Världsordning

Jag anser att det är läge för att börja arbeta långsiktigt för att minimera världens vapenindustri och därmed mer eller mindre förpassa länders försvarsmakter till historia.

Mot bakgrund av återkommande svältkatastrofer, ökade risker för miljökatastrofer till följd av växthuseffekten och inte minst de obalanser som byggs upp i världseknomin borde resurser satsas på att lösa problemen i stället för att producera vapen och lägga resurser på att försvara territorier.

Ett unikt tillfälle för de nordiska länderna att ta ett sådant initiativ i FN är nu. Initiativet bör åtföljas av att vi på norra halvklotet minskar och helt avskaffar det inhemska försvaret under en 10-20 års period.

Samtidigt borde det vara möjligt att under perioden övertyga EU om det meningslösa i att fortsätta att kanalisera 40% av unionens budget till stöd för inhemskt jordbruk.

Vidare att under samma period arbeta för att Afrika och då de regioner som återkommande drabbas av torka kan försörja sig själva och skapa sådana förhållanden att svätkatastrofer inte förekommer.

Samtidigt som vi skall vara solidariska med fattigdom och elände råder en världsordning där nationella självbestämmande regler hindrar solidariteten att få genomslag. Ordet solidaritet blir ett abstrakt och retoriskt begrepp som på grund av ologiska förhållanden förvirrar människor i stället för att få sitt rätta innebörd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0