Funderingar

Visst är dådet i Norge en politisk handling som har sin grogrund i en omotiverad rädsla för att andra kulturyttringar skall bli dominerande över de kända och traditionella. Och ett grymt försök att utplåna kommande politiker som har som plan att efterträda de som i dag har retat upp mördaren.

Men ytterst skall handlingen ses som en konsekvens av en kombination av en enskild människans förmåga till vad som helst under inflytande av miljön. Att därtill lägga arv är fel. Ingen kan födas ond.

Hur ser ansvarsfördelningen ut mellan den enskilde individen, samhällsklimatet och eventuell fader som på ett tidigt stadium övergav sonen och som möjligen skapade känsla av utsatthet och övergivenhet som så småningom ledde till hat och en förvrängd verklighetsuppfattning?

Att ge sig på en procentuppdelning kan verka löjeväckande om nu inte hela ansvaret skall läggas på individen men ingen individ föds ond verkar många debatörer ense om så någonstans uppstår ondskan och vilka är orsakerna?

Kall och hård rapporterar en barndomskamrat och jag frågar är det en efterhandskonstruktion mot bakgrund av vad som skett eller var det den karaktären som pojken hade börjat visa och som sedan inte stannade av utan forsatte att utvecklas till ett monster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0