johanssoninjo

Ut ur Grums håller det på att gå riktigt illa när Sacke med en hårsmån undgår att bli kapad av en dam som är på väg ut från köpcentrat troligtvis efter fredagshandel och inte uppmärksammar cykelbanan. Jag kommer strax efter och hon sitter med händerna om huvudet och är förskräckt.

I Vålberg åker vi in på cykelbanan som går efter Norsälven och slipper bilarna. Vid Norsbron är vi ute på gamla 45 och jag ser Lillerudsmotet där framme. Ingen backe som är speciellt brant utan tvärtom och mitt i backen säger jag till Sacke, jag har inget mer i låren. Det går ohyggligt långsamt uppför. Och jag tänker att nu är det bara bron över E18 kvar innan vi når påfarten till stora vägen.

Sacke ökar farten när vi kommer ut på E18 och mina smala hjul kommer till rätta på den släta asfalten och så är det inte många kilometer kvar och tröttheten börjar försvinna.

Då är det klart, jag ser skylten Trysil och så är vi nere på vägen som bär mot Henstadehöver.

Kompisarna följer med hem och Axel ställer upp stativet med kameran och alla tre förevigas på en slut bild.

En granne står och tittar med förvåning, verkar det som, på oss och kanske undrar vad vi har haft för oss.

Sacke och Axel säger hej och ger sig av.

Närmaste granne kommer precis hem och jag förklarar att vi cyklat i tre dagar. Han svarar, att vuxna behöver motion och det håller jag med om.

Jag vill inte ha projektet ogjort. Vi hade trots allt skapliga förhållanden, visserligen med stark motvind första dagen. Andra dagen helt OK, möjligen för lång sträcka. Tredje dagen började inte bra och var för mig klart jobbig.