Vecka 26
Så kom svaret från husläkaren på Vårdcentralen genom ett telefonsamtal 0835 på Onsdag. "Kan Du komma 10 00 jag förstår att Du är i behov av att träffa en läkare". Det var resultatet av mitt ilskan brev. Jag kommer, blev mitt svar.
1000 infann jag mig på vårdcentralen och hänvisades till labbet där halsprov och ett blodrör togs.
Läkaren kom och hämtade mig i väntrummet strax efter jag kommit ut från labbet.
Hon ställde sig med ryggen mot väggen och med anteckningsblock och penna i färdigställning. Berätta!
Ja men svarade jag jag Ni har fått min skriftliga berättelse. Ta om!
Jag beskrev att jag natt mot midsommarafton hade vaknat med lätt smärta i vänster sida. Smärtan ökade under aftonen för att kulminera när midsommardansen började vilken jag då redan hade lämnat och placerat mig i hemmets soffa. Jag kunde inte ligga på grund av smärtan och röra sig gående var jobbigt. Rethostan som jag hade haft en del av veckan ökade monumentalt vid rörelse. Jag knaprade i mig två Citadon och hoppades på lindring
Hustrun som var kvar vid festligheterna ringde och uppmande mig att uppsöka akuten. Jag kunde ha drabbats av en propp i lungan. En syster i sällskapet hade funderingar som oroade hustrun. Jag nöjde mig med att ringa rådgivningen och systern och jag kom överens om att jag på grund av rethostan hade fått en blödning i andningsmuskulaturen vilket var den teori jag övertygat mig om redan på natten.
Viss lindring av citadonen men inte riktigt i överensstämmelse med mina förväntningar. Det smärtade i en viss punkt i sidan men omgivningen var smärtfri.
Två Citadon var åttonde timma blev mitt recept mot blödningen i lungmuskulaturen. Efter två dygn var smärtan borta praktiskt taget i alla fall.
Läkaren antecknade min berättelse i punktform och började de sedvanliga undersökningsrutinerna och försvann ut ur rummet. Kom tillbaks och pratade inte helt tydligt om sänka och vita blodkroppar och att det var bäst att jag infann mig på Centrallasarettets röntgen avdelning för lungröntgen kl 1300 men maskinerna var trasiga så någon väntan kunde det bli.
Tiden ändrades till 1400 och kl 1500 kom jag med bröstet mot plåtarna. Före mig kom flertal äldre människor som var i sämre kondition än jag och som inte riktigt förstod röntgen sköterskans uppmaning att hålla andan när hon fotograferade.
Grannen hade haft vänligheten att skjutsa mig lasarettet. Hustrun som är röntgensköterska tillät mig inte att cykla. Grannen hade väntat hela tiden och när jag kom ut till huvudingången var det bara att stiga in i bilen. Stort tack för den transporten. Nu hade grannen fördrivit tiden med att läsa del av en spännande bok så långtråkigt hade han inte haft det.
Åter hemma vid köksbordet och översiktlig genomgång av det mest aktuella överraskades jag av telefonsamtal redan vid 16 tiden. Läkaren från vårdcentralen ringde och uppmanade mig att uppsöka Medecin akuten på Centrallasarettet.
Jag tvekade och bad om telefonnummret till akuten. Jo blev svaret infinn Dig, köerna blir inte mindre mot kvällen.
Fan också muttrade jag för mig själv, skall jag behöva sitta där hela kvällen. Tur förstås, det var ingen VM fotboll det var Väsby vs Ljungskile i superettan också Söderlings match mot Nadal.
Kallade hem hustrun och berättade läget. Trp till akuten. Anmälde mig och betalade specialistarvodet 100 kr förutom de 150 jag hade betalt på Vårdcentralen. Överkomligt! Kl strax före 1800.
Miljön på akuten är dels den förväntade med ett fåtal tökiga individer men annars människor som verkar vara i behov av hjälp.
Blev snart inkallad av två sympatiska sköterskor en manlig och en kvinnlig som EKGade mig och tog de rutinmässiga proven.
Sedan väntan och väntan. Ca 2100 kom läkaren och jag upprepade berättelsen och han undersökte. Beslutet blev "vi måste jaga propp". Läkaren försvann med beskedet att ringa datortomografi innan de gick hem och var det propp måste jag stanna kvar över natten. Aldrig tänkte jag.
Transporterades i liggande ställning till röntgen genom korridorerna av en manlig norsk undersköterska. Jag undrade om det inte var mer lönande att jobba i Norge än här. Jo visst men vi är en liten norsk koloni i Karlstad som trivs bra här så så är det, svarade han.
Blev väl mottagen på röntgen trots den sena timman. Skikt röntgen av lungorna innebär att jag ligger raklång på en brits som manövreras fram och åter under en röntgen båge. Dränaget om det nu heter så som hade satts i armen vid första akutingreppet kom nu väl tillpass när kontrast vätska skulle spolas in i kärlsystemet. Sköterskan förklarade att efter endas några sekunder efter att vätskan hade spolats in kunde jag förnimma värmekänslor i kroppen och speciellt möjligen i urinblåsan. Jo mycket riktigt det kändes som jag nästan höll på att kissa på mig eller kanske snarare en vällust känsla.
Nåväl, resultatet skulle snabbt skickas till akuten. Kl 2130 var jag åter på väntrummet. Jag fördrev tiden med att läsa slut på PO Enqvists självbiografi: "Ett annat liv". Tog korta pauser från läsandet och gick ut i korridoren och kollade hur sjukhusproduktionen förflöt.
Hustrun ringde och kollade läget och jag fick reda på slutresultatet mellan Väsby vs Ljungskile samt hörde genom telefonen att Söderling hade åkt dit mot Nadal. Boken tog slut och väntan blev mer tölig.
Så äntligen rörelse i dörren och en undersköterska kom in och informerade om att läkaren hade gått hem och mitt ärende skulle övertas av en annan doktor. Jag blev otålig och påstod att nu skulle jag få vänta i minst två timmar. Nej, sköterskan sa att det var min tur efter att läkaren var klar med den patient som han just höll på med.
Klockan närmade sig midnatt och jag förlorade tålamodet och gick ut till receptionssköterskerna och förklarade att nu åker jag hem. "Läkaren har varit här och hämtat Dina papper och håller på att läsa in sig. Gå in på rummet och vänta". Rak order gjorde mig mållös och jag återvände.
Upplösningen kom när doktorn knackade lätt på dörren. Så uppenbarade sig läkaren som jag sett tidigare på kvällen i korridoren. En satt ung kille i trettioårsåldern. Jag kollade namnbrickan och förestod att han var av grekiskt härkomst.
Han lutade sig mot väggen och kollade mig intensivt med sina mörka ögon. Han talade till mig med en kraftig brytning men fullt förstålig. Hans teknik var att i korta sekvenser redogöra för resultatet och se'n pausera och titta stint på mig. Han lutade sig fram mot mig och var med sitt annsikte ca två decimeter från mitt. Han förklarade att jag hade en större propp i ena lungan och en mindre i den andra. Jag har reserverat plats åt Dig på avdelning förklarade han. Jag vill inte stanna över natten, jag vill åka hem, sa jag. Då lutade han sig mot väggen och med sänkt röst förklarade att han hade två platser kvar på sjukhuset varav han reserverat en för mig. Han frågade, om jag förstod att situationen som jag hamnat i var allvarlig. Jag var tvungen att nicka jakande. Läkaren försvann ut ur rummet. Jag tänkte vilken bra kille.
Så småningom uppenbarade sig två Securitas vakter som hade till uppgift att transportera mig till avd 34.
Väl framme blev jag mottagen av en nattsköterska. Just som hon skulle börja att ta itu med mig kommer en sjukskötare i full karriär med en säng framför sig. Sängen körs in i rummet bredvid där jag står och jag förstår att det rör sig om ett hjärtstillestånd. Flera kommer springande bland dem min senaste doktor. Jag hör av ljuden från rummet hur allvarligt det är. Jag tog aldrig reda på hur det gick med den patienten.
En timma går och då får jag den första sprutan som skall tunna ut blodet och förhindra vidare proppbildning. Köttfärspajen smakade si så där men det var omtänksamt av sköterskan att fråga om jag vill ha något att äta.
Stax efter 0200 somnar jag och vaknar en och en halvtimme senare av ett oerhört slamrande som jag inte kunde lokalisera. Jo, en ny patient hade kommit in och då var vi fulltalig avdelning dvs fyra stycken. Somnar efter en knapp timma och vaknar när syster Martin kommer in strax före 0600 och önskar godmorgon. Provtagning och så småningom grötfrukost.
Jag går ut i dagrummet och kollar morgonprogramen på TV.
Läkaren kommer och frågar om vi skall ta itu med Alf ( 81 årig som ligger på samma sida som jag och som brakade in 0330 i natt) eller Inge först.
Överläkare, underläkare, två systrar får min redogörelse. Fokus ställs in på att blodvärdet har sjunkit relativt mycket. Kan bero på andra oupptäckta läckage i organismen. Avföringsprov skall tas. Jag påpekar att jag brukar vända mig om och kolla skiten. Det räcker inte med okulär besiktning av bajsen det kan finnas blod som inte är synligt för ögat, blir beskedet.
Klientelet på avdelningen verkar huvudsakligen bestå av män i den övre medelåldern med mycket tydliga bukar.
Några skall mucka och bär civila kläder. Två stycken är av den mer skämtsamma arten och verkar i alla fall ytligt inte ta vistelsen på avdelningen på större allvar. Fördriver tiden med att slötitta på förmiddagsprogrammen på TV.
Hjälper syster Martin med telefonnummren till Spine Center, Ortho Center och Klarälvskliniken där mina prover skall finnas från höftoperationen. Får till slut tag i numren med hjälp av grannen.
Att ta avföringsprov todde jag skulle ske med hjälp av någon finurlig burk eller annat hjälpmedel. Men icke, syster Martin gav mig en pappershandduk och i den skulle jag avföra. Som tur var var skiten fast och körven lade sig snällt i handsulen som jag med handens hjälp fört under arslet. När jag hjälpte peristalstiken med handen att dra ut körven kittlade det behagligt i de förmodligen väldigt känsliga nerverna kring öppningen.
Sommarpratare denna dag var jordens enda kvinnliga proffessionella jägare, Natasha Illum Berg. Sommar i P1 mellan 1300 och 1430 är ett fantastiskt program där intressanta personer berättar om sin proffession och privat liv.
Avdelningens balkong vetter ut mot den nybyggda delen av Centralsjukhuset. Två huskroppar som skall tas i bruk psykiatrin och en röd som skall ersätta den byggnad som jag för närvarande befinner mig i. Jag äter middagen på balkongen. Nu är det nästan bara sängliggande kvar de andra har muckat så jag äter ensam. Maten består av två fläskpannkakor och majs. Sjukhusmaten borde kunna vara en aning mer aptitlig, tänker jag.
Hustrun har lovat att komma upp med necessär och bok efter jobbets slut. Solen värmer behagligt och nästan lite för varmt, men jag sitter bekvämt tillbaka lutad i en solstol och låter tiden försvinna.
I samband med hustruns besök får jag mina första Waran tabletter 5 st plus en spruta i bukfetman.
Efter hustruns besök intar jag TV soffan i dagrummet och kollar på Aktuellt. Efter Aktuellt ett mycket känslosamt program som handlar om hur en mamma med två barn 9 0ch 4 år kommer till Sverige som flyktingar från kriget i Bosnien efter att ha tillbringat ett år i Kroatiskt flyktingläger. Pappa är kvar i Bosnien och familjen vet inte om han överlevt kriget.
Jag känner hur det stockar sig i halsen när reportaget går vidare och mamman och pojkarna efter en tid i Sverige fått veta att pappan klarat sig och väntas till Arlanda. Att se mamman och pojkarna stå och titta mot utgången för nyanlända och se hur pappan till slut visar sig var mycket starkt känslomässigt.
Reportaget fortsatte med intervju av pojkarna nu femton år senare. Den ene juridikstuderande den andre nyss student. Över 60 000 Bosnier kom till Sverige som flyktingar.
Läser en stund och somnar och sover hela natten med undantag för en kisspaus vid halv två tiden. Det är jag och 81 åringen från Storfors på salen.
Strax efter sju kommer Mia in och frågar först mig om jag sovit gott. Mia en liten söt pigg tjej, troligen ganska nyutexminerad som sjuksköterska.
81 årige Alf har inte sovit gott. Han har känt det som någon har stypt honom under natten. Andningsbesvär! Alf är bypas opererad under hösten och berättar att han på universitetssjukhuset i Örebro blivit ordinerad Waran medecinering som en läkare i Kristinehamn vid återbesök kallat för rena råttgiftet och tagit bort ur hans tablettflora. Han är mycket förgrymad över denna behandling och anser att läkaren skall fråntas sin legitimation.
Han säger att han skall anmäla läkaren till Medecinalstyrelsen. Jag håller med.
Alf är en mycket ivrig berättare och speciellt hur han fiskade lax uppe i Värmland i ungdomen. Jag förvånas över detaljrikedomen i hans berättarkonst och säger något provocerande att "nu drar Du allt några riktiga rövarhistorier". Men Alf vrider långsamt huvudet från sida till sida och säger att "nej det är allt sant".
Jag sitter på sängkanten och rond läkaren kommer fram till mig och hälsar. En ung kille. Jag förstår redan av hans inledande meningar att här har jag att göra med en verklig talang. Han har läst in sig förstås på mig och förklarar att för att förhindra vidare proppbildning förordar han ett halft års medecinering med Waran. Råttgiftet! Ja säger han det är helt riktigt att det i råttgift finns komponenter som ingår i Waran. Skillnaden är förstås att råttorna ohämmat knaprar i sig giftet med människorna sätts på lämpliga doser.
Jag tar tillfället i akt att fråga en del och syftet är att få mig en lektion i kröppens funktion och speciellt vad som föranlett propparna. Inget svar finns på varför proppar bildas. Koagulationsämnena i blodet har råkat i obalans.
I Warran finns ämnen som skall återställa balansen.
Mina HB värden hade sjunkit och det kan tänkas bero på att viktiga ämnen som B12 vitamin och folsyra har minskat. Men det skall undersökas av vårdcentralen. Jag tappade 0,750 liter blod plus lite inre blödningar i samband med höftoperationen och det kan tänkas att ryggmärgen inte har hunnit med att producera fram tillräckligt med röda blodkroppar.
När jag senare möter läkaren i korridoren kollar jag upp brickan och ser att han är specialistläkare och det är bra gjort antar jag vid 34 års ålder. Jag fick stort förtroende för honom.
En tjänsteman ur trp kompaniet hämttar mig för vidare befordran till Waran mottagningen för information om denna underbara dunder medecin som skall förhindra fortsatt proppbildning.
Nu skall jag fortsätta att knapra Waran tre i kväll, två nästa dag och en på Söndag plus sprutorna. På Måndag före kl 1000 skall jag infinna mig på Vårdcentralens labb för provtagning. Besked får jag senare på dagen hur Waran medecineringen haft för effekt och får samtidigt besked om vidare dosering. Riktigt bra värden skall pendla mellan 2-3. Över tre indikerar att blodet är för tunt och under två är det risk för vidare proppbildning.
Systern berättar att det finns patienter som ligger på över 6 men då har de tyckt för mycket om alkohol. Alkohol är inte förbjudet men inverkar förstås på värdet så ytterst måttliga mängder rekommenderas. Jag funderar på om det inte är lika bra att ta time out i ett halvår.
En repr ur trp kompaniet hämtar mig och lotsa mig tillbaks till avdelningen. Dusch och ombyte till civilakläder. Lunch och därefter tackar jag för mig och beger mig ner genom sjukhuset och till Apoteket för att hämta erforderlig medecin.
Väntar utanför stora entren på hustrun som jäktar från jobbet på lunchen för att hämta mig. Efter sommar i P1 går jag ut på en långsam kort promenad på 10 minuter. Tillbaks igen i det civila. Nästan så jag kände när jag lämnade avdelningen att jag blivit lite institutionaliserad på den korta tiden.
1000 infann jag mig på vårdcentralen och hänvisades till labbet där halsprov och ett blodrör togs.
Läkaren kom och hämtade mig i väntrummet strax efter jag kommit ut från labbet.
Hon ställde sig med ryggen mot väggen och med anteckningsblock och penna i färdigställning. Berätta!
Ja men svarade jag jag Ni har fått min skriftliga berättelse. Ta om!
Jag beskrev att jag natt mot midsommarafton hade vaknat med lätt smärta i vänster sida. Smärtan ökade under aftonen för att kulminera när midsommardansen började vilken jag då redan hade lämnat och placerat mig i hemmets soffa. Jag kunde inte ligga på grund av smärtan och röra sig gående var jobbigt. Rethostan som jag hade haft en del av veckan ökade monumentalt vid rörelse. Jag knaprade i mig två Citadon och hoppades på lindring
Hustrun som var kvar vid festligheterna ringde och uppmande mig att uppsöka akuten. Jag kunde ha drabbats av en propp i lungan. En syster i sällskapet hade funderingar som oroade hustrun. Jag nöjde mig med att ringa rådgivningen och systern och jag kom överens om att jag på grund av rethostan hade fått en blödning i andningsmuskulaturen vilket var den teori jag övertygat mig om redan på natten.
Viss lindring av citadonen men inte riktigt i överensstämmelse med mina förväntningar. Det smärtade i en viss punkt i sidan men omgivningen var smärtfri.
Två Citadon var åttonde timma blev mitt recept mot blödningen i lungmuskulaturen. Efter två dygn var smärtan borta praktiskt taget i alla fall.
Läkaren antecknade min berättelse i punktform och började de sedvanliga undersökningsrutinerna och försvann ut ur rummet. Kom tillbaks och pratade inte helt tydligt om sänka och vita blodkroppar och att det var bäst att jag infann mig på Centrallasarettets röntgen avdelning för lungröntgen kl 1300 men maskinerna var trasiga så någon väntan kunde det bli.
Tiden ändrades till 1400 och kl 1500 kom jag med bröstet mot plåtarna. Före mig kom flertal äldre människor som var i sämre kondition än jag och som inte riktigt förstod röntgen sköterskans uppmaning att hålla andan när hon fotograferade.
Grannen hade haft vänligheten att skjutsa mig lasarettet. Hustrun som är röntgensköterska tillät mig inte att cykla. Grannen hade väntat hela tiden och när jag kom ut till huvudingången var det bara att stiga in i bilen. Stort tack för den transporten. Nu hade grannen fördrivit tiden med att läsa del av en spännande bok så långtråkigt hade han inte haft det.
Åter hemma vid köksbordet och översiktlig genomgång av det mest aktuella överraskades jag av telefonsamtal redan vid 16 tiden. Läkaren från vårdcentralen ringde och uppmanade mig att uppsöka Medecin akuten på Centrallasarettet.
Jag tvekade och bad om telefonnummret till akuten. Jo blev svaret infinn Dig, köerna blir inte mindre mot kvällen.
Fan också muttrade jag för mig själv, skall jag behöva sitta där hela kvällen. Tur förstås, det var ingen VM fotboll det var Väsby vs Ljungskile i superettan också Söderlings match mot Nadal.
Kallade hem hustrun och berättade läget. Trp till akuten. Anmälde mig och betalade specialistarvodet 100 kr förutom de 150 jag hade betalt på Vårdcentralen. Överkomligt! Kl strax före 1800.
Miljön på akuten är dels den förväntade med ett fåtal tökiga individer men annars människor som verkar vara i behov av hjälp.
Blev snart inkallad av två sympatiska sköterskor en manlig och en kvinnlig som EKGade mig och tog de rutinmässiga proven.
Sedan väntan och väntan. Ca 2100 kom läkaren och jag upprepade berättelsen och han undersökte. Beslutet blev "vi måste jaga propp". Läkaren försvann med beskedet att ringa datortomografi innan de gick hem och var det propp måste jag stanna kvar över natten. Aldrig tänkte jag.
Transporterades i liggande ställning till röntgen genom korridorerna av en manlig norsk undersköterska. Jag undrade om det inte var mer lönande att jobba i Norge än här. Jo visst men vi är en liten norsk koloni i Karlstad som trivs bra här så så är det, svarade han.
Blev väl mottagen på röntgen trots den sena timman. Skikt röntgen av lungorna innebär att jag ligger raklång på en brits som manövreras fram och åter under en röntgen båge. Dränaget om det nu heter så som hade satts i armen vid första akutingreppet kom nu väl tillpass när kontrast vätska skulle spolas in i kärlsystemet. Sköterskan förklarade att efter endas några sekunder efter att vätskan hade spolats in kunde jag förnimma värmekänslor i kroppen och speciellt möjligen i urinblåsan. Jo mycket riktigt det kändes som jag nästan höll på att kissa på mig eller kanske snarare en vällust känsla.
Nåväl, resultatet skulle snabbt skickas till akuten. Kl 2130 var jag åter på väntrummet. Jag fördrev tiden med att läsa slut på PO Enqvists självbiografi: "Ett annat liv". Tog korta pauser från läsandet och gick ut i korridoren och kollade hur sjukhusproduktionen förflöt.
Hustrun ringde och kollade läget och jag fick reda på slutresultatet mellan Väsby vs Ljungskile samt hörde genom telefonen att Söderling hade åkt dit mot Nadal. Boken tog slut och väntan blev mer tölig.
Så äntligen rörelse i dörren och en undersköterska kom in och informerade om att läkaren hade gått hem och mitt ärende skulle övertas av en annan doktor. Jag blev otålig och påstod att nu skulle jag få vänta i minst två timmar. Nej, sköterskan sa att det var min tur efter att läkaren var klar med den patient som han just höll på med.
Klockan närmade sig midnatt och jag förlorade tålamodet och gick ut till receptionssköterskerna och förklarade att nu åker jag hem. "Läkaren har varit här och hämtat Dina papper och håller på att läsa in sig. Gå in på rummet och vänta". Rak order gjorde mig mållös och jag återvände.
Upplösningen kom när doktorn knackade lätt på dörren. Så uppenbarade sig läkaren som jag sett tidigare på kvällen i korridoren. En satt ung kille i trettioårsåldern. Jag kollade namnbrickan och förestod att han var av grekiskt härkomst.
Han lutade sig mot väggen och kollade mig intensivt med sina mörka ögon. Han talade till mig med en kraftig brytning men fullt förstålig. Hans teknik var att i korta sekvenser redogöra för resultatet och se'n pausera och titta stint på mig. Han lutade sig fram mot mig och var med sitt annsikte ca två decimeter från mitt. Han förklarade att jag hade en större propp i ena lungan och en mindre i den andra. Jag har reserverat plats åt Dig på avdelning förklarade han. Jag vill inte stanna över natten, jag vill åka hem, sa jag. Då lutade han sig mot väggen och med sänkt röst förklarade att han hade två platser kvar på sjukhuset varav han reserverat en för mig. Han frågade, om jag förstod att situationen som jag hamnat i var allvarlig. Jag var tvungen att nicka jakande. Läkaren försvann ut ur rummet. Jag tänkte vilken bra kille.
Så småningom uppenbarade sig två Securitas vakter som hade till uppgift att transportera mig till avd 34.
Väl framme blev jag mottagen av en nattsköterska. Just som hon skulle börja att ta itu med mig kommer en sjukskötare i full karriär med en säng framför sig. Sängen körs in i rummet bredvid där jag står och jag förstår att det rör sig om ett hjärtstillestånd. Flera kommer springande bland dem min senaste doktor. Jag hör av ljuden från rummet hur allvarligt det är. Jag tog aldrig reda på hur det gick med den patienten.
En timma går och då får jag den första sprutan som skall tunna ut blodet och förhindra vidare proppbildning. Köttfärspajen smakade si så där men det var omtänksamt av sköterskan att fråga om jag vill ha något att äta.
Stax efter 0200 somnar jag och vaknar en och en halvtimme senare av ett oerhört slamrande som jag inte kunde lokalisera. Jo, en ny patient hade kommit in och då var vi fulltalig avdelning dvs fyra stycken. Somnar efter en knapp timma och vaknar när syster Martin kommer in strax före 0600 och önskar godmorgon. Provtagning och så småningom grötfrukost.
Jag går ut i dagrummet och kollar morgonprogramen på TV.
Läkaren kommer och frågar om vi skall ta itu med Alf ( 81 årig som ligger på samma sida som jag och som brakade in 0330 i natt) eller Inge först.
Överläkare, underläkare, två systrar får min redogörelse. Fokus ställs in på att blodvärdet har sjunkit relativt mycket. Kan bero på andra oupptäckta läckage i organismen. Avföringsprov skall tas. Jag påpekar att jag brukar vända mig om och kolla skiten. Det räcker inte med okulär besiktning av bajsen det kan finnas blod som inte är synligt för ögat, blir beskedet.
Klientelet på avdelningen verkar huvudsakligen bestå av män i den övre medelåldern med mycket tydliga bukar.
Några skall mucka och bär civila kläder. Två stycken är av den mer skämtsamma arten och verkar i alla fall ytligt inte ta vistelsen på avdelningen på större allvar. Fördriver tiden med att slötitta på förmiddagsprogrammen på TV.
Hjälper syster Martin med telefonnummren till Spine Center, Ortho Center och Klarälvskliniken där mina prover skall finnas från höftoperationen. Får till slut tag i numren med hjälp av grannen.
Att ta avföringsprov todde jag skulle ske med hjälp av någon finurlig burk eller annat hjälpmedel. Men icke, syster Martin gav mig en pappershandduk och i den skulle jag avföra. Som tur var var skiten fast och körven lade sig snällt i handsulen som jag med handens hjälp fört under arslet. När jag hjälpte peristalstiken med handen att dra ut körven kittlade det behagligt i de förmodligen väldigt känsliga nerverna kring öppningen.
Sommarpratare denna dag var jordens enda kvinnliga proffessionella jägare, Natasha Illum Berg. Sommar i P1 mellan 1300 och 1430 är ett fantastiskt program där intressanta personer berättar om sin proffession och privat liv.
Avdelningens balkong vetter ut mot den nybyggda delen av Centralsjukhuset. Två huskroppar som skall tas i bruk psykiatrin och en röd som skall ersätta den byggnad som jag för närvarande befinner mig i. Jag äter middagen på balkongen. Nu är det nästan bara sängliggande kvar de andra har muckat så jag äter ensam. Maten består av två fläskpannkakor och majs. Sjukhusmaten borde kunna vara en aning mer aptitlig, tänker jag.
Hustrun har lovat att komma upp med necessär och bok efter jobbets slut. Solen värmer behagligt och nästan lite för varmt, men jag sitter bekvämt tillbaka lutad i en solstol och låter tiden försvinna.
I samband med hustruns besök får jag mina första Waran tabletter 5 st plus en spruta i bukfetman.
Efter hustruns besök intar jag TV soffan i dagrummet och kollar på Aktuellt. Efter Aktuellt ett mycket känslosamt program som handlar om hur en mamma med två barn 9 0ch 4 år kommer till Sverige som flyktingar från kriget i Bosnien efter att ha tillbringat ett år i Kroatiskt flyktingläger. Pappa är kvar i Bosnien och familjen vet inte om han överlevt kriget.
Jag känner hur det stockar sig i halsen när reportaget går vidare och mamman och pojkarna efter en tid i Sverige fått veta att pappan klarat sig och väntas till Arlanda. Att se mamman och pojkarna stå och titta mot utgången för nyanlända och se hur pappan till slut visar sig var mycket starkt känslomässigt.
Reportaget fortsatte med intervju av pojkarna nu femton år senare. Den ene juridikstuderande den andre nyss student. Över 60 000 Bosnier kom till Sverige som flyktingar.
Läser en stund och somnar och sover hela natten med undantag för en kisspaus vid halv två tiden. Det är jag och 81 åringen från Storfors på salen.
Strax efter sju kommer Mia in och frågar först mig om jag sovit gott. Mia en liten söt pigg tjej, troligen ganska nyutexminerad som sjuksköterska.
81 årige Alf har inte sovit gott. Han har känt det som någon har stypt honom under natten. Andningsbesvär! Alf är bypas opererad under hösten och berättar att han på universitetssjukhuset i Örebro blivit ordinerad Waran medecinering som en läkare i Kristinehamn vid återbesök kallat för rena råttgiftet och tagit bort ur hans tablettflora. Han är mycket förgrymad över denna behandling och anser att läkaren skall fråntas sin legitimation.
Han säger att han skall anmäla läkaren till Medecinalstyrelsen. Jag håller med.
Alf är en mycket ivrig berättare och speciellt hur han fiskade lax uppe i Värmland i ungdomen. Jag förvånas över detaljrikedomen i hans berättarkonst och säger något provocerande att "nu drar Du allt några riktiga rövarhistorier". Men Alf vrider långsamt huvudet från sida till sida och säger att "nej det är allt sant".
Jag sitter på sängkanten och rond läkaren kommer fram till mig och hälsar. En ung kille. Jag förstår redan av hans inledande meningar att här har jag att göra med en verklig talang. Han har läst in sig förstås på mig och förklarar att för att förhindra vidare proppbildning förordar han ett halft års medecinering med Waran. Råttgiftet! Ja säger han det är helt riktigt att det i råttgift finns komponenter som ingår i Waran. Skillnaden är förstås att råttorna ohämmat knaprar i sig giftet med människorna sätts på lämpliga doser.
Jag tar tillfället i akt att fråga en del och syftet är att få mig en lektion i kröppens funktion och speciellt vad som föranlett propparna. Inget svar finns på varför proppar bildas. Koagulationsämnena i blodet har råkat i obalans.
I Warran finns ämnen som skall återställa balansen.
Mina HB värden hade sjunkit och det kan tänkas bero på att viktiga ämnen som B12 vitamin och folsyra har minskat. Men det skall undersökas av vårdcentralen. Jag tappade 0,750 liter blod plus lite inre blödningar i samband med höftoperationen och det kan tänkas att ryggmärgen inte har hunnit med att producera fram tillräckligt med röda blodkroppar.
När jag senare möter läkaren i korridoren kollar jag upp brickan och ser att han är specialistläkare och det är bra gjort antar jag vid 34 års ålder. Jag fick stort förtroende för honom.
En tjänsteman ur trp kompaniet hämttar mig för vidare befordran till Waran mottagningen för information om denna underbara dunder medecin som skall förhindra fortsatt proppbildning.
Nu skall jag fortsätta att knapra Waran tre i kväll, två nästa dag och en på Söndag plus sprutorna. På Måndag före kl 1000 skall jag infinna mig på Vårdcentralens labb för provtagning. Besked får jag senare på dagen hur Waran medecineringen haft för effekt och får samtidigt besked om vidare dosering. Riktigt bra värden skall pendla mellan 2-3. Över tre indikerar att blodet är för tunt och under två är det risk för vidare proppbildning.
Systern berättar att det finns patienter som ligger på över 6 men då har de tyckt för mycket om alkohol. Alkohol är inte förbjudet men inverkar förstås på värdet så ytterst måttliga mängder rekommenderas. Jag funderar på om det inte är lika bra att ta time out i ett halvår.
En repr ur trp kompaniet hämtar mig och lotsa mig tillbaks till avdelningen. Dusch och ombyte till civilakläder. Lunch och därefter tackar jag för mig och beger mig ner genom sjukhuset och till Apoteket för att hämta erforderlig medecin.
Väntar utanför stora entren på hustrun som jäktar från jobbet på lunchen för att hämta mig. Efter sommar i P1 går jag ut på en långsam kort promenad på 10 minuter. Tillbaks igen i det civila. Nästan så jag kände när jag lämnade avdelningen att jag blivit lite institutionaliserad på den korta tiden.
Kommentarer
Trackback
