johanssoninjo

 

 

Politikerna trumfar in budskapet att sysselsättningen skall öka och arbetslösheten skall ner till oanade nivår. Förtillfället är det Löfven som sitter i förarsätet och rattar mot Europas lägsta arbetslöshet som mål ca 2020. Ett av medlen mot lägre arbetslöshet är det gigantiska företagarstödet som förnärvarande belöper sig på 30 miljarder av skattepengar som arbetstagaren och företagen får avstå ifrån. Jo, Du läste rätt. Först in med pengar till statskassan sedsn ut. Och allt administreras av högavlönade tjänstemän och deras löner ingår inte i de 30 miljarderna utan åter är det skattebetalarna som står för fiolerna. Ett myller av institutioner hanterar den gigantiska summan.

 

Då frågar sig hen av ordning. Ökar stödet sysselsättningen och avskaffar arbetslösheten till en viss del? Av nyligen publicerad undersökning visar det sig att ca 20% av företagen som erhållit stödet har ökat omsättningen. Med hur mycket? Vem vet? Och har det bidragit till att öka sysselsättningen? Också tveksamt. Utvärdering saknas.

 

Hur mycket är 30 miljarder i förhållande till någon annnan utgiftspost i statsbudgeten? En fjärdedel av företagsbeskattningen och hela kapitalinkomstbeskattningen. Hur mycket skulle sysselsättningen och arbbetslösheten minska om företagsbeskattningen sänktes med en fjärdedel eller kapitalinkomstbeskattninegn togs bort? Ingen vet. 

 

Är medborgarna medvetna om med vilken ineffektivitet deras surt förvärvarade slantar hanteras?

 

Möjligen en bra placering med hög avkastning. Varför har vi Sverige bara privata skolor och äldreboenden? Varför inte som i USA privatägda fängelser? Trygg placering för pensionen. Brottsligheten i staterna borde ligga på en konstant nivå eller öka.

 

http://www.privataaffarer.se/borsguiden/en-fangslande-investering-783676

I år är det en sommar som de flesta inte är nöjda med. Och varför nöjdheten ligger i botten är för att vädret enligt de flestas uppfattning är undermåligt. Närhelst folk träffas pratas det om den kyliga och regniga sommaren. Enligt min uppfattning är vädret av normal nordisk kaliber. Mångas minnen går tillbaks till de enstaka somrar då tempraturen ligger långa perioder över 20 grader och i närheten av 30 några dagar. Vattnet värms upp till ljummen tempratur och lämpar sig för bad långa perioder. Men sådana somrar kan vi inte förvänta oss i norden mer än kanske var tionde år och däremellan får vi finna oss i det normala med regn och däremellan sol och vind.

 

Regn och sol är för naturen läckerheter och leder till en härlig grönska och inte minst bär och svamp av alla sorter i naturen. Tyvärr märker jag i varje fall i min närhet att av dessa naturens normaliteter är tidens människa föga intresserad. Men inte mig emot. Jag trivs alldeles förträffligt i ensamheten i skogen nära stadens tättbebyggda områden. På väg till skogen på grusvägen hälsar jag på många med stavar i händerna eller hundkoppel. Några plockar svamp i dikesrenen. Joggare och bikeåkare förstås. Men ännu har jag inte sett någon med bärplockare i handen trots den rikliga förekomsten av de blåa bären som innehåller mängder av antioxodanter och som framhålls av nutristerna som värdefulla för kroppen.

 

Tyvärr lockas nutidsmänniskan i norden av Spaniens och andra länders för mänskligheten förödande sol och värme. Rörelse hämmas av värme och strandlivet präglas av dåsighet och leder i en del fall till obotliga hudsjukdomar. Men för de flesta är berättelser om sol och bad i långt över trettiograders värme det ultimata behovstillfredsställelsen. Jag undrar om berättelserna är med innnersta samvetets övertygelse överensstämmande.

 

Jag önskar att medborgarna kunde rösta enligt en viktningsmodell. Då skulle jag ge en del av min röst till Gudrun Schyman. Hon är emot militarismen och vill avskaffa försvaret och tror inte på att Gotland kan försvaras med militära medel och hon tror inte att Putin är ett hot mot Sverige. Jag håller med henne.

 

I går när Iran kom överens med övriga världen att inte utveckla kärnvapen åtminstone inte under en femtonårsperiod var det ett exempel på hur förhandlingar om det mest otroligt kontroversiella kan resultera i en mer avspänd värld. Om inte Iran bluffar.

 

Likaså överenskommelsen med Grekland.

 

Varför möta hot med likasinnat hot? Bättre då att möta Rysslands intervenering på Krim och intrånget i Ukraina med samtal om fred och försoning. Jo, svarar regeringschefer men när inte det hjälper vad gör vi då? Fortsätter in absurdum är mitt svar. Möta hot med hot innebär ett sämre alternativ än förhandlingar in absurdum.