Engelska skolan

Jag besökte avslutnings ceremonin vid engelska skolan. Jag fick en välkomstkram av en blå klädd nionde elev. Alla avgångseleverna var klädda i en blå cape och en för eleverna karakteristisk trekantig hatt. Mariebergsskogens stora scen var fullsatt och lika mycket människor vid sidan om. På de främsta bänkarna satt 143 niondeklassare. Jag tänkte, är det så här svenska skolan fungerar? Vid en översiktlig ockulär besiktning av ceremonin finns inte minsta tecken till de eländesbeskrivningar som media gång efter gång beskriver. Från scenen rapporteras att 60% av eleverna presterar över eller lika med betyg C enligt nya betygsskalan ( A,B,C,D,E,F). Rektorn är hämtad från näringslivet och beskriver verksamheten i avslutningstalet inte med vidlyftiga ord utan jag får intrycket att realism och vardagsnära ligger honom gott om hjärtat. Problem saknas inte men genom en god samverkan med föräldrar, elever och skolans företrädare går de flesta problem att lösa under förutsättning att de attackeras i tid. Säkert är det så att Engelska skolan har som strategi att värva de bästa pedagogerna och elever som är motiverade att studera. Och här är förstås förklaringen till kritiken av skolan om det nu är så att den är berättigad att en alltför stor del av lärarkåren inte är lämpade att vara lärare men också att svenska skolan har genom ideologiserande skapat en miljö där en alltför stor del av elever inte motiveras till att kämpa och plugga utan har vilseletts i tron att kunskap kommer från ingenstans utan ansträngning. Grunden måste vara att människan från början stärks i tron att vad jag än ägnar mig åt så krävs det att jag arbetar för att tillägna mig kunskap och färdigheter. Att från början få sig i tutat att den diffusa institutionen samhället skall sörja för allt gott för mig i framtiden är för individen ett bedrägeri.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0