Nytt sätt för landslaget att spela fotboll
Jag satt som förhäxad och gapade och sa' till kompisen, vilken fotboll, laget spelar som Barcelona fast med mycket längre och hårdare passningar. Det är så fotboll skall spelas. Med precisa krosspassningar och stenhårda markpassningar som i ett osäkert läge levreras tillbaks till passaren. Vilket öppnar för nya möjligheter. Motståndaren blir fokuserad på passandet och vips finns en kantspringare fri som i det koncentrerade passningsspelet snabbt hittas.
Ack det som varar. Men förhoppningar över det realistiska väcktes. Jag påminner mig matchen borta mot Kroatien då ett liknande passningsspel stundom visades. Är detta en ny trend i landslagsspelet och varifrån kommer det nya spelsättet som diametralt avviker från ballongspelet då Zlatan fick springa på passningar som var helt slagna i luften och utan chans att nå?
Har Hamren en sådan inverkan på spelsättet? Nej, det troliga är att Zlatan med understöd av någon kollega till slut tagit kommandot och sagt i från att nu måste vi börja spela som fotboll skall spelas. Varvid Hamren efter någon betänketid tagit på sig bästa slips och kostym och kallat till samling och inlett med en snurresaltomortal och tagit fram krita och tavla och och slängt den tjocka A4 pärmen på sophögen innehållande alla de 100 tals kombintioner som förväntades utföras av laget och inte minst de förvirrade avbytarna.
Med hjälp av krita och tavla strök han ett streck över det som varit och förklarade att nu är det den individuella skickligheten och kreativiteten som får kommandot.
Zlatan kompletterade med att nu spelar vi passningar till närmaste man utan att chansa och den som spelar upp bollen i höjden får inte vara med. Målet skall vara att stundom hålla i bollen och träna på att levrera åtminstone tjugo passningar inom laget.
Den ende som satt och kliade sig om hakan var Mellberg men han förstod till sist att det fanns alternativ till höjdbollarna över mittfältet som aldrig nådde avsedd anfallare.
Ack det som varar. Men förhoppningar över det realistiska väcktes. Jag påminner mig matchen borta mot Kroatien då ett liknande passningsspel stundom visades. Är detta en ny trend i landslagsspelet och varifrån kommer det nya spelsättet som diametralt avviker från ballongspelet då Zlatan fick springa på passningar som var helt slagna i luften och utan chans att nå?
Har Hamren en sådan inverkan på spelsättet? Nej, det troliga är att Zlatan med understöd av någon kollega till slut tagit kommandot och sagt i från att nu måste vi börja spela som fotboll skall spelas. Varvid Hamren efter någon betänketid tagit på sig bästa slips och kostym och kallat till samling och inlett med en snurresaltomortal och tagit fram krita och tavla och och slängt den tjocka A4 pärmen på sophögen innehållande alla de 100 tals kombintioner som förväntades utföras av laget och inte minst de förvirrade avbytarna.
Med hjälp av krita och tavla strök han ett streck över det som varit och förklarade att nu är det den individuella skickligheten och kreativiteten som får kommandot.
Zlatan kompletterade med att nu spelar vi passningar till närmaste man utan att chansa och den som spelar upp bollen i höjden får inte vara med. Målet skall vara att stundom hålla i bollen och träna på att levrera åtminstone tjugo passningar inom laget.
Den ende som satt och kliade sig om hakan var Mellberg men han förstod till sist att det fanns alternativ till höjdbollarna över mittfältet som aldrig nådde avsedd anfallare.
Fortsättning på kreativa förslag
Riksdagens utredningstjänst, partikanslier, konjunkturinstitut och bankernas prognosmakare överöser massmedia med månatlig statistik över hur samhällsekonomin utvecklar sig dvs vilken ekonomisk verklighet vi lever i.
Statistiken om verkligheten ligger till grund för hur åtgärder skall utformas för att samhällets funktioner skall utvecklas på bästa sätt. En sådan funktion som ständigt står på dagordningen är kommande tal om full sysselsättning. Inte minst radar partierna upp ineffektiva förslag i vårbudgeterna.
Bäst överblick över arbetsmarknaden borde de olika lokala aktörerna sitta inne med och därmed förslag på vilka åtgärder som är mest verkningsfulla för att öka sysselsättningen. Enstaka kommunala exempel på god sysselsättningspolitik dyker då och då upp i pressen men det leder till promille sänkningar på nationell nivå om ens det.
Nuvarande regering har lyckats med att öka utbudet på arbetsmarknaden och det visar sig naturligt i höga arbetslöshetssiffror. Med rätta har regeringen kritiserats för att sakna visioner för att matcha utbudspolitiken med stimulanser på efterfrågesidan.
Regeringen är inte ensam om att sakna förslag för att sänka arbetslösheten och i synnerhet ungdomsarbetslösheten. Dessa tillkortakommanden i politiken tillsammans med problemen i skolan och finansieringen av kommande välfärdstjänster är de utmaningar politikerna möter.
Full sysselsättning är budskapet från båda håll. Men hur komma till målet?
Professorn i skatterätt Lodin menar att skulle avdragsrätten för företagens räntor reformeras i kombination med sänkt företagsbeskattning skulle sverige nationellt anses som ett lågskatteland och därmed locka till sig rader av företag från europeiska och asiatiska konkurrenter.
Visseligen kommer inte högteknologiska företag som kommer hit att efterfråga de kategorier som i dag går arbetslösa men den generella inkomstnivån i samhället höjs vilket bidrar till att enklare service jobb efterfrågas i högre gra än i dag och då kommer arbetslösheten att sjunka ned mot 3-4% vilket är den nivå som är realistisk att nå.
Just precis sådana generella åtgärder för att höja allmänna efterfrågetrycket i ekonomin är vad politikerna borde syssla med. Således inte att peta och fippla med olika stödåtgärder när det gäller var människor skall arbeta och i vilkla branscher. Sänk företagsbeskattningen och slopa alla stödåtgärder till arbetsmarknaden.
I och med att efterfrågan på arbetskraft ökar löser det också ungdomsarbetslösheten. När arbetsgivare står på kö för att fånga upp skolungdomar som avslutat gymnasiet ökar ungdomars motivation för att göra ett bättre skolarbete. Och speciellt de grupper som i dag inte ser någon ljus framtid på arbetsmarknaden efter avslutade studier. Problemgrupperna i skolan slukar resurser men det går att avhjälpa med att öka ungdomarnas motivation för bättre studieresultat när de vet att arbete hägrar efter studenten.
Ett högt efterfrågetryck på arbetsmarknaden leder också ill att rörligheten ökar. I dag låses många kvalificerade människor in i meningslösa administrativa statliga jobb inom arbetsförmedlingen, försäkringskassan och försvaret m fl statliga myndigheter där efterfrågan på produkter saknas. Anställda som skulle kunna göra ett bättre jobb ute på den reguljära arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen i nuvarande tappning samt en rad ineffektiva stödåtgärder som fas 3 m fl arbetsmarknadspolitikska konstruktioner kan slängas på sophögen. Skatteintäkterna när fler kommer i arbete ökar och skola och sjukvård samt äldreomsorg går att bygga ut och kvalitetssäkra. Även statsskulden kan betalas av på tio års sikt och därmed frigörs ytterligare 25 miljarder som kan satasa på infrastrukturen som vägar och järnvägar.
Statistiken om verkligheten ligger till grund för hur åtgärder skall utformas för att samhällets funktioner skall utvecklas på bästa sätt. En sådan funktion som ständigt står på dagordningen är kommande tal om full sysselsättning. Inte minst radar partierna upp ineffektiva förslag i vårbudgeterna.
Bäst överblick över arbetsmarknaden borde de olika lokala aktörerna sitta inne med och därmed förslag på vilka åtgärder som är mest verkningsfulla för att öka sysselsättningen. Enstaka kommunala exempel på god sysselsättningspolitik dyker då och då upp i pressen men det leder till promille sänkningar på nationell nivå om ens det.
Nuvarande regering har lyckats med att öka utbudet på arbetsmarknaden och det visar sig naturligt i höga arbetslöshetssiffror. Med rätta har regeringen kritiserats för att sakna visioner för att matcha utbudspolitiken med stimulanser på efterfrågesidan.
Regeringen är inte ensam om att sakna förslag för att sänka arbetslösheten och i synnerhet ungdomsarbetslösheten. Dessa tillkortakommanden i politiken tillsammans med problemen i skolan och finansieringen av kommande välfärdstjänster är de utmaningar politikerna möter.
Full sysselsättning är budskapet från båda håll. Men hur komma till målet?
Professorn i skatterätt Lodin menar att skulle avdragsrätten för företagens räntor reformeras i kombination med sänkt företagsbeskattning skulle sverige nationellt anses som ett lågskatteland och därmed locka till sig rader av företag från europeiska och asiatiska konkurrenter.
Visseligen kommer inte högteknologiska företag som kommer hit att efterfråga de kategorier som i dag går arbetslösa men den generella inkomstnivån i samhället höjs vilket bidrar till att enklare service jobb efterfrågas i högre gra än i dag och då kommer arbetslösheten att sjunka ned mot 3-4% vilket är den nivå som är realistisk att nå.
Just precis sådana generella åtgärder för att höja allmänna efterfrågetrycket i ekonomin är vad politikerna borde syssla med. Således inte att peta och fippla med olika stödåtgärder när det gäller var människor skall arbeta och i vilkla branscher. Sänk företagsbeskattningen och slopa alla stödåtgärder till arbetsmarknaden.
I och med att efterfrågan på arbetskraft ökar löser det också ungdomsarbetslösheten. När arbetsgivare står på kö för att fånga upp skolungdomar som avslutat gymnasiet ökar ungdomars motivation för att göra ett bättre skolarbete. Och speciellt de grupper som i dag inte ser någon ljus framtid på arbetsmarknaden efter avslutade studier. Problemgrupperna i skolan slukar resurser men det går att avhjälpa med att öka ungdomarnas motivation för bättre studieresultat när de vet att arbete hägrar efter studenten.
Ett högt efterfrågetryck på arbetsmarknaden leder också ill att rörligheten ökar. I dag låses många kvalificerade människor in i meningslösa administrativa statliga jobb inom arbetsförmedlingen, försäkringskassan och försvaret m fl statliga myndigheter där efterfrågan på produkter saknas. Anställda som skulle kunna göra ett bättre jobb ute på den reguljära arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen i nuvarande tappning samt en rad ineffektiva stödåtgärder som fas 3 m fl arbetsmarknadspolitikska konstruktioner kan slängas på sophögen. Skatteintäkterna när fler kommer i arbete ökar och skola och sjukvård samt äldreomsorg går att bygga ut och kvalitetssäkra. Även statsskulden kan betalas av på tio års sikt och därmed frigörs ytterligare 25 miljarder som kan satasa på infrastrukturen som vägar och järnvägar.
