som om min inställning stämde med hans.

Staffan pratade också om slumpens betydels för framgångar. Sannolikt är det de individer och lag som förberett sig på mest optimala sätt som i de flesta fall vinner men visst är det så att de flesta är bra förberedda och då kommer slumpen in i spelet så där håller jag med.

Jag tyckte om Staffans ödmjuka sätt att framställa sin situation och Staffan är säkert ingen auktoritär ledare som tränaren i Kiel snarare verkar han anamat mer av Bengt Johanssons stil.

Jag skall följa VM i handboll med större intresse än jag tänkt mig. Och skall kolla på handbollstabellen nu med en gång. Att mitt favoritlag RIK ligger dåligt till har jag uppfattat. Påminner mig att jag för snart två år sedan såg RIK och Alingsås i Lisebergshallen. Varför inte planera in en VM match?

I dag var det en riktig sjuk(nya termen för något som är fantastiskt bra eller möjligen riktigt dåligt) dag i skidspåret.
Jag åkte ut från tomtgränsen strax före halv tolv efter att ha läst igenom GPs och DNs ledar och debattsidor samt försökt att hitta någon kursdubblare på börsen.

Jag stakar mig fram över gatan till jag kommer till de första skidspåren och sedan är det att försöka finna rytmen med viktöverlämningar på båda skidorna så antydan till glid infinner sig. Jag kommer fram efter 500 m till riktigt fina scooter spår. Tankarna far i väg och jag frågar tyst för mig själv om detta är paradiset? Vägen som jag sprungit otaliga gånger - visserligen för tio år sedan sist- ligger nu med flera decimeter snötäcke under mig. Två härliga skidspår ett i vardera riktningen pryder sträckan framför mig.

Strax efter en kilometers märket börjar en svag uppförslöpa. Ett utmärkt ställe att försöka få in rytmen med skapligt glid. Jag hör klapprande ljud bakom mig och en spenslig tjej glider om mig och på 400 m distansera hon mig med 200 m. Men jag låter mig inte påverkas utan skidar fram i min egen takt.

Mot mig i en för mig brant backe som slutar med en skarp högersväng kommer två duktiga skidåkare farande nedför och viktar sig elegant och i bra fart genom nittiograderskurvan. Jag kollar och anar att tekniken går ut på att lägga tyngden på innerskidan och parera lätt med ytterskidan. Imponerande!

I svag nedförslöpa stakar jag. I skallen dyker tankar upp från Vasaloppsändningen och jag funderar på hur omåttligt starka skidlöparna måste vara i axlar och armar som stakar sig igenom nio mil. Syreupptagningen måste ocks förstås fungera.

Jag har inte teknik att åka mig svett utan måste lämna stak och bensparket för att vila mig med att bara glida lätt.
Knäböjet vid avstampet fungerar då och då och genast ökar farten men det går bara att hålla en kort sträcka.

Den dåliga balansen har förstås med min undermåliga tekniken att göra. Att glida med vikten enbart på en skida är kan jag förstå lösningen på skidåkandet. Och att verkligen våga stå kvar tills glidet på skidan  nästan har avstannat innan det är dax för andra skidans avstamp och att koordinera stavtaget med benen är inte min grej på ett bra tag i varje fall inte en längre sträcka.

Tiden går fort i skidspåret i jämförelse med att sitta på motionscykeln inomhus. Vips har fyrtio minuter försvunnit och jag befinner mig ute på golfbanan. Återvänder hem efter ytterligare dryga fyrtiominuter. Resterna av juldagens kalkon smakar lika sjukt som skidspåret och den omgivande naturen.

I dag var det lite trögt i spåret dels för att jag var lite sleten efter gårdagens 1,40 tim dels för att glöggen i går tog lite på kröppen. Men också för att snön faller och har fullit hela natten. Många har avstått från Söndagens utflykt det märktes i spåret.

Just när jag kommer in hör jag på datorn att sverige har vunnit skidskyttestafetten. Bra att herrarna lyckats fått upp spjällen och snön från kornet och levrerat som uttrycket heter nuförtiden. Helt makalöst att laget lyckats vinna utan gårdagens segerherre som hette Ferry.

I eftermiddag är det damlandslaget i handboll som skall levrera mot Norge.

Härligt att avstå från TVn till förmån för egen aktivitet.

Trenden för socialdemokratin ner mot 20% av valmanskåren förstärks när nya opnionssiffror presenteras av SIFO idag. Samtidigt skriver Ohly på DN debatt att sossarna har blivit ett räddhågset parti som inte vill driva en politik som fjärmar sig från Alliansen. Ohly vill ha en mer vänster inriktad politik med de sletna begreppen jämlikhet och solidaritet som de mest prioriterade områdena.

Begreppen har varit på tapeten under decennier tillbaks. Politiken har kunnat levrera i små i bland stora steg. Politiken har levrerat dels lyckade åtgärder dels mindre lyckade som medborgarna upplever. Mindre lyckad har varit solidariteten med invandrarna. Det bekräftas av att en allt större del av väljarna visar sitt missnöje genom att SD har fått en plats i riksdagen.

Socialdemokraterna har misslyckats med jobbpolitiken. Partiet har med hjälp av AMS och Förskringskassan gömt de som inte varit förmögna att själva ta sig i kragen och kämpa för en försörjning. Kravlösheten gentemot de med bristande självkänsla har utmynnat i att medelklassen har förundrat sig över hur så många kunnat få sin försörjning på ett lättvindigt sätt och på deras bekostnad.

Rundgången mellan ineffektiva åtgärder som arbetsmarknadsutbildning och ytterligare utbildning har nått vägs ände och det har många av de som inte kunnat ta sig in på arbetmarknaden också själva insett.

Kravlösheten och låt gå politiken inom försäkringssystemen har ytterligare spätt på misstron mot den förda politiken.

Alliansen har förändrat en del av den misslyckade politiken därför har väljarna belönat åtgärderna. Men en hel del återstår att rätta till.

Låga löner och ojämlikheten mellan könen inom sjukvård och utbildning kan bara rättas till genom att ytterligare privata initiativ tillåts inte genom att vänsterpolitiker försöker att blanda in åtgärder som redan har misslyckats.

Fackföreningarna har inte kunnat rätta till löneskillnader mellan män och kvinnor för i realiteten finns ingen sådan solidaritet. Brandmän avstår inte från lönehöjningar till förmån för undersköterskor däremot kan de inte göra något åt om ett privat vårdbolag betalar sköterskorna bättre. Möjligen blir det så att brandmän blir undersköterskor som har tillföljd att det kan bli brist på brandmän och då höjs brandmännens löner.

Ohly har säkert en politik för ca 5% av befolkningen men Reinfelt är på väg att på ett pragmatiskt sätt föra landet ut ur den förljugna rättvise och solidaritets retoriken utan leveranser som har präglat socialdemokratin sedan 70 talet med förödande verkningar på svensk ekonomi.

Efter explosionen i Sthlm i helgen har det kommit i dagern att landet saknar nationella hanlingsplaner för att upptäcka och undanröja, oskadliggöra, infiltrera extrema grupper som har planer på olika våldshandlingar gentemot samhllet. Sådana planer finns i grannländerna.(http://www.dn.se/nyheter/sverige/svensk-plan-saknas-mot-extremister-1.1226620). Förvånande att inte Sverige med så mycket resurser avsatta för olika byråkratiska organisationer inte orkat med att finna former för att se till att medborgarna skyddas från infiltration av olika främst religiösa grupperingar men även andra våldsbenägna grupperingar.

Det skall börjas i tid är en klyscha som ofta hörs i politiska sammanhang när det gäller att i grunden rätta till avigheter i samhällsmaskinieriet.

En enkel åtgärd är att se till att ungdomar håller sig till de tider som är uppsatta på skolschemat åtminstone i grundskolan där samhället har en skyldighet att se till ungdomar. Skolk skall stå i betyget.

Gymnasieelevernas betyg bör också ha en ruta för frånvaro timmar.

Självklart är det en grogrund för olika icke önskvärda inslag i samhällslivet för den som går ur gymnasiet med oklara betygssiffror eller inga alls. Det är en otrolig flathet från den kommunala byråkratin och för den delen också näringslivsorganisationerna att tillåta att tusentals eftergymnasiala ungdomar driver omkring eller sitter sysslolösa om dagarna.

Lokala politikers främsta uppgift och mest prioriterade borde vara att se till att denna kategori kommer i sysselsättning åtmistone huvuddelen av dagen. Att som de röda skrika på mer utbildning och AMS åtgärder är dålig och omodern politik. Självklart skall ungdomarna sättas i kroppsarbete och vara ute i näringslivet. Det borde vara föremål för lagstiftning med någon form av resursförstätrkning till företag och handledare.

Civil plikt inom äldrevård och dagis borde vara en första åtgärd att utreda. Kostnaden för samhället är alldeles för stor för att inte vidta åtgärder.

Det var åtskilliga år sedan jag stod på ett par skidor. Nu har det hänt. Jag bor så till att det är bara att spänna på laggarna vid farstun efter att ha försökt valla på gammalt vis. Därefter knappt en kilometer till fantastiska skidspår.
Tack för den insatsen till Grava skidklubb men även till Bryngfjordens golfklubb som gjort att terrängen blivit rensad inte bara för golfspel utan nu också för skidåkning.

Jag förberedde skidåkningen med början i Söndags. Då med att hitta skor och annan utrustning samt skidorna. Därefter blev det en knapp timmas gåning på skidorna med något inslag av att försöka åka.

I dag dock betydligt mer rejäl skidåkning med försök till att staka bra och samtidigt vikta över kroppstyngden på varje respektive ledskida. Mest skräckslagen blir jag vid minsta utförslöpa och ser jag att den avslutas med en böj stoppar jag med stavarna och tar det ytterst försiktigt.

Mest glädjande är att jag förnimmer styrka i stakningen till följd av den långvariga styrketräningen för axlar och överarmar. Tyvärr har styrketräningen också en baksida i och med den kraftiga muskeltillväxten med åtföljande viktökning som resultat.

Härligt väder med ca -10 grader och en blek decembersol gjorde att upplevelsen blev näst intill fulländad. En i går tillagad lasagne väntade i kylskåpet och smakade utmärkt efter 1 1/2 timmas utevistelse. Gött att efter halvtimmas ryggläge komma på fötter och dokumentera dagens viktigaste händelse medan mörkret faller på.

Järnvägens bedrövligheter debatteras flitigt och i debatt loppet hakar professionella ekonomer på med kommande förmodad bostadsbubbla. Hög skuldsättning hos husägare är det största hotet mot svensk ekonomi. Så prognostiseras det. I dag på DN debatt befarar två högt uppsatta ekonomer att Borg är på väg att göra om Feldts misstag på 80 talet.

Vad jag kan minnas stämmer inte proffsens historieskrivning. Socialdemokraterna byggde under -70 och 80 talet ut den offentliga sektorn till höjder som inte landets ekonomi tålde. Enskilda drabbades av marginal skatter som gick upp till nära 100%. Hämmade förtås tillväxten. Drev upp lönerna. Satte konkurrenskraften gentemot utlandet ur spel.
Upprepade devalveringar blev följden. På sjuttiotalet stod norska och danska kronan under en svensk krona. I dag tvärtom. Feldt beskriver i boken "Alla dessa dagar" hur han försökte hålla emot den vettlösa politiken men misslyckades och fick lämna taburetten. Sedan följde 90 tals krisen och därefter den borgerliga regeringens chanslösa försök att rätta till 20 års misstag på fyra år. Persson tog kommandot och sanerade tillsammans med centern under vilda protester från rörelsen. Persson fick inte med sig partiet under 2000 talet utan tvingades gömma arbetslösheten i förtidspensioneringar. Så började socialdemokraterna att gräva sin egen grav och graven är inte i dag färdiggrävd.

Åter till bostadsbubblan. Hyrorna för en normal stor lägenhet i centrala delar av landets största städer ligger i nivå med vad det kostar att bo i en villa strax över 4 miljoner i inköpspris. Frågan som potentiella villaköpare ställer sig blir då: Skall jag fortsätta att betala till allmännyttan eller den privata fastighetsägaren eller skall jag betala ränta till banken, driftkostnader och att spara genom att amortera lånen?

Jag saknar i debatten jämförelsen med hyresnivån. Och nivån på hyrorna höjs med 2-3% årligen. Jag förstår de som väljer att i stället för att spara och bo i hyresrätt lämnar det alternativet och i stället går till banken med sin kalkyl. Då gäller förstås att banken kan räkna och att den potentielle husköparen får kvalificerade råd.

Den ekonomiska debatten har på senare tid präglats av en allt mer uppjagad stämning som en följd av att de senaste kvartalssiffrorna skjutit i höjden. Prognosmakarna förutser att samma siffror kommer att bli betydligt lägre för de närmaste åren. Samma prognosmakare förutser att RB chefen kommer att avfyra en mindre salva kommande torsdag. Jag undrar varför RB chefen inte gör patron ur och selar upp vapnet på ryggen och skidar vidare i spåret?

Jag rekommenderar RBs chef att sitta stilla i båten och sakta ro framåt i lugnt vatten och bereda sig på att hjälpa sina nödställda kolleger i europa. Allt för att inte exportberoende sverige skall drabbas av nedkylda exportsiffror och låga tillväxtsiffror.

En hög andel av de resenärer som hytter med kardan åt SJs besvärligheter har sin utkomst i kommunal-,landstings- och statlig byråkrati.

När militär byråkratin försvann från Karlstad var det inte längre lönsamt att flyga på Stockholm. Sedan mitten av sjuttiotalet när del av den statliga byråkratin utlokaliserades till "landsbygden" har detta naturligtvis inneburit ett icke negligerbart slitage på infrastrukturen. En del av den ofantliga byråkratin borde ha gått till underhåll av infrastukturen men en annan prioritering valdes.

De flesta av resorna som byråkraterna gör är direkt onödiga och kan med fördel ersättas med video konferens.

I går beklagade sig en representant för miljöpartiet att hearingen i tafikutskottet inte skulle få hennes medverkan på grund av tågförsening.

Sveriges mest omfattande rättegång. Steroid rättegången som leds i från Sundsvall  klaras av med hjälp av modern teknik. Stena Line har valt att spara på sina resor och i stället utnyttja modern teknik.

Vintertid går det alldeles utmärkt att samla Riksdagsledamöter från Götaland i Jönköping, Svelands ledamöter möter upp i Örebro och norrlänningarna stannar i Umeå. Sthlms central avlastas.

Det klagas på att underhållet är undermåligt i Järnvgsnätet och har så varit decennier tillbaks. Svenska folket har röstat fram regeringar som valt att lägga resurserna på investering i Botniabanan, Hallandstunneln, Citytunneln samt dubbelspårs projekt ex Västerås - Strhlm, Göteborg- Trollhättan m fl dubbelspår från landets större städer till huvudkommunen. Pengarna kan som bekant inte räcka till allt.

När alla onödiga resor ställs in eller ersätts med hemortens teknik blir det plats för de resenärer som verkligen behöver resa som jobbpendlare och personal som fysiskt måste vara på arbetsplatsen. Dessutom blir slitaget på Järnvägsnätet mindre.

Har politik blivit en vetenskap då människor inte förstår språket och allt snack? Hur skall nya socialdemokraternas politik utformas? Monas tal i Lördags ställde fler frågor än gav svar. Kanske meningen. Jag uppfattade Monas ivrande för jämställdhet och utveckling som det som alla är överens om men som prakiskt verkar oändligt svårt att komma till resulatat med. Skall undersköterskor ha lika lön som brandmän? I hur många år kommer brandmännen då att få avstå från löneförhöjning? Kommer brandmännen att bilda eget fack?

Mera bidrag eller mindre bidrag? Grundbidrag, i form av samhällslön? Nej låter svaret fråm handels ordförande för det blir alldeles för magert. Och de rika kompletteringsförsäkrar sig för det har de råd med. Orättvist!

Generella bidragr bättre som alla får del av. Rundgång med andra ord av skattemedel. A-kassa och andra bidrag skall ligga några procentenheter under lönen. Hur matchar det initiativet att gå till ett tråkigt arbete? Eller att söka arbete omedelbart vid arbetslöshet?

Företrädare för arbetarkommunerna var samlade i huvudkommunen under helgen. Partisekreteraren avfärdade alla kreativa förslag från ombuden. Ex att medlemmarna i partiet som nu är 100 000 till antalet och mindre än svenska innebandyförbundet skulle få provrösta om ny ledare. Nej partikongressens regler skulle följas. Ändå upptog en stor affisch i bakgrunden på podiet en slogan om förnyelse. Underligt!

Således ny ledare kommer att väljas enligt den urgamla metoden att en valberedning skall föreslå kandidat. Och hur många i valberedningen är rädd om sin egen karriär i partiet och vågar komma med något som går emot majoriteten?