johanssoninjo

Kommuninnevånarna betalar häftiga summor i skatt till landsting och kommun. För en låginkomsttagare ex pensionär ca 60 000 per år. Förvaltningen av skattemedel överlåts vart fjärde år till valda representanter. Huvuddelen av kommunpolitikerna yttrar sig sällan i nämnderna. Några få i regel män bestämmer hur organisationen skall se ut. Hierarkin ser ut som den alltid har gjort. Innebär det att rationaliseringstrycket är vad det borde vara?

 

Vem är det som skall svara för att förvaltningen och utvecklingen blir så rationell som möjligt? Nej, knappast de som sitter mitt i organisationerna. De gör ett bra jobb, men räcker det? När det inte finns alternativ att jämföra med finns heller inget tryck att vara så bra som det någonsin går. Slentrianen lurar i väggarna. Jasägarna är för många. Tystnads kulturen är bedövande. Företagare vittnar om att i många kommuner sitter fel människor på fel platser. Reglerna skall tillämpas in absurdum. Jag drar till nästa kommun där jag träffar på en medelsam tjänsteman.

 

När hörde vi senast om en kommun förutom Stockholms stad som sänkte skatten? Vem i SKL svarar för att jämförelser görs mellan sveriges 290 kommuner? Visst finns det goda exempel på att verksamheter drivs på ett kostnadseffektivt sätt och vad det beror på. Information om goda exempel finns men genomförs det åtgärder som följer de goda exemplen? Nej, hos oss saknas förutsättningarna, blir svaret. Det går inte.

 

NWT redovisade för ett år sedan ett reportage där Karlstads kommun jämfördes med Växjö kommun. Översiktligt kom reportern fram till att Växjö var en kommun som drevs mer kostnadseffektivt jämfört med Karlstad. Lägre skatt men samma antal anställda.

 

Kommunerna gömmer sig bakom välfärdssektorn. Det går inte att rationalisera sektorn som ett vanligt industriföretag. Välfärdssektorn kräver ständigt påfyllning av skattemedel. Åldringarna blir fler. Barngrupperna blir större. Hemtjänsten måste springa fortare. Skolans arbetsuppgifter i form av fler handlingsplaner och utvecklingsplaner och dito uppföljning för varje elev kräver mer av lärarna till förfång för undervisningen. När skolor föreslås läggas ned protesterar föräldrar. Svårigheterna att undvika skattehöjningar eller förslå nya metoder att arbeta drunknar i vardagsproblemen.

 

Men var finns de goda exemplen och vem är det som gör jämförelser mellan all den information i form av nyckeltal som finns tillgänglig i informationsystemen och vilka åtgärder föreslås med anledning av analyserna?

Varför behålla all denna personal när ändå inte förvaltningen tar hänsyn till vad som kommer fram?

 

Är de mängder av ekonomer och redovisningspersonal som finns anställda totalt chanslösa när det gäller att få fram analysen och åtgärder som behövs?