johanssoninjo

– Utan starkare styrning, blir det svårt, om inte omöjligt, att bevara en gemensam valuta, sa Barroso vid en pressträff i Bryssel.

Ett liknande omdöme går att applicera på Värmlands Landsting. Med undantaget att valutan kommer fortfarande att vara värmländska kronor men de värmländska invånarnas köpkraft urholkas till förmån för förhoppningsvis mer vård.

Länet är beroende av tillväxt och problemet med låg tillväxt borde öka om skatterna höjs. Ca 70 millioner/år undandras i köpkraft från Karlstads regionen som konsekvens av skattehöjningen. Arbetslösheten ökar förutom för Landstingsanställda. Förhoppningsvis kommer övriga sverige att gå bra så att värmlännigar kan få sin försörjning i andra landsdelar. Men för oss som kommer att bo kvar väntar ingen julafton.

Det är svårt att få grepp om vilka styrmodeller som landstingspolitikerna agerar efter. Jag ifrågasätter inte kompetensen hos de tjänstemän som tar fram information som skall ligga till grund för beslut.

Jag ifrågasätter om det är saklig information som beslut fattas efter eller om det är irrationella faktorer som får styra. Dvs förvirring i stället för rationella prövningar av befintlig information.

Jag anar att verksamheten generellt saknar stimulans/incitament för att förbättras. Säkert finns det en och annan klinikchef som är föredömlig utan incitament till förbättringar men hur är det generellt? Och då ställs åter frågan.
Hur är det med offentlig verksamhet contra privat eller går det att finnna system i den offentliga verksamheten som driver chefer till om inte optimala insatser så i varje fall näst intill.

Verksamhet kan effektiviseras genom att läkare och systrar finns på arbetsplatsen samtidigt. I dag går det inte alltid att genomföra det antal operationer som borde gå att göra på grund av oförmåga att organisera olika personalkategoriers närvaro. Systrar sitter overksamma på grund av att läkare är jourlediga och rentav befinner sig i grannlandet och arbetar. 

Finns det en prioriteringslista dvs där verksamheter är listade efter angelägenhetsgrad? Jag förstår att det är svårt att utesluta att behandling skall ske av sjukdomar som det finns lindring mot, men går det att tillgodose alla behov?

Har beslutsunderlag tagits fram vad konsekvenserna skulle bli om politikerna lade ned Arvika och Torsby lasarett och överförde verksamheten till Karlstad?

Är verksamheten generellt överdimensionerad? Jag inriktar mig på att så är fallet och redovisar nedan en enkel modell grundad på information i media. Således vad blir konsekvenserna om det genomförs besparingar på dryga 500 millioner fördelat på personal och övrig verksamhet. Jag tror inte konsekvenserna blir oöverstigliga.

Borde det inte ha tagits hänsyn till personalavgångar under kommande år.

Jag utgår ifrån kärnan i verksamheten dvs läkarna och beräknar hur många anställda av varje personalkategori som läkaren behöver för att kunna utöva servicen mot patienten.

Det betyder att Landstinget kan spara dryga halv miljarden genom att minska generellt eller välja att ta bort verksamhet. Med utgångspunkt från antagandet att verksamheten generellt är överdimensionerad antar jag att inte mycket händer om ex sjuksköterskor minskar med 81 st. Dvs att varje läkare betjänas av 2,7 sköterskor i stället för 2,81.

Jag väljer att öka bemannigen på Förebyggande arbete och socialt kurativt.

Övrig verksamhet antas gå att rationalisera med 5%.

Slutresultat: Skatten sänks med 1 krona till 10,20 som ger inkomster på dryga 5,9 miljarder. Antaganden: Antal skattekronor per invånare i medeltal 2 600 stycken. Antal skattskyldiga 223 215.