Slutförvaring

Från och till blir jag fundersam över det sätt som vi producerar energi på. Inte minst när det händer katastrofer med kärnkraftverk. Inget att oroa sig över för det har inte hänt allvarligt mer än tre ggr i energislagets historia. En ytterligare tankeställare blev det i Söndagskväll i samband med att Dokument utifrån redovisade ett reportage om slutförvaring av kärnavfall. Ryssarna och före detta Sovjet stoppar/stoppade ner stavarna i ett hål i marken numera har ryssland en upparbetningsanläggning vars slutprodukt är plutonium ett ämne som kan ställa till otrevligheter om det används felaktigt. Inget land med kärnkraft har säkra system för slutförvaring. Själva sticker vi in utbrända stavar i en kopparbehållare och kletar in den med lera runt om för att sedan köra ned paketet i ett bergrum någonstans i Uppland. Där skall ned ligga i evinnerliga tider. Reportern hade fångat upp en professor som verkade vara kunnig i korrission. Han hävdade att kombinationen av lera och koppar var en miljö för att rosten skulle trivas. Inget händer snart men om 100 000 år finns möjligheten att kopparkapseln har angripits som våra nu utbytta bromsrör på bilen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0