johanssoninjo

I god tid hade jag blivit tillfrågad om jag kunde tänka mig att ta ansvar för tre månaders barnbarnet ca en timma medan mamma och hustrun manikyrerade sig. Jo det var väl möjligt. Allt är ju möjligt. Så jag gav positivt svar under förutsättning att barnet var mättat och sömnigt eller sovande. Självklart skulle det planeras så.

Vid lunchtid kryckade jag den ynka kilometern till platsen där jag kunde vaka över barnet. Vi hade pratat om att jag eventuellt skulle kunna sitta i receptionen eller på någon uteservering i närheten av manikyrstället. Fortfarande är jag beroende av lite högre sittställning än normalt därför hade jag med kudden under kärran.

Nu blev det varken det ena eller det andra utan mittemot stället fanns det en bra lång bänk och där satte jag mig med barnvagnen framför mig och i den en djupt sovande baby sedan tio minuter. Mamma och hustrun försvann in i porten mitteemot och efter några minuter kom en vänlig manikyrist ut med diverse tidningnar. Skönt att babyn sov så djupt nu blir det inga problem. Säkert sover han större delen av timman.

Gatan var en gågata med möjlighet för varutransporter och boende i fastigheterna att köra fram och tillbaks. Jag pressade barnvagnen så nära bänken som möjligt för att varutransporterna skulle ta sig fram men också de största stadsjiparna var på plats. Platsen var inte den mest ljudlösa.

Efter tio minuter slog grabben upp ögonen och började röra på armar och ben. Oj tänkte jag redan vaken hur skall det här sluta. Jag tog fram läsboken med bilderna på sköldpadda, elefant, vattenbuffel, giraff, lejon och katt.
Jag försökte att behålla filten över babyn men gossar i den åldern sparkar frenetiskt så det går inte att behålla filten över de bara små benen.

En äldre dam gick förbi och stannade helt kort och konstaterade "oj vad han sparkar". Strax efter tittade en underskön högklackad yngre dam ned i vagnen och frågade hur gammal babyn var. Nu började barnet bli gnälligt så jag beslöt att sätta gossen upp i vagnen. Strax stannade tre mammor med barnvagnar och stojade och konstaterade vad lika alla barn i den åldern är men din grabb var en riktig liten sötis. Jo jag höll förstås med och fortsatte att hålla gossen upprätt i sittande ställning.

Klockan närmade sig tjugo minuter till att timmen skulle vara slut och samtidigt började babyn skrika rejält. Det blev naturligtvis töligt med morfars jollrande om bilarna som körde förbi och kollande på människorna som strömade förbi. Precis lagom kommer en Harly Davidson glidande med en svartmuskig förare och motor cykeln lät rejält. Grabben stumnade för en minut och det blev en skön paus för mig.

För att lugna grabben besöt jag att ta upp honom i knät. Men gallskrikandet fortsatte och en så liten kille spänner sig i hela sin längd så att det är svårt att få en riktig sitt ställning på honom. En ganska gammal dam kommer fram och råder mig att ta upp honom mot axeln och klappa honom i stussen. Jag gör så men det hjälper inte. Nu är det fem minuter kvar till att timman skall vata slut. Gallskrikandet fortsätter och jag kan inte ställa mig upp med killen i famnen. Förbipasserande inser förståndigt nog att det inte är någon ide att stanna och lämna goda råd utan går nonchalant förbi utan att ta någon notis om min prekära situation.

Klockan passerar fem minuter över två. Några minuter senare kommer mamma ut och förklarar att naglarna var tvungna att vila och torka tio minuter efter att behandlingen var slut. Mamma tog babyn och kilade in på stället och gav killen mat så var den barnvakten över.

Jag övergick till att börja träna kryckgång med en krycka.