Politikers makthunger

En sanning som inte tycks vara annat än en sanning är att politiker - inte alla- men alltför många av de som når toppen drabbas av hybris eller i varje fall en stark önskan att nå toppen av maktpyramiden och därifrån framträda i all sin glans. Att säga att jag gjort bort mig och nog mår bra att självmant överlämna instrumenten till en kollega existerar i ett fåtal fall nej hellre då att stöna sig in i den cementerade väggen tills totalstopp råder.

Snart är det dax för den grekiske ledaren att göra en Juholt och förklara att jag körde för långt på för dåliga vägar med en ålderstigen och illa underhållen bil och tänkte inte på att kraschen till slut kunde bli oundviklig. Jag ber det grekiska folket om ursäkt för mina fatala misstag uinder mitt maktutövande.

Topppolitiker blir så in i baljan tränade att framträda att försvaret för egna argument till slut blir så övertygande att motståndarens tilltal inte hörs och totalt negligeras. Därför är begränsning av att stå till väljarnas förfogande i hög grad motiverat. Miljöpartiet har i det avseendet en mycket hälsosam agenda när de efter en begränsad tid byter ut ledare. En annan faktor som talar för en begränsad tid är att majoriteten tröttnar på att se och höra samma individ uttala sina sanningar.

Greklands ledare har nu egenmäktigt utan förankring hos ledande europapolitiker självsvåldigt försatt hela den gemensamma marknaden på ett gungfly som det är svårt att se hur det skall kunna förankras på fast mark och hur marknaden på medelång sikt ska kunna hantera.

Krasch och bang och sedan uppståndels på nytt är det enda realistiska scenariot. Och detta skapat av ett fåtal övermodiga politiker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0