Fredspriset
Ett absolut minimikrav i ett samhälle är att inte bli trakasserad eller rent av dömd till straff för att framföra sina åsikter. Att bemötas av argument som strider mot de åsikter som jag för fram är bara stimulerande.
Var det Voltaire som sa' "jag är beredd att dö för att Du skall få uttrycka Dina åsikter hur vidriga de än kan vara".
I sverige har på sistone Jimmie Åkesson och hans kompisar inte bara möts av ordkaskader från åsiktsmotståndare utan också av fysiska hot. Det är att gå för långt i en politisk debatt.
I Kina m fl enpartistater är risken uppenbar att samhället ingriper när medborgare går allt för långt i argumentationen mot regeringen. Speciellt allvarligt blir läget för regimkritiker när individen har en ställning i samhället som innebär att åsikterna kan få genomslag i opinionen.
Risken är uppenbar att stabiliteten i landet riskeras och att privilegierna hotas för stora grupper. I många av dikaturländerna sker ingen utveckling för breda befolkningslager utan tvärtom är stagnation och miserfabla förhållanden legio.
Däremot är Kina ett exempel på där en sensationell utveckling både ekonomiskt och standardmässigt har inneburit dramatiska förändringar för 300-400 millioner av den dryga miljard som lever i landet.
Oppostionen från omvärlden har aldrig varit stark och på senare år upphört utom när betydelsefulla organisationer som i år Nobelkommitten beslutar att göra sin stämma hörd. Uppmärksamheten kommer möjligen att vara tills priset delas ut sedan återgår världssamfundet att samarbeta med diktaturens representanter.
Det finns inget annat val eftersom Kina är världens numera andra ekonomi. USA är helt beroende av Kineserna för att finansiera de enorma budgetunderskotten landet utvecklar år efter år. Även EU har gjort sig beroende av asiaterna för att på lång sikt komma till rätta med en ekonomi på ruinens brant.
En välmående medelklass är nyckeln till utveckling och stabilitet i vilket land det månde vara. Reinfeldt har förstått det. Socialdemokraterna förstod det inte annat än i den förfalskade retoriken som innebar att solidaritet och rättvisa skulle vara långsiktig målsättning utan innehåll annat än att bygga upp en statsapparat som inte fungerade när det gällde att ge service till invånarna.
Kineserna har förstått nyckeln till samhällsutveckling och priset som många tusen får betala är eländiga förhållanden i avlägsna fängelser. Det är bara Kineserns själva som kan rätta till missförhållandena. Det troliga är att årets fredspristagare släpps från fängelset och blir utvisad till USA.
Var det Voltaire som sa' "jag är beredd att dö för att Du skall få uttrycka Dina åsikter hur vidriga de än kan vara".
I sverige har på sistone Jimmie Åkesson och hans kompisar inte bara möts av ordkaskader från åsiktsmotståndare utan också av fysiska hot. Det är att gå för långt i en politisk debatt.
I Kina m fl enpartistater är risken uppenbar att samhället ingriper när medborgare går allt för långt i argumentationen mot regeringen. Speciellt allvarligt blir läget för regimkritiker när individen har en ställning i samhället som innebär att åsikterna kan få genomslag i opinionen.
Risken är uppenbar att stabiliteten i landet riskeras och att privilegierna hotas för stora grupper. I många av dikaturländerna sker ingen utveckling för breda befolkningslager utan tvärtom är stagnation och miserfabla förhållanden legio.
Däremot är Kina ett exempel på där en sensationell utveckling både ekonomiskt och standardmässigt har inneburit dramatiska förändringar för 300-400 millioner av den dryga miljard som lever i landet.
Oppostionen från omvärlden har aldrig varit stark och på senare år upphört utom när betydelsefulla organisationer som i år Nobelkommitten beslutar att göra sin stämma hörd. Uppmärksamheten kommer möjligen att vara tills priset delas ut sedan återgår världssamfundet att samarbeta med diktaturens representanter.
Det finns inget annat val eftersom Kina är världens numera andra ekonomi. USA är helt beroende av Kineserna för att finansiera de enorma budgetunderskotten landet utvecklar år efter år. Även EU har gjort sig beroende av asiaterna för att på lång sikt komma till rätta med en ekonomi på ruinens brant.
En välmående medelklass är nyckeln till utveckling och stabilitet i vilket land det månde vara. Reinfeldt har förstått det. Socialdemokraterna förstod det inte annat än i den förfalskade retoriken som innebar att solidaritet och rättvisa skulle vara långsiktig målsättning utan innehåll annat än att bygga upp en statsapparat som inte fungerade när det gällde att ge service till invånarna.
Kineserna har förstått nyckeln till samhällsutveckling och priset som många tusen får betala är eländiga förhållanden i avlägsna fängelser. Det är bara Kineserns själva som kan rätta till missförhållandena. Det troliga är att årets fredspristagare släpps från fängelset och blir utvisad till USA.
Kommentarer
Trackback
