johanssoninjo

Jag har varit på Arne Ljungqvist föreläsning om dopningens omfattande historia sedan 70 talet när Arne började arbetet mot dopning. Motståndet har varit som att ta sig upp för Sotji backen till de Olympiska ringarna minst tio ggr samma dag och märk då för en privat person. Åtminstone får jag det intrycket när jag lyssnar på vad Arne har att berätta. Wadas regler är oomkullrunkeliga. Efter decenniers arbete hörs det nu positiva tongångar om att vetenskapen ligger en bit före fuskarna.
Fallet Bäckström skiljer sig ganska säkert inte från många andra fall av likartad kaliber. Kanske ändå därför att gränsvärdet har överskridits med 25% vilket gör att förseelsen får anses tillhöra kategorin förvånande mycket och förseelsen är att beteckna som intill grov.
Gränsvärdena är förstås satta med tanke på att personer som verkligen behöver medecineras på grund av allergier skall utöva idrotter på hög nivå. Att överskrida gränsvärdena med höga procentsatser tyder på fusk.

Att inte nuvarande ledning för ishockeylandslaget har lagt ner all kraft på att förhindra fall av denna kaliber, vad skall jag ta till för kraftord? Jag nöjer mig med oerhört förvånande. I all den stund före detta coacher berättar hur noga de har varit med att betona att all medecinering inför mästerskap skall upp till granskning.

En sak är om gränsvärdet hade visat någon enhet över då hade det möjligen kunnat förklaras med för lite intag av vätska men att komma i närheten av gränsvärdet tyder på oegentligheter sådana är WADAS regler.

Och vad har SOK för ansvar att övertyga sig om att alla aktiva är långt från gränsvärdena?

 

Läs mer som ytterligare förstärker att Bäckström har fuskat http://www.dn.se/sport/ishockey/testades-positivt-fick-fortsatta-spela/