johanssoninjo

Jag fäste mig vid ett inslag i programmet där en röst förklarade att på nittiotalet var pensionerna och arbetslöshetsersättningen 80 - 85 % av lönen. Nu har en normal pensionär som uttalade sig i programmet dryga 12 000 kr i disponibel inkomst. Vilket är betydligt lägre procenttal än på nittiotalet.

 

Andra OECD länder ligger kvar på Sveriges 90 tals nivå upplyste rösten om. Det hade vore värdefullt om rösten hade upplyst om vilken statsskuld länderna nu har som valt att inte reformera bidragsnivåerna och pensionerna.

 

Och en annan röst förklarade att utanförskapskänslan ökar i de områden som inte har lika stark utveckling av disponibel inkomst som storstadsområdena. Tveksamt att det går att tilldela en region en kollektiv känsla. Kan en region ha en känsla? Jo så klart att känslorna hos de som sitter fast i arbetslöshet och inte har möjlighet att utnyttja de fördelar det är att bo i en glesbygd kan tilldelas utanförskapskänslor. Å andra sidan hör jag arbetslösa ungdomar som väljer att bo kvar i glesbygden för att de trivs där och inte känner några utanförskapskänslor. 

 

Jag tror att media måste vara försiktiga med att odla myter om utanförskap och att tilldela kollektiva utanförskapskänslor. Det luktar att ta politisk ställning i en viss riktning utan att förklara den verklighet som pockar på och vad som händer om inte viktiga reformer genomförs.

 

Finns det program i SR som förklarar hur det skulle se ut i landet om arbetslöshetskollektivet som nu finns skulle ha löner på samma nivå som den pensionär som förekom i Kaliber dvs 12 000 i disponibel inkomst. Skulle en familj där båda arbetar och med en sammanlagd disponibel  inkomst på 24 000 kr klara sig? Hur skulle familjens budget se ut och vilken hyresnivå skulle de klara av? Ta gärna med barnbidrag och eventuella skattereformer för låginkomsttagare som skulle kunna genomföras på grund av att fler kommer i arbete och olika bidrag inte behöver betalas ut. Det skulle vara värdefullt om allmänheten fick inblick i hur en känslighetsanalys av statsbudgeten skulle kunna se ut vid låt oss säga en arbetslöshet på 4 -5% och med arbetsmarknads och hyresmarknadsreformer genomförda.

 

Med tanke på den tabu som förmedlas av Hyresgästföreningen och LO mot en fri hyresmarknad och lägre löner undrar jag om inte reformer inom dessa områden vore att föredra och skulle verkligen bidra till minskade klyftor?Och inte bara det utan att de som nu inte mår bra utan bär på eventuella utanförskapskänslor skulle känna sig delaktiga i samhället och satsa på ännu bättre utveckling. 

 

Vilka besparingar inom integrationen skulle kunna göras om nyanlända kom i arbete fortare i ett reformerat Sverige? 

 

Jag ser framemot en programserie som förklarar min utveckling i kontrast mot kaliber.