Politikerförakt
Uppenbarligen rådde bland många soialdemokratiska deltagare på senaste partikongressen missnöje med ledarvalet. Ändå lyckades inte kamerorna fånga några som inte applåderade eller helt enkelt lämnade salen när ledaren höll sitt bejublade och ideologiska vänster tal.
Så här i efterhand funderar jag över vad det ger för signaler till de övriga 105 000 medlemmarna i partiet. Men också till landets millioner som varje dag går till arbetsplatserna och deltar i möten som leds av en auktoritet och övriga sitter tysta och knyter näven under mötet och efteråt på fikarasten diskuterar det som borde ha sagts på mötet.
I går verkade det som den käre ledaren hade avlidit för det var med sorg i hjärtat som många socialdemokrater mottog beskedet att ledaren inte längre stod till förfogande. Värst sorgsam verkade en av våra värmländska ledarsympatisörer vara över ledarens beslut.
Så länge en stor del av allmänheten inte bryr sig om politik eller har uppfattningen att politiker skor sig på skattebetalarnas bekostnad måste jag anse att våra folkvalda har en hisklig uppförsbacke framför sig. Det räcker inte med att 80% deltar i valen vart fjärde år. Betydligt fler måste engagera sig i partiernas lokala organisationer.
Och hur få till stånd en sådan ordning?
Bäst genom att förminska auktorieternas upphöjda positioner och genom att ifrågasätta deras uppträdande och argument.
Näst största partiet socialdemokraterna har 105 000 medlemmar. Det är drygt 1% av väljarna som aktivt vill stödja rörelsen. I går i valet i Kroatien avseende om landet skall gå med eller ej i EU deltog knappt 50% av röstberttigade. Samma siffra som i vårt land och så ser det ut i EUs övriga 27 medlemsländer.
