Ropet på mer resurser
Karakteristiskt för socialdemokratisk argumentation är att om förbättringar inom ett statligt eller kommunalt område skall kunna uppnås är att mer resurser skall tillföras. Nu senast av Östros när han argumenterar mot Reinfeldts propåer om nya jobbskatteavdrag. Hägglund verkar instämma i Östros krav på mer resurser till fortsatt välfärdsbygge.
Berit Högman ropar i ett debattinlägg i NWT på mer resurser till AMS. RRV har i ett flertal revisionsrapporter påpekat hur AMS misslyckas med hanteringen av arbetslösa och för den delen regeringens oförmåga att styra organisationen på ett effektivt sätt.
Flera försök av lokala initiativtagare visar på att förbättringar inom åldringsvård, skola och arbetsmarknad kan ske utan att mer resurser tillförs. Troligen är det så att nuvarnde resurs nivåer dvs utgiftssidan i den statliga och de kommunala budgeterna är tillräckliga. Vad som behövs är nya ideer och nya driftsformer. Och då med inslag av mindre politikerstyrning och mer makt till den enskilde åldringen eller till den arbetslöse.
Men hur skall sådana nya ideer kunna storskaligt uppmuntras? Generellt genom att politiker skapar förutsättningar genom ekonomiska stimulanser. Ett antal strukturreformer behöver genomföras under mandatperioden.
Kommunerna karakteriseras av en organisation som hämmar de producerande nivåernas initiativ. Dagisverksamhet, äldrevård, skolan m fl nämnder skulle må bra av att beslutsrätten fördes ned till de nivåer som dagligen står i kontakt med "kunderna".
Måste den som kör traktorn för att sanda sanda på nyfallen snö vid minus 10 grader? Vilken rätt har personalen på ett äldreboende att i grunden förändra driftsformerna. Måste personalutrymmen finnas? Hur stimulerar politikerna till nya ideer? Är arbetsplatserna alltför tysta på grund av den tunga byråkratiska organ isationen?
Hur skall en arbetslös kunna välja annan leverantör än AMS?
Omfördelning av resurser till följd av omprioriteringar är också ett alternativ som sällan utnyttjas. Försvaret har trots förbandsnedläggelser och sänkt ambtionsnivå inte lyckats sänka kostnaderna. Fortfarande betalar svenska folket dryga 40 miljarder för denna ineffektiva koloss. Hälften vore bättre. Hälften borde omfördelas till lärarlöner, undersköterskor och poliser.
Försvaret har granskats av RRV och kritiken mot kostnadsuppföljning och effektivitet i måluppfyllesen har varit legio. Ex Nordic Battle Groups organisation.
Biståndet kan halveras och mindre än hälften omfördelas till privata projekt som Barneviks grundade "Hand i Hand". Mindre resurser men högre effektivitet i måluppfyllesen blir resultatet.
Att amortera av statsskulden på en femårs period vore ingen orimlig målsttning. Då kan ca 30 miljarder frigöras åter till att lägga på skattesänkningar till lågavlönade och till höjda löner för lärare m fl lågavlönade grupper.
Berit Högman ropar i ett debattinlägg i NWT på mer resurser till AMS. RRV har i ett flertal revisionsrapporter påpekat hur AMS misslyckas med hanteringen av arbetslösa och för den delen regeringens oförmåga att styra organisationen på ett effektivt sätt.
Flera försök av lokala initiativtagare visar på att förbättringar inom åldringsvård, skola och arbetsmarknad kan ske utan att mer resurser tillförs. Troligen är det så att nuvarnde resurs nivåer dvs utgiftssidan i den statliga och de kommunala budgeterna är tillräckliga. Vad som behövs är nya ideer och nya driftsformer. Och då med inslag av mindre politikerstyrning och mer makt till den enskilde åldringen eller till den arbetslöse.
Men hur skall sådana nya ideer kunna storskaligt uppmuntras? Generellt genom att politiker skapar förutsättningar genom ekonomiska stimulanser. Ett antal strukturreformer behöver genomföras under mandatperioden.
Kommunerna karakteriseras av en organisation som hämmar de producerande nivåernas initiativ. Dagisverksamhet, äldrevård, skolan m fl nämnder skulle må bra av att beslutsrätten fördes ned till de nivåer som dagligen står i kontakt med "kunderna".
Måste den som kör traktorn för att sanda sanda på nyfallen snö vid minus 10 grader? Vilken rätt har personalen på ett äldreboende att i grunden förändra driftsformerna. Måste personalutrymmen finnas? Hur stimulerar politikerna till nya ideer? Är arbetsplatserna alltför tysta på grund av den tunga byråkratiska organ isationen?
Hur skall en arbetslös kunna välja annan leverantör än AMS?
Omfördelning av resurser till följd av omprioriteringar är också ett alternativ som sällan utnyttjas. Försvaret har trots förbandsnedläggelser och sänkt ambtionsnivå inte lyckats sänka kostnaderna. Fortfarande betalar svenska folket dryga 40 miljarder för denna ineffektiva koloss. Hälften vore bättre. Hälften borde omfördelas till lärarlöner, undersköterskor och poliser.
Försvaret har granskats av RRV och kritiken mot kostnadsuppföljning och effektivitet i måluppfyllesen har varit legio. Ex Nordic Battle Groups organisation.
Biståndet kan halveras och mindre än hälften omfördelas till privata projekt som Barneviks grundade "Hand i Hand". Mindre resurser men högre effektivitet i måluppfyllesen blir resultatet.
Att amortera av statsskulden på en femårs period vore ingen orimlig målsttning. Då kan ca 30 miljarder frigöras åter till att lägga på skattesänkningar till lågavlönade och till höjda löner för lärare m fl lågavlönade grupper.
Kommentarer
Trackback
