johanssoninjo

Jag håller med Kennet Olsson (krönika 130727) om att jag är sugen på åtminstone superetta fotboll i sta'n. Ett tips: slå en signal till tränaren för Danmarks damlandslag och hör om han vill flytta upp till vackra Värmland. Ett annat alternativ är att lära av Degerfors spelide.
Majoriteten hyllar damlandslagets insats i EM. Jag är mer kritisk till insatsen. Var fanns speliden? Jag såg chansbollar, långa höjdbollar, missade passningar. Underläge i bollinnehav mot Danmark. Mer spel på kraft än spelförståelse och kyla i avslutningarna. Även herrlandslaget karakteriseras av samma spelide om det nu är en ide. Snarare skulle jag vilja se det som att undvika att spela med självförtroende på grund av någon mystisk ide om att svenska spelare inte har den teknik som krävs för ett bra passningsspel. Vad är enklare än att spela till närmaste kompis med bredsidan och att förflytta laget med korta passningar.
I stället karakteriserades damlandslagets spel av stress och ständigt framåt framåt. Jag kan förstå att ledningen väljer och tror på en sådan ide med kraftfulla spelare som Seger och Fischer.
Jämför herrlandslagets backlinje med ungefär samma spelartyper.
Jag tror att det krävs förnyad kompetens i svenska fotbollsförbundet om hur fotboll skall spelas. Varför inte börja från grunden i Karlstad?

Pressen blev för stor. Kylan som kommentatorerna efterlyste i avslutningarna infann sig inte. Många av spelarna är inte vana att spela inför fullsatta läktare.

Dock inte hela förklaringen. Landslaget spelar sällan med bra passningsspel. Var finns speliden? Hur många långbollar från backlinjen till mittfält och forward resulterar i tapp till motståndaren? Enda vägens ide är framåt och åter framåt. Är Danmark ett lag som inget har att lära ett svenskt landslag? I Danmark finns en spelide som går ut på att förflytta bollen med enkla passningar och inte minst att behålla bollen inom laget så länge som möjligt. Chansen dyker upp, kanske inte så ofta men chansen kommer.

Sveriges insats är enormt övervärderad. Jubel mot Island och Finland vars lag innehåller spelare som är andrahandsfigurer i damallsvenskan.

Jag tyckte det såg underligt ut när Sundhage springer 10m framför fem-sex spelare och resten kommer lika många meter bakom i en klump. Ringen var samlingsplatsen för att tacka publiken. Varför hölls inte formationen i form av en väl samlad hop som tillsammans tackade publiken? Är Pia Sundhage den ledarkraft som hon framställs som?

Utmärkelser talar för det men även den bäste kan råka ut för samarbetsproblem utan att ha lösningen. Varför hoppade ställföreträdande ledaren av några dagar före turneringen?

Det påstås bland annat av Peter Franke i VF att sossarna har gjort en drömvärvning under den politiska silly season säsongen i form av Nordeas kommunikationschef och före detta valstrateg hos Göran Persson.

Göran Greider i Gomorron Sverige på Söndag förmiddagen är inte överens med Peter.

Greider menar att Nordea retoriken inte är något som kommer att höja sossarnas valtempratur snarare tvärtom.

Jag är benägen att hålla med Greider. Har L insupit näringslivsmiljön har det troligtvis inte gjort L mer vänster utan tvärtom kommer valretoriken att att hamna i mittfåran och där är det nog många som plöjer redan.

Politiken blir allt mer ointressant när sossarna försöker att erövra borgerliga väljare. Dessutom blir risken för stor för att den politik som utlovas före valet inte har något samband med den som senare genomförs. Sossarna har lurats förut under Göran Perssons första period under mitten av nittiotalet då helt andra löften stakades ut än den hårdhänta nedskärningspolitik som helt nödvändigt genomfördes.

Alltså frågan är om L kommer att upprepa samma misstag som inför valet 2006? Sossarna förnekade då att arbetslösheten var det största problemet. Nu finns inga kontroversiella frågor. Sossarna är överens om jobbskatteavdrag och ROT och RUT samt vinstdrivande bolag i välfärden. Det skall bli spännande att höra vad Larsson kommer att hitta på för valstrategiska frågor.

Jag har senaste dagarna sett två Allsvenska matcher, Elfsborg - Syrianska och AIK - Mjällby. Tålamod borde vara ett ord som tränarna borde dissikera och omsätta i uppträdande på plan. Hur många passningar är eftersträvansvärt innan ett avslut? Matcherna karakteriseras av ett ständigt långbollande och speciellt inlägg från ytterkanter och backlinje. Inläggen resulterar i snabba omställningar för motståndarlaget eller ingenting annat än insparkar från målvakten.

Skall Elfsborg och AIK ha chanser att gå vidare i europaspelet måste tålamodet inpräntas i spelarna. Att hålla i bollen måste bli ett självändamål. Varken Blåvitt eller IFF är undantag utan spelar enligt samma ide.

Degerfors är ett lysande undantag. Laget har en tydlig spelide inpräntad i samtliga spelare. Men spelar förstås i en annan division. Men vad underhållande att se Degerfors matcher.