Nu är det gjort
Tidigt på vinterhalvåret utgick ett påbud/förfrågan från en sakkunnig folkhälsodebatör att/om jag skulle delta i en gruppaktivitet som innebar att cykla Vänern runt på tre dagar. Jag ställde mig ytterst tveksam till aktiviteten eftersom det innebar 16 mil per dag och dessutom med viss packning på hojen.
Jag har erfarenhet av cykelrundor som har sträckt sig som mest över tre timmar. Och nu skulle det innebära åtta timmars cykling per dag. Visserligen i lägre tempo än träningsrundorna.
Frågan upprepades från tid till annan men jag vidhöll min skepticism men stängde inte dörren.
Sista veckan i april träffades kompisarna som jag skulle dela rundan med. Axel som jag väljer att kalla en av kompisarna i berättelsen visade bildspel från en 380 mila cykling från Kd till Rom. Imponerande! Sacke var med och folkhälsodebatören var också där. Fortfarande mycket tveksam till att delta.
Dock blev jag mindre tveksam när jag i andra hälften av april och början av maj körde några träningsrundor och tyckte att höstens och vinterns styrketräning även gett viss verkan på cyklingen.
Jag började så smått fundera på att delta och pratade med sonen om att låna en av hans hojar. Dvs en landsvägscykel visseligen inte av elit karaktär men ändå snäppet under vilket skulle göra färden behagligare.
Nu sticker jag till Vätternrundan för att kolla sonens färd intill målet. Jag fortsätter vid tillfälle.
Jag har erfarenhet av cykelrundor som har sträckt sig som mest över tre timmar. Och nu skulle det innebära åtta timmars cykling per dag. Visserligen i lägre tempo än träningsrundorna.
Frågan upprepades från tid till annan men jag vidhöll min skepticism men stängde inte dörren.
Sista veckan i april träffades kompisarna som jag skulle dela rundan med. Axel som jag väljer att kalla en av kompisarna i berättelsen visade bildspel från en 380 mila cykling från Kd till Rom. Imponerande! Sacke var med och folkhälsodebatören var också där. Fortfarande mycket tveksam till att delta.
Dock blev jag mindre tveksam när jag i andra hälften av april och början av maj körde några träningsrundor och tyckte att höstens och vinterns styrketräning även gett viss verkan på cyklingen.
Jag började så smått fundera på att delta och pratade med sonen om att låna en av hans hojar. Dvs en landsvägscykel visseligen inte av elit karaktär men ändå snäppet under vilket skulle göra färden behagligare.
Nu sticker jag till Vätternrundan för att kolla sonens färd intill målet. Jag fortsätter vid tillfälle.
Kommentarer
Trackback
