johanssoninjo

Jag förstår att glidet och fästet har stor betydelse för att konkurrera i skidtävlingar. Svenska skidförbundet och längåkningsgrenen har också förstått vad det handlar om. Och jag hör och ser att ansvariga har lyckats med prioriteringen.

Jag kan inte undgå att reagera när jag får veta att tio vallare är minimum för att serva lika många skidåkare. Nu rapporterades att tio vallare var i minsta laget. Ett antal var lediga.

Jag undrar om prioriteringen är den rätta.

Rekryteringen av nya talanger till skidåkningen, hur sköts den? Av idella krafter! Rekryteringen överlåts till klubbarna. Klubbarna är aktiva genom att anordna träningar och tävlingar. Men sker det en kontinuerlig proffessionell rekrytering a la vallningsaktiviteterna. Hur stora resurser satsar förbundet på arbetet att rekrytera topptalanger till skidförbundet? Hur sker uppfäljningen i skolorna för att upptäcka de bästa talangerna?

Jag tror att det är mer eller mindre slumpen som avgör om vi skall få se svenskar i täten i Tour de ski.

Var har senskarna tagit vägen i backhoppning och hastighetsåkning som är stora sporter på kontinenten? Har RF något ansvar för att grenar som många svenskar är intresserade av inte finns med på den internationella arenan?

RF bör se över prioriteringen och rikta särskilda insatser mot grenar som håller på att försvinna.

Det är förstås ingen tillfällighet att vissa orter oavsett gren traditionellt hävdar sig medan andra knappast vet hur ex en basketboll ser ut.

Jag är säker på att sverige internationellt skulle hävda sig bättre om RF tog initiativ till att se över verksamheten med inriktning på rekrytering av unga talanger oavsett disciplin.