Nu är det gjort del 10

Axel har varnat för sträckan mellan Värmlandsbro och Grums. Men först skall vi ut ur Säffle och till Värmlandsbro. Vi måste ta 45an till hjälp och på denna sträcka är vägrenen relativt smal. Sacke tar täten som så många gånger förr och öser på i över 30 knutar. Jag hänger vid hans bakhjul. Det är inte behagligt när bilar kör om i motsatt riktning i över 100 knyck.Jag har värk i nacken och försöker hålla huvudet så nedböjt som möjligt så jag känner bara luftdraget när plåtlådornas svischande ljud når mig.

Skönt är det att se Värmlandsbro närma sig och uppleva den befriande känslan att åter vara på relativt säker sträckning. Men långt där framme tornar den första rejäla backen upp. Jag vet inte hur många rejäla backar sträckan innehåller men i det fysiska läge som jag befinner mig i blir de fler och längre än i verkligheten. Jag tänker allt oftare på avfarten till Skutberget.

Jag är rädd att släppa på för fullt i nedfösluten vilket naturligtvis gör att jag inte kan tillgodoräkna mig all fart inför nästa motlut. Sacke och Axel väntar tålmodigt på mig vid toppen av backarna.

Så äntligen når vi Liljedahl och ett långt medlut ner mot sundet och jag tänker nu kan det inte vara långt kvar till Grums.

Axel har ringt en kompis i Grums och beställt kaffe med wienerbröd. Något positivt att tänka på. Strckan mellan Liljedadl och hägrande pausen är lngre än jag tänkt mig.

När vi kommer ut från skogen och ser och hör 45an till vänster om oss styr Axel överraskande mot den starkt trafikerade leden med vajerräcke och jag undrar finns det cykelbana på andra sidan men nej. Jag vägrar att fara ut på den vajerräckeförsedda sträckan och vi vänder och tar den rätta vägen mot Grums.

Vi anländer till villan med wienerbröden och kaffet. Jag frågar efter nackmassage och blir bönhörd av Axel som knådar mig kraftigt i det onda stället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0