johanssoninjo

Vi får en bekräftelse vid en lantlig fastighet att vägen mot Åmål är den rätta. Nu har regnet avtagit och vi är inne på en asfalterad bit som snart övergår återigen i grusväg fast nu av det mer stabila slaget.

Så äntligen är vi framme vid 45:an och en halv kilometer bort ligger Tössestugan uppe på höjden. Jag cyklar raskt över vägen och föreslår fika vilken ingen protesterar mot. Vi har cyklat tre mil på 2,40. Frågan är om det var någon genväg?

Rejält blöt in på bara skinet njuter jag av morotskaka med kaffe och mumlar något om att jag tar närmaste vägen till Åmåls station fast återigen är det en flyktig tanke som hjärnan aktiverar.

Sacke drar upp ett rejält tempo på vägrenen in mot Åmål. Nu går det lätt att få fram cykeln. Smala hjul rullar förträffligt på bra asfalt.

Färden genom Åmål går lätt och jag känner igen mig i staden när vi passerar torget och uppför backen mot utfarten. Nu är det Säffle som gäller och middag på Harrys. Vägen är småkullrig och backarna är inte helt lätta att bryta ned men målet hägrar och jag börjar så smått tänka på avfarten till Skutberget.

In i centrala Säffle bär färden som är min födelsestad och där känner jag många bland annat en del släktingar. Min kusin har ägt och drivit Harrys men nu när jag pratar med svenskamerikanen som vi beställer lunch av har kusinen gått ned till en tredje del.

En rejäl pasta tallrik får bli färdkost i magen de sista dryga fem milen mot Henstad.