johanssoninjo

Socialdemokraterna vill att full sysselsättning skall uppnås med hjälp av investeringar i infrastruktur och gröna investeringar. Investeringarna skall göras med lånade medel. Att underskottet i statsbudgeten ökar till 2% av BNP är rimligt med tanke på den långsiktiga sysselsättningseffekten som på tio års sikt kommer att bidra till att underskott vänds till överskott genom de ökade skattemedel som förväntas vid full sysselsättning.

Hur säkra är prognoserna att investeringarna kommer att bidra till full sysselsättning? Är det en politisk förhoppning och chansning med skattebetalarnas pengar? Ingen kan veta. Infrastruktur investeringar i form av höghastighetståg kommer de att behövas i landet med det lilla befolkningsunderlaget utspritt över en stor yta? Och kommer den digitala tekniken att utvecklas så att ökat resande vänds i minskat resande?

Hur pass säkert är det att nuvarande gröna investeringsambitioner kommer att bidra till det klimatsmarta samhälle som medborgarna vill bo i? Kommer effektivisering av kärnkraften eller annan teknik som i dag befinner sig på ritbordet att konkurrera ut de smarta investeringar som det pratas om idag?

Den kategori av arbetslösa som i dag befinner sig utanför arbetsmarknaden  är den lämpad att utföra de jobb som krävs för att effektivt genomföra investeringsveksamheten?

Hur kommer världsekonomin att utvecklas på tioårssikt? Osäkerheten är betydande. Är det rimligt att under betydande osäkerhet dels för hur omvärldens utveckling kommer att ske dels för betydande osäkerhet i de lösningar som föreslås riskera att landet hamnar i statfinasiella besvärligheter till följd av politiska chanstagningar.

För ett starkt utrikesberoende litet land i världsekonomin är det bättre att avvakta och följa hur efterfrågan utvecklar sig från den globala ekonomin.

Jag håller med om att diskussionen förstås ständigt måste pågå om olika alternativa planer men håll diskussionen på ideestadiet och låt nuvarande regering sköta statsfinanserna i ytterligare några mandatperioder.

Välfärdens kärna och finasieringen är allt för viktig för att överlåtas till abstakta akademiska politiska inhoppare som när faktum och resultatet av ideerna inte har förvekligats drar sig tillbaka utan privatekonomiska konsekvenser men dramatiska konsekvenser för  befolkningen som varit med om att betala.

Att kosten har stor betydelse för hur vi mår och vilka sjukdomar vi utvecklar är de flesta överens om men de flesta ignorerar den kunskap som finns och som skulle bidra till att konsekvenserna av matintaget inte skulle bli så otrevliga.

Jag läser en kort intervju med Björn Ferry. "Hur ser Din kost ut"? - Jag äter mindre kolhydrater (men någon potatis och lite knäckebröd slinker ner ibland) och mer protein och fett. Intervjun finns på det blad som omger reklamen som finns i brevlådan.

Häromdagen var jag hos urologen på lasarettet för kontroll. Läkaren som kontrollerade mig var 72 år men såg betydligt yngre ut. Efter kontrollerna satt vi ned och pratade en kort stund. Våra vanliga vällevnadssjukdomar är en konsekvens av våra matvanor var hans budskap. Jag berättade att jag dagligen till frukost åt en tallrik gröt. Svaret blev att omedelbart sluta med gröten.

Själv åt han till frukost makrillfille, ägg och en gurkskiva. Till lunch tog han en potatis och mer av det som bjöds förutom potatis.

Vanor är svåra att förändra. Och speciellt när en annan människa skall övertygas. De flesta av oss hävdar med emfas att lite av allt är bra vilket i själva verket betyder att "skit så länge hängslena håller" och bry Dig inte om att förändra.

Hur många av oss föds med kroppsliga egenskaper och mental styrka att prestera över det normala? Finns det någon forskning på hur många promille av en ålderskull som har de egenskaperna som krävs för att överträffa vad någon annan tidigare har förmått?

Och hur många av talangfödda kommer att växa upp i en miljö där individen stimuleras till att ta till vara gåvorna och utveckla sig till att prestera utöver tidigare toppresultat.

En kombination av medfödda egenskaper och exempellös övning och träning ger de virtouser som vi kan se när det gäller musik, idrott och nobelpristagare.

Nu senast har vi i lilla norden begåvats med en talang som tycks ha det mesta när det gäller kontroll över kroppen men även naturliga mentala gåvor och träningsmässig talang. Jag tänker förstås på stavhoppstjejen. Vilken underbar tajming av alla de ingredienser som ingår i ett stavsprång. Jag tror att den som aldrig har sett ett stavhopp inte kunde undgå att förstå det unika i prestationen.
Vad skilde Angelika från den skönhet som vi har sett Isenbajeva otaliga gånger prestera? Höjden förstås men den kommer.

Public service skall utbilda och informera människor om områden som berör livets vardag men även blicka framåt och vara på tårna när det gäller vad forskningsvärlden sysslar med. Att se till baka och analysera historiska händelser bör också få sin beskärda del.

Underhållningsprogram och fördumningsprogram kan den kommersiella apparaten syssla med.

P1 är ett utmärkt exempel på hur det bör vara. Utav P1 har SVT mycket att lära.

I dagarna kommer sport intresserade att kunna följa skid VM från Oslo. Ett exempel på ett överdrivet utformat program och jag förstår inte hur ansvarig ledning kan prioritera resurser på ett så slösaktigt sätt. Jag vill se tävlin garna och är inte intresserad av analyser och spekulationer om hur det skall gå och sedan alla dessa meningslösa intervjuer och eftersnack. En person som kommenterar tävlingen och eventuellt eftersnackar i tio minuter räcker.

Avsätt mer resurser till att köpa in fakta och dokumentär program från utländska stationer likt "Dokument utifrån på Söndagkvällarna". Mer av historiska tillvbakablickar av världshändelser saknas. Uppdrag gransking, utmärkt. Lägg mer resurser där. Korrespondenterna, jättebra. Mer reportage från världens hörn behövs.

Politiska satirer och humorprogram grundade på veckans händelser likt P1s Gomorgon världen helt OK.

Skippa alla dessa meningslösa program där olika kändisar sitter och tölar med varandra och intervjuas.

Människor måste beröras och väckas och fås att lämna alla fördomar och myter som florerar i samhälls vardagen.

Kommersiella apparaten kan med fördel sköta mycket av det som i dag visas på SVT. Jag håller med kulturministern om att Public Service måste smalnas av och producera vesäntligheter.

Melodifestivalen vilket ex på ett fullständigt eländes elände.

Rapporter regnar dagligen över befolkningen hur det kommer att bli i framtiden. Nu senast läser jag på DN debatt en framtidsprognos från SCB om den allt tyngre försörjningsbördan för många av kommunerna. Vi blir äldre och varje arbetande skall försörja ett ökande antal.

De kommuner som ligger bäst till där har arbetande individer att försörja sig själv plus en till således ett relationstal på 2,0. Sämst kommer det att bli för de kommuner i framtiden där varje arbetande måste ta på sig ansvaret för 2 stycken exklusive sig själv.

En sak är säker och det är att trender aldrig fortsätter varken nedåt eller uppåt. Årligen överrraskas vi av händelser på klotet som framtidssiarna inte hade en aning om skulle inträffa.

Vad skall byråkraterna ägna sig åt? Planeringsdirektörerna på kommunerna har nu fått ytterligare en arbetsuppgift. Att planera för den åldriga befolkningens försörjning. Otaliga sammanträden kommer att bli konsekvensen och många rapporter om förväntat tillstånd om 10-15 år att läggas ut på hemsidorna.

Eda, Årjäng och Munkfors ligger sämst till i landskapet.

Rapporten föreslår de vanliga lösningarna. Produktiviteten måste öka och fler jobba längre.

Dock inget förslag på en stor kommunreform. Inget förslag på att kommunerna skall prioritera verksamheten.

Alla äldre behöver inte vård av det offentliga. Några är i framtiden friska. I dag finns det bostadsrättsföreningar som vårdar fastigheter. Ideellt arbete.

Ensamheten är utbredd rapporteras det om i morgon möjligen.

Sannolikt är att det kommer att uppstå ideella krafter i villa och bostadsområden som kommer att organisera enklare hjälp åt de som behöver.

Äldre människor kan själva börja att planera för framtiden genom att bilda sammanslutningar och gemensamt köpa upp tjänster som de i framtiden bedömer att de inte kommer att ha kraft att utföra. Att ytterligare belasta den kommunala byråkratin kommer inte att vara en framgångsfaktor.

Industrivärdens ordförande Sverker Martin Lööf var gäst hos Tomas Ramberg i gårdagens Lördagintervju. Annars brukar politiker vara de som får agera svaranden. Men nu en av de mäktigaste i svensk näringsliv. Indistrivärden och Investor kontrollerar kanske si så där 2 billioner av Stockholms börsen.

Varför köpa svenska fonder om jag tror på svenska börsen? Bättre att köpa aktier i de två investmentbolagen och betala ett minimalt courtage vid köp/sälj tillfället. Således inga dyra årliga avgifter till bankerna. Skapliga utdelningar varje år är nyttigt för ekonomin på sikt.

Sverker hade åsikter om bl annat räntehöjningar, jämställdhet i börsbolagens styrelser, klimatpoitiken.

Räntehöjningarna är negativa för svensk industri på grund av att kronan stärks därför borde RB inta en mer försiktig inställning än den aggressiva som banken nu förutspår.

Fördelningspolitik och skattehöjningar har dominerat den politiska debatten i decennier och varit socialdemokratins huvudsakliga teman. Nu sker en omsvängning till en mer nyanserad politisk debatt och som har konsekvenser för röstfördelningen. Socialdemokraterna har fått erfara att det inte längre går att föra folk bakom ljuset.

Sverige kan inte gå före i klimatåtgärder. En förutsättning för att industrins konkurrenskraft är att alla konkurrerar på lika villkor. Missgynnas ett land på grund av inhemska åtgärder flyttas produktionen till andra länder och därmed missgynnas sysselsättninggen.

Sverker var tveksam till om CO2 utsläppen verkligen har den påverkan på klimatet som alla forskare utom några stycken är överens om. Sensationellt tycker jag för att komma från en sådan höjdare. Jag trodde det var ett faktum.

Kvinnors deltagande i storbolagens styrelser är forsatt minimalt. Och kommer så att förbli under överskådlig tid verkar det som. Om ingenting görs från politiskt håll.

Jag rekommenderar lördagsintervjun varje lördag kl 1255-1330.

Långtidsarbetslöheten upptar politikers och många tjänsters funderingar i statliga och kommunala organ. Jag undrar om kostnaden för funderingarna är lika stora som kostnaderna för arbetslösheten?

Problemet är att kostnaderna för insatserna inte går att lägga ned och överföra till förmån för de arbetslösa. Om omfördelningen skulle genomföras betyder det att samhället skulle ge upp ett mänskligt lidande i varje fall så som det definieras av politikerna. Samtidigt som analyschefer på AMS och många handläggare skulle bli arbetslösa. Konsekvensen för den arbetslösheten borde inte bli att hamna i kategorin långtidsarbetslöshet.

Frågan är vems lidande som skulle bli störst?

Stimulansen för de långtidsarbetslösa att fortsätta att kämpa för att få ett jobb försvinner på grund av att de medel som överförs till gruppen kommer att räcka till att försörja gruppen gott och väl.

Jag lyssnar till arbetsmarknadsutskottets hearing avseende långtidsarbetslösheten och analysen av företrädare för de organisationer som har till uppgift att hantera begreppet långtidsarbetslöshet  på den svenska arbetsmarknaden.

Många självklarheter analyseras som t ex att dåliga betyg eller ej fullgjord gymnasieskola ger inträde till kategorin.

Nyanlända till svenska samhället med bristfälliga språkkunskaper ratas av arbetsgivarna. Funktionshinder kommer långt ned i kön när arbetsgivare väljer bland sökande.

Inte överraskande redovisas i en enkät som de långtidsarbetslösa haft att besvara att sökaktiviteten är låg likaså kontakten med handledare. Kanske mer överraskande är att de flesta i kategorin är nöjda med insatserna från samhället och då inställer sig frågan vad de långtidsarbetslösa är nöjda med.

Jag funderar på hur det går till att samtidigt uppfylla två motstridiga målsättningar. Nämligen att individen skall anställas i subventionerade jobb som ger en meningsfull och attraktiv anställning och samtidigt inte undantränga ordinarie jobb som annars inte skulle behövas.

Några underligheter redovisas bl annat av kommunal. Hur kan ett företag tillåtas att ha 48 praktikanter anställda i sk Fas 3 ? Så klart är det någon smart individ som satt sig in i samhällets alla bidragsregler och tjänar på att utnyttja desamma. Någon sysselsättning förekommer inte i organisationen. Jag frågar hur kan AMS eller försäkringskassans tjänstemän undgå att upptäcka eländet?

Den s k socialdemokratiska kriskommissionen rapporterar att verkligheten hade sprungit ifrån partiet när det var dax för valet 2006. Inför valet 2010 hade avståndet till verkligheten ökat och verkligheten har fortsatt att dryga ut försprånget till den röd gröna samarbetet. Röd gröna klungan har i nutid splittrats och miljöpartiet försöker ensamt att jaga den bortflyende verkligheten.

Påståenden som att välfärden håller på att monteras ned och den senast deklarerade visionen mot full sysselsättning gör att verkligheten nu befinner sig i ryggen på socialisterna och om inte ur spår ropas på en löparbana så är det dax för partiet att titta sig om och bereda plats för varvande konkurrenter.

Politiker kan möjligen lova en hel del men faktum nämns sällan att den helt avgörande faktorn för välfärd och sysselsättning är efterfrågan från grannar och mer avlägsna länder. Tror speciellt de socialdemokratiska politikerna att väljarna inte förstår sambanden? Huvuddelen av landets yrkesverksamma arbetar i exportberoende företag och till dem hörande underleverantörer och de förstår vad samhällsbyggande kräver. Även småföretagare inom inhemsk efterfrågebaserad versamhet ser intäkterna öka när efterfrågan från utlandet stiger. Därför har partiets röstsiffror inom den jobbande delen av befolkningen sjunkit mot 20% och kommer att sjunka ytterligare.

Det är oansvarigt att måla upp en bild för de kategorier som står utanför arbetsmarknaden att sysselsättningen skall öka med hjälp av arbetsmarknadsutbildning och diverse andra politiska konstgrepp.

Sanningen är att arbetslösheten har i decennier varit 6% och lyckas nuvarande regering med en företagsvänlig politik kapa procentsiffran ned mot 4% så är det mer eller mindre en heroisk insats.

För att nå målet 4% arbetslöshet fordras drastiska ingrepp i arbetsmarknaden. Möjligen kommer det att gå om LO och TCO tappar medlemmar i nuvarande takt och helst snabbare. För den halva million som står utanför arbetsmarknaden är det den helt agörande frågan. Då kan regeringen skapa sådana förutsättningar att efterfrågan från utlandet kan tillgodoses av produkter som kommer i släp tåget på den tekniska utvecklingen.

Givetvis kommer förutsättningarna för att utveckla och reformera välfärden att öka och nu efterfrågade investeringar i infrastruktur och miljömässiga åtgärder att kunna genomföras som en konsekvens av överskott i den offentliga ekonomin.

Att som de röd gröna argumentera för det omvända förhållandet gör att verkligheten kommer att lägga ytterligare ett varv mellan sig och eftersläntarna.

Jag förstår att gråzonen är betydande när det gäller att förhöja prestationsförmågan hos elitidrottare eller är den inte det? Består gråzonen av ett litet gråttstreck knappt förnim bart?

Magkänslan finns där tydligt hos mig. Ungefär lika stark som den som infinner sig när jag förstår att nu är det dax för sjuka.

Människor är behäftade med defekter. Varför skall en defekt undanröjas med medecinska preparat men inte en annan? Det är diskriminerande att inte en muskelskada skall få rehabiliteras med tillväxt hormon för fortsatt elitidrottande medan luftrörsproblem skall få rättas till med preparat.

I kostillskott berättades det häromdagen att det finns preparat som klassas som doping och kan tänkas fälla idrottare. Om idrottare behöver kosttillskott för att mage tarm inte kan tillgodogöra sig vissa näringsämnen naturligt skall då idrottarna få dispens för den ökade mängd av ett visst ämne som behövs?

En rad dispenser behöver beviljas. Möjligen är det så att flera redan har slutat på grund av defekterna och aldrig kommer i åtnjutande av möjligheten att få utvecklas till toppidrottare med hjälp av preparat. När väl defekterna har upptäckts kommer idrottarna att ha resurser att behandla sig med hjälpmedlen.

Om det hade varit en svensk elitidrottare i världsklass som med hjälp av preparat hade nått toppen hade då instäållningen blivit en annan.

Alla jag pratade med i dag och konfronterade med problemet var ytterst tveksamma till om dispens skall beviljas för astma preparat eller liknande.

Om nu en icke astmatiker tar preparatet kan det vara så att prestationsförmågan höjs men då klassa det förstås som doping om vederbörande testas.

Efter att ha tagit del av Uppdrag Granskning i går som skildrade svenska ungdomars arbetsförhållande och levnadsvillkor i grannlandet Norge förstår jag bättre varför landet har en ungdomsarbetslöshet av monumental storlek i förhållande till grannlandet.

Stel arbetsmarknad med många regler som hindrar speciellt ungdomar från att komma i arbete. Begreppet anställningsbar innebär att tolvårig skolgång skall ha klarats av med godkända betyg och om inte så är fallet skall vederbörande ha genomgått några års arbetsmarknadsutbildning.

Lönen skall ligga i närheten av de kamrater som har gått fyraårig högskoleutbildning och har studielån som närmast är omöjliga att återbetala under den yrkesverksamma tiden utan att levnadsstandarden sänks till ett minimum.

Jag antar att det i likhet med grannlandet Norge finns arbetsuppgifter i mitt land som kan utföras av människor utan gymnasiekompetens. Jag antar också att ungdomar med sådana förutsättningar skulle uppleva sig som mer sedda och få större självförtroende med några tusenlappar mindre i lön än de som har utbildat sig till undersköterskor, poliser och dagispersonal på högskolan.

Jag ser fram emot när jag i lokaltidningen kan läsa om att en ungdom eller varför inte en avgående politiker har tagit initiativ till att starta en organisation där ungdomar kan samlas kl 0700 på morgonen och bli efterfrågade för en eller två dagars arbete eller renta av längre tid. Förhållandena är givetvis sådana att somliga kommer att få gå hem utan att ha fått arbete. Går det att hyra ett sammanträdesrum i Arbetsförmedlingens lokaler?

All forskning säger att arbete skapas av att det finns ett utbud/överskott på arbetskraft och att arbetskraften snabbt är tillgänglig.

Den svenska lagstiftningen medger inte att mitt förslag kommer att förverkligas. Svenska politiker resonerar hellre i åratal om varför vi har så hög arbetslöshet bland ungdomar.

Jag ser framemot när riks-/regional-,kommunalpolitiker i samarbete med lokala näringslivet går emot lagstiftningen och med kraftfullt civil curage genomför förhållanden som råder i grannlandet i Värmland.

Häromkvällen såg jag tillsammans med hustrun filmen Gränsen. Det har blivit två filmer sedan årskiftet. Avkopplande och ett alternativ till att sitta nedsjunken i soffan och kolla på Vetenskapens värld, Naturen och Vi, Rakt på med Sverker, Kinas mat och en del debatt program. Alla lärorika och program som leder till ökad kunskap och gör mig beredd att ta itu med debatt inlägg här på bloggen.

Men hur rescenseras en film. Svårt! Berätta rakt av vad filmen handlade om, är det en rescension? Knappast! Men förstås måste det med som bakgrund. Mina egna reflexioner med anledning av vad jag ser. Närmare, hm.

Gränsen är en berättelse om vad som möjligen kunde ha hänt en grupp svenska soldater under bevakningen av norska gränsen under andra världskrigets beredskap. Fakta är att det försvann ca 300 soldater totalt i landet under denna tid. Gränsen är en dramatisering av ett förlopp under julen 1942 i norra Värmland.

Att det fanns många svenskar som sympatiserade med Tyskland är känt men att det kunde gå så långt som att sabotera för svenska soldater som av misstag hade förirrat sig in på okuperad mark och då speciellt inom den egna försvarsmakten är det sannolikt? Kanske!

Att det måste finnas många berättelser om beredskaps tiden speciellt i västra Värmland är uppenbart men var finns de och det borde ha gjorts många filmer av Gränsens kaliber. Nästa gång jag är på bibblan skall jag försöka komma ihåg att fråga efter material i bokform.

Jag har nu på morgonkulan läst igenom en rapport som skolinspektionen gjorde under hösten 2010 avseende rektors ledarskap av i huvudsak den pedagogiska delen av skolans verksamhet.

Mitt intryck är att det brister i det direkta pedagogiska ledarskapet som rektor skall vara ansvarig för. Skolans pedagogiska verksamhet stöds också av en utvecklingspedagog och specialpedagoger.

Därefter läser jag ett debatt inlägg av en skolpedagog som efterlyser mer kompetensutveckling av lärare och att det är här som det har gått fel. 1994 års läroplan har helt enkelt inte tillämpats på grund av otillräcklig kompetensutveckling av lärarna.

Jag håller med debattören om att det är märkligt att med de rikliga resurser som finns tillhands att inte nya metoder slår igenom.

Debatt inlägget som jag refererar till finns på http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.547124-fel-fokus-i-skoldebatten?articleRenderMode=article_full_discussion#commentForm.

I varje kommun finns en skolledare som leder rektorer. Rektorn/Rektorer i varje skola har stöd i form av utvecklingspedagoger och specialpedagoger. Undervisningen bedrivs i form av lärarlag som leds av en ansvarig lärare.

Jag frågar som skattebetalare hur kan det ha gått så snett som det tycks ha gjort i den svenska skolan med denna förträffliga organisation? Var brister det? Sitter lärarna tysta som möss och inte efterfrågar utbildning och kompetensutveckling eller förhindras de av rektorer, utvecklingspedagoger och kommunala skolledare att få ta del av den nya pedagogiken. Eller är det 1994 års läroplan som med alla forskningsresultat som grund totalt missat sin uppgift?

I går i samband med träningen slumpade det sig så att jag fick tillfälle att byta några ord med en kille som representerar en kategori som jag hör politiker prata om och som jag från och till läser om i pressen.

Ensam kommande flyktingbarn har blivit en företelse som blivit allt vanligare och som somliga ställer sig tvivlande till. Det kan vara så att barn som förlorat sina föräldrar och som tagits om hand av släktingar när de kommer upp i övre tonåren inte ser någon annan möjlighet än att fly från hemorten när möjlighet ges.

Killen jag pratade med hade gått i genom de kanske mest traumatiska upplevelser som ett barn och tonåring kan uppleva. De tiominuter som jag hade tillfälle att ställa frågor till honom blev för mig en upplevelse som jag inte vill vara utan.

Jag har tidigare haft en ambivalent inställning till huruvida vi skall ha kvar trupp i Afghanistan. Jag tror nu att det är en förutsättning för att landet på sikt skall kunna utvecklas. Det är känt att större delen av befolkningen saknar möjligheter till grundläggande utbildning. Att under sådana förutsättningar släppa kontrollen och ge möjligheter till olika grupper som inte har annan ambition än att gynna sina egna kortsiktiga syften utvecklar inte en stabil demokrati.

Israel är arabvärldens enda demokrati dock har landet misslyckats med att genom socialt arbete utveckla sina grannars möjligheter att leva i fred med landet. Det tycker jag är underligt. Arabvärlden lever under olika diktaturer som hållit tillbaks folks möjligheter till utbildning och därigenom välstånd.

Nu håller utvecklingen på att ta en annan riktning. Bra!

	pop. (m)	median age	jobless (%)	below poverty line (%)	internet users (m)
Source: CIA World Factbook
Algeria	34.5	27.1	9.9	23	4.7
Egypt	80.5	24	9.6	20	20
Jordan	6.4	21.8	13.4	14.2	1.6
Lebanon	4.09	29.4	na	28	1
Libya	6.4	24.2	30	33	0.35
Morocco	31.6	26.5	9.8	15	13.2
Saudi Arabia	25.7	24.9	10.8	na	9.6
Syria	22.1	21.5	8.3	11.9	4.4
Tunisia	10.5	29.7	14	3.8	3.5
W Bank & Gaza	2.5	20.9	16.5	46	1.3
Yemen	23.4	17.89	35	45.2	2.2