johanssoninjo

Kokas den nationella rädslan ner till individ nivå betyder det att varje individ och familj skall försvara sin integritet i stället för att vara öppen och förstående mot grannar och övrig omgivning. Således att enligt kritiker vara godtrogen och tro på människors förmåga till samlevnad i förståelse och vänskap.

 

Andra världskriget är ett exempel på att godtrogenheten visade sig förödande. Men varför misströsta och tro att allting skall upprepa sig. Bättre då att tro på människans förmåga till att utveckla förmågan till förståelse och samarbete. 

 

I nutid har Putin och hans politik gentemot grannar tagits till intäkt för att potentiella fiender skall svara med samma mynt och utveckla strategier som går emot samarbete och förståelse. Varför inte negligera motståndarens ansträngningar till konfrontation? Därför att då känner sig förtryckta grupper övergivna. En balansgång som är svår och kan uppfattas som synisk. Men vad innebär upptrappninng av konfrontation och svar på motsåndarens galenheter. Jo att ytteligare fler människor dras in i konfliketer och skall försvara sig med samma medel som galningen visar upp.

 

På lång sikt måste diplomati och samtal vara att fördra framför att svara med samma medel som motståndaren. Således samtal in absurdum i stället för militära medel. 

 

Sverige är ett dåligt exempel på att upptrappning av militära medel leder till ökad förståelse bland nationer. Tänk vilket fördömme vi skulle kunna vara genom att helt enkelt lägga ned vapen och militära medel till förmån för ytterligare prestationer i mänsklighetens tjänst som innebär ökad förståelse bland jordens befolkning. Hur många efterföljar skulle vi få?

 

Terrorgrupper har inte uppstått av ingen anledning. De har uppstått på grund av att ondskan och oförståelse har frodats även revansch begär och försvar av nationella ekonomiska intressen har varit rådande världsorning. 

 

Lägg ned vapen och låt nationer konkurrera med varor och tjänster.

 

Måste Sveriges politiker reagera på Rysslanfs aggressioner i form av upprustning, dataintrång och spridande av falsk propagranda? Ja, vad skall annars den omfattande militära apparaten, underrättelsetjänsten och andra civila resurser som forskare och analytiker syssla med?

 

Tänk om vi istället i full skala skulle ägna oss åt att analysera hur vi skall skapa en fredligare värld. Jag undrar om alla opinionsbildare tror på vad de skriver. Två tredje delar av Sveriges befolkning tror inte att vi kan försvara oss om vi blir angripna. Så ställer opinionsinstituten frågan. Och det tar ledarskribenter till intäkt för att det råder ett folkligt tryck för att höja försvarsanslagen.

 

Om frågan i stället skulle ställas, hur stor tror Du sannolikheten är att Sverige blir angripet av Ryssland i närtid? Hur många procent skulle svara, ja det tror jag. Kanske 2 procent. Även Sveriges ledande etablissemang säger på den frågan att det är osannolikt att Sverige angrips av Ryssland. Bara Ryssland är en tänkbar angripare. Om Ryssland ensidigt skulle bli förbannade på Sverige alltså utan att några andra nationer är inblandade, hur pass stor är den sannolikheten? Knappast någon skulle  svara att det är sannolikt.

 

Och om nu Ryssland skulle angripa någon eller alla de Baltiska staterna hur sannolikhet är  det att Ryssland samtidigt skulle med trupp besätta Gotland och Stockholm? Inte vidare sannolikt påstår jag för då reagerar NATO med full kraft längs hela den Ryska gränsen dvs fullskaligt krig kommer att råda mellan Ryssland och NATO och hur stor är sannolikheten att Ryssland avdelar trupp till att besätta Sverige? Inte alls sannolikt för alla militära resurser går åt till att besegra Nato. Ett mycket tungt vägande skäl till att inte gå med i NATO för då kan en och annan raket avdelas till Gotland och Stockholm.

 

Sveriges säkerhetstänkande verkar utgå från att Ryssland har outtömliga resurser och rent av kunna omvandla Sveriges befolkning till kuvade under en diktatorisk Putin regim. Hur stor är den sannolikheten?