Patrik Sjöbergs bok

Personer som har en verbal förmåga och använder förmågan till att provocera och ifrågasätta invanda begrepp och föreställningar i samhället blir förstås ytterst besvärliga att handskas med socialt. Sådana personer är en bristvara i samhället. Det är ett unikt uppträdande och personer som möter en sådan person med dessa unika egenskaper intar förstås en försvarsställning och blir i regel helt avklädd och får gå ifrån situationen med svansen mellan benen.

Å andra sidan uppträder personen vid olika tillfällen socialt oacceptabelt enligt de koder som finns och som personen älskar att utmana i olika situationer och om det då är en exepetionellt känd person blir det rabalder i media som förstoras upp och fantasifoster produceras. Personen får en stämpel på sig att vara arrogant och otrevlig i de flesta fall helt oförtjänt men i några fall så får personen skylla sig själv.

Har en sådan individ redan i unga år fått smaka på samhällets repressalier kommer revanschlustan i kombination med de unika egenskaperna att bli en kombination som inte många av oss besitter och som vid olika konfronationer kommer att misstolkas till nackdel för individen. Ytterst få av oss har förmågan att hantera individens beteende därför att den avviker från normalt uppträdande.

När jag läst Patrik Sjöbergs bok uppfattar jag honom som en representant för vad jag beskrivit ovan.

Nu påstår inte jag att jag på minsta vis liknar S men när han beskriver hur han förklarade för fysik läraren att han inte skulle komma att ha någon nytta av fysik kunskaperna i vuxenlivet då kommer jag ihåg hur jag på ungefär samma sätt fast i något kortare ordalag förklarade för modersmålslärarinnan "att de här diktanalyserna kommer jag i fortsättningen att strunta i". S tog konsekvenserna av sin konfrontation med fysikläraren och uteblev i fortsättningen från fysik undervisningen, så modig var inte jag. Där ligger en stor skillnad mellan en unik individ och en normal. Vi "normala" har svårare att ytterst ta konsekvenserna av våra handlingar.

Jag förstår inte hur Ss två månader före avslutningen i nian kunde bli relegerad. Det måste på sjuttiotalet ha funnits en skollag som förbjöd en sådan handling.

Jag läser aldrig aftonbladet eller expressen och mitt minne är kort därför är det mesta S berättar om nyheter för mig.

För alla är däremot Viljos pedofili beteende en nyhet. Och det har förstås fått mest uppmärksamhet men det är många andra berättelser som borde granskas och inte enbart vara en inlaga från S.

Jag blir tveksam till de detaljerade dialoger som skrivs i boken. Hur kan en person komma ihåg exakt hur munhuggning försigick tio eller tjugo år tillbaks i tiden.

Jag skrattade så tårarna rann när S beskriver hur det gick till när han dels skulle parkera bilen vid vakten som han skulle förbi in till mönstringen dels dialogen med de malajer som medvetet  försinkade hans och en hippis snack med psykologen.

S har inte skrivit boken själv utan det har Lutteman gjort därför kan många av ordväxlingarna med olika personer och i olika situationer vara en efterhandskonstruktion. S berättar att han skrivert mycket långsamt därför skrev han inte själv krönikorna vid ex EM i Gbg utan det gjorde en journalist naturligtvis med S verbala kommentarer som grund.

Avsnittet om Mästarnas Mästare stämmer väl in på hur jag tänkt om programmet och därför tycker jag det är ointressant.

Klart är att om jag nu haft en negativ bild av S på grund av en ytlig betraktelse som framställts i media och möjligen en schablon bild grundad på hur många andra stöddiga toppidrottsutövare uppträtt så har den förändrats och nyanserats genom att läsa boken.

S är en unik personlighet som redan i unga år fått käftsmällar av samhället och på grund av det och i kombination med hans unika verbala förmågor av många fått stämpeln som en otrevlig person att möta om man inte är hans kompis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0