Bevakningen
Allting utvecklas. Så även SVTs bevakning av OS. Men är utvecklingen av godo?
1956 fanns ingen TV för den breda allmänheten. Lennart Hyland berättade/refererade om tävlingarna i radion. Själv satt eller låg jag alltid klistrad vid radioapparaten när det var sportsändningar. När det var dax för intervju kom den aktive upp till Hyland i hytten och berättade om prestationen.
I dag när TV sänder på internationella mästerskapstävlingar finns det en studio på plats med experrtkommentator vanligtvis biträdd av en före detta aktiv inom den aktuella grenen plus redaktören.
Refererar tävlingen gör två stycken en redaktör och en expertkommentator.
På plats i den mixade zonen som fångar in de aktiva på väg ut från tävlingsarenan finns hon/han med miken som skall ställa frågorna som förklarar den aktives framgång/misslyckande på arenan.
Kul att se Kalla efter vinsten på 10 km. Hon sprang eller hoppade av glädje till de olika intevjuerna i den mixade zonen. Inte lika roligt var det för Helena Jonsson som gråtande försvann från arenan efter prestationen.
Jag blir trött på de om refererar tävlingen. Ta skidskytte som ex. Jag kan se om det träffas eller missas. Även tiden och avstånden mellan aktiva går att skåda i rutan. Om det har betydelse om första eller sista skottet missas spekuleras det varje gång om. Speciellt viktigt tycks det vara att första skottet träffar. Finns det någon statistik på vilket har störst betydelse för utgången?
TV kan med fördel spara in på referenterna och ge uppgiften till studion som mer sparsmat refererar det vi inte kan se i rutan.
Låt de aktiva vara i fred till ordinarie presskonferens. Jag kan med hjälp av rutan följa glädje och sorg efter tävlingen. Kroppsspråken har sitt tydliga språk.
Därmed har TV sparat in på minst tre medarbetare. Medlen kan läggas på grävande journalistik inom samhälle.
Se'n förstår jag den som inte är ett uns intresserad av idrott. Vad skall vederbörande tänka om alla dessa töliga frågor meningslösa spekulerande och analyserande?
Själv börjar jag bli en aning blase på alla sändningar och allt idrottande. Det viktiga är mina egna fysiska rundor tre ggr i veckan som jag så småningom skall utöka till fem.
Allsvenskan i fotboll är förstås intressant om den nu kommer i gång i mitten av mars. Jädrar va snö!
1956 fanns ingen TV för den breda allmänheten. Lennart Hyland berättade/refererade om tävlingarna i radion. Själv satt eller låg jag alltid klistrad vid radioapparaten när det var sportsändningar. När det var dax för intervju kom den aktive upp till Hyland i hytten och berättade om prestationen.
I dag när TV sänder på internationella mästerskapstävlingar finns det en studio på plats med experrtkommentator vanligtvis biträdd av en före detta aktiv inom den aktuella grenen plus redaktören.
Refererar tävlingen gör två stycken en redaktör och en expertkommentator.
På plats i den mixade zonen som fångar in de aktiva på väg ut från tävlingsarenan finns hon/han med miken som skall ställa frågorna som förklarar den aktives framgång/misslyckande på arenan.
Kul att se Kalla efter vinsten på 10 km. Hon sprang eller hoppade av glädje till de olika intevjuerna i den mixade zonen. Inte lika roligt var det för Helena Jonsson som gråtande försvann från arenan efter prestationen.
Jag blir trött på de om refererar tävlingen. Ta skidskytte som ex. Jag kan se om det träffas eller missas. Även tiden och avstånden mellan aktiva går att skåda i rutan. Om det har betydelse om första eller sista skottet missas spekuleras det varje gång om. Speciellt viktigt tycks det vara att första skottet träffar. Finns det någon statistik på vilket har störst betydelse för utgången?
TV kan med fördel spara in på referenterna och ge uppgiften till studion som mer sparsmat refererar det vi inte kan se i rutan.
Låt de aktiva vara i fred till ordinarie presskonferens. Jag kan med hjälp av rutan följa glädje och sorg efter tävlingen. Kroppsspråken har sitt tydliga språk.
Därmed har TV sparat in på minst tre medarbetare. Medlen kan läggas på grävande journalistik inom samhälle.
Se'n förstår jag den som inte är ett uns intresserad av idrott. Vad skall vederbörande tänka om alla dessa töliga frågor meningslösa spekulerande och analyserande?
Själv börjar jag bli en aning blase på alla sändningar och allt idrottande. Det viktiga är mina egna fysiska rundor tre ggr i veckan som jag så småningom skall utöka till fem.
Allsvenskan i fotboll är förstås intressant om den nu kommer i gång i mitten av mars. Jädrar va snö!
Kommentarer
Trackback
