Arbetslösheten

Wapnö Gård i Halland, ett av landets småmejerier har svårt att rekrytera arbetskraft. Arbeterna på gården kommer till övervägande del från Litauen.
Skogsplanteringsföretag har svårt att få svensk arbetskraft till planteringsverksamheten och måste vända sig till polska invånare.
Samtidigt hörs från Almedahlen klagomål på hur misslyckad nuvarande politik är när det gäller att nå låga procental för arbetslösheten.
Jag undrar om de mängder av förslag och satsningar på utbildningar för nuvarande arbetslösa kommer att ha någon verkan annat än för en liten del av de arbetslösa?
Kommer en höjning av A-kassan att hjälpa till att få ned arbetslöshetssiffrorna?
Vilka arbetsmarknadsutbildningar är mest effektiva för att sänka arbetslösheten?
Är det nödvändigt med godkända betyg i gymnasiet för alla jobb?

Löfven

Löfven går i otakt med den röda väljaropinionen när han förklarar det orimliga i att förbjuda vinster i välfärden.  Förklaringen är logisk. Det går inte att förbjuda företag som sysselsätter 100 000 och har kunder långt över den siffran. Det är inte osannolikt att han kommer att tvingas tänka om eller avgå på nästa års kongress. Mona Sahlin i repris.
Riskkapital fattas för små och medelstora bolag. Arbetskraften är för dyr och regelverket för krångligt. Löfven anslår 100 millioner under fyraårsperioden till exportrådet. Vilka kriterier skall exportrådet hantera för att fördela medlen och till vilka företag? Svårast blir det när Löfven förklarar att pengarna skall gå till företag där produkten inte finns utan det är företag med produkter på ideestadiet som skall gynnas.
Samma funderingar har jag när det gäller miljarden till ideer för grön omställning. Är det näringsdepartementet som skall sålla ut de mest innovativa ideerna?
Och hur blir det om centern och kristdemokraterna åker ur riksdagen? Skall sossarna regera med MP, VPK eller folkpartiet?

Investeringar

Hoppas inte alltför stor procent av medborgarna tror att politiker sitter inne med lösningar till de svåra samhällsproblemen som miljöförstöring och jobbskapande. Och i synnerhet inte de politiker som väljer att chansa och lösa problemen med skattebetalarnas pengar.
Inte bara politiker utan många s k experter förordar att lösa dagens problem med att investera bort problemen och har då sagt att vi chansar på att just dessa investeringar i dag skall ge oss ett bra samhälle i om trettio år.
Bättre är att tro att innovationer av enskilda människor kommer att skapa en dräglig tillvaro för framtida generationer.
Historiskt har politiker skapat mer elände än välstånd för jordens befolkning. Vi är sannolikt på väg mot att historien skall upprepa sig om inte det dyker upp en miljöns Steve Jobs.
Jobs revoltionerade jordens kommunikations system och det är inte osannolikt att en uppfinning kommer att lösa jordens uppvärmning.

Kiosk i stället för Arbetsförmedling

Jobben pratas det om dagligen i politiken. Samtliga partier lägger fram förslag om hur full sysselsättning skall kunna bli verklighet i samhället.
Historiskt har jobben stått i centrum för politiken utom en kort period på femtio och sextiotalet då närmast full sysselsättning rådde i landet.
Omkring 200 000 personer står dagligen i centrum för den politiska debatten. Det är personer som står allra längst från arbetsmarknaden på grund av dålig utbildning och som i övrigt är relativt resurssvaga av olika anledningar. Jag undrar om dessa personer i dagliga livet känner att de omhuldas av samhället i lika hög grad som de är föremål för politikernas dagliga omsorg? Knappast, de är generellt undanskuffade i diverse konstruerade stödformer och meningslösa aktiviteter.
Inte bara arbetsförmedlingen får sin utkomst på grund av gruppens tillkortakommanden på arbetsmarknaden utan också en hord av privata aktörer (coacher) och större företag som har som affärside att tjäna pengar på arbetslösa.
När kommunismen avskaffades i gamla sovjetunionen uppstod först små kiosker på torg och gator. Efterhand utvecklades kioskverksamheten till mindre företag som effektivt tillhandahöll varor som allmänheten efterfrågade.
Arbetsförmedlingen är nuvarande samhällets sista relik av ett föråldrat monopolistiskt system som inte levrerar vad kunderna efterfrågar.
Vid sidan av monopol systemet finns redan i dag en fungerande marknad i form av dagliga annonser i massmedia. Låt det systemet utvecklas med hjälp av en del av de gigantiska resurser som slukas av inuvarande ineffektiva system. Det finns gott om plats för fler bemaningsföretag i olika branscher. Nuvarande coachsystem kan med fördel övergå till privatverksamhet och utvecklas likt kioskrörelsen i det gamla kommunistiska systemet.

Politisk inkonsekvens

Uppenbarligen anser en majoritet av svenska medborgare och i synnerhet deras valda ombud att det föreligger ett både kort och långsiktigt hot mot landets säkerhet. Annars skulle inte den politiska processen sluta med en nota till skattebetalarna på dryga 40 miljarder årligen.

Däremot är vi skeptiska till europasamarbete som i grunden bygger på att europeerna ville försäkra sig mot krig och katastrofer i framtiden. Slutsatsen måste bli att sverige behöver ett starkt försvar men för övriga europeiska länder föreligger inget hot som vi bör delta i att samarbeta.

En annan slutsatsen borde bli att svenska folket är en samling nationalister som värnar om sig och de sina men inte är solidariska mot andra nationer på den europeiska kontinenten.

Mot det talar vår generösa invandringspolitik. 

Fortsättning på kreativa förslag

Riksdagens utredningstjänst, partikanslier, konjunkturinstitut och bankernas prognosmakare överöser massmedia med månatlig statistik över hur samhällsekonomin utvecklar sig dvs vilken ekonomisk verklighet vi lever i.

Statistiken om verkligheten ligger till grund för hur åtgärder skall utformas för att samhällets funktioner skall utvecklas på bästa sätt. En sådan funktion som ständigt står på dagordningen är kommande tal om full sysselsättning. Inte minst radar partierna upp ineffektiva förslag i vårbudgeterna.

Bäst överblick över arbetsmarknaden borde de olika lokala aktörerna sitta inne med och därmed förslag på vilka åtgärder som är mest verkningsfulla för att öka sysselsättningen. Enstaka kommunala exempel på god sysselsättningspolitik dyker då och då upp i pressen men det leder till promille sänkningar på nationell nivå om ens det.

Nuvarande regering har lyckats med att öka utbudet på arbetsmarknaden och det visar sig naturligt i höga arbetslöshetssiffror. Med rätta har regeringen kritiserats för att sakna visioner för att matcha utbudspolitiken med stimulanser på efterfrågesidan.

Regeringen är inte ensam om att sakna förslag för att sänka arbetslösheten och i synnerhet ungdomsarbetslösheten. Dessa tillkortakommanden i politiken tillsammans med problemen i skolan och finansieringen av kommande välfärdstjänster är de utmaningar politikerna möter.

Full sysselsättning är budskapet från båda håll. Men hur komma till målet?

Professorn i skatterätt Lodin menar att skulle avdragsrätten för företagens räntor reformeras i kombination med sänkt företagsbeskattning skulle sverige nationellt anses som ett lågskatteland och därmed locka till sig rader av företag från europeiska och asiatiska konkurrenter.

Visseligen kommer inte högteknologiska företag som kommer hit att efterfråga de kategorier som i dag går arbetslösa men den generella inkomstnivån i samhället höjs vilket bidrar till att enklare service jobb efterfrågas i högre gra än i dag och då kommer arbetslösheten att sjunka ned mot 3-4% vilket är den nivå som är realistisk att nå.

Just precis sådana generella åtgärder för att höja allmänna efterfrågetrycket i ekonomin är vad politikerna borde syssla med. Således inte att peta och fippla med olika stödåtgärder när det gäller var människor skall arbeta och i vilkla branscher. Sänk företagsbeskattningen och slopa alla stödåtgärder till arbetsmarknaden.

I och med att efterfrågan på arbetskraft ökar löser det också ungdomsarbetslösheten. När arbetsgivare står på kö för att fånga upp skolungdomar som avslutat gymnasiet ökar ungdomars motivation för att göra ett bättre skolarbete. Och speciellt de grupper som i dag inte ser någon ljus framtid på arbetsmarknaden efter avslutade studier. Problemgrupperna i skolan slukar resurser men det går att avhjälpa med att öka ungdomarnas motivation för bättre studieresultat när de vet att arbete hägrar efter studenten.

Ett högt efterfrågetryck på arbetsmarknaden leder också ill att rörligheten ökar. I dag låses många kvalificerade människor in i meningslösa administrativa statliga jobb inom arbetsförmedlingen, försäkringskassan och försvaret m fl statliga myndigheter där efterfrågan på produkter saknas. Anställda som skulle kunna göra ett bättre jobb ute på den reguljära arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen i nuvarande tappning samt en rad ineffektiva stödåtgärder som fas 3 m fl arbetsmarknadspolitikska konstruktioner kan slängas på sophögen. Skatteintäkterna när fler kommer i arbete ökar och skola och sjukvård samt äldreomsorg går att bygga ut och kvalitetssäkra. Även statsskulden kan betalas av på tio års sikt och därmed frigörs ytterligare 25 miljarder som kan satasa på infrastrukturen som vägar och järnvägar.

Ungdomsarbetslösheten

Jag dräller om kring på sta'n eller ligger och sover halva dagarna. Här i Kalix finns ingenting att göra. Så kan det låta från en ungdom som politikerna och i synnerhet inte regeringen kan ordna jobb åt.

I bruksorter och kommuner som har haft svårt att gå över från gamla industrisamhället till tjänstesamhället är det värst.

Kan en vanlig medborgare anklaga ungdomar från att vara fantasilösa? Samhället erbjuder en del aktiviteter i form av bibliotek, radiolyssnande och kanske en tur till simhallen eller kanske något ännu ovanligare att bekanta sig med naturen runt stadskärnan.

Nya socialdemokratiska laget har utlovat krafttag mot ungdomsarbetslösheten. Och deras krafttag anar jag kommer att bestå av investeringar i gröna jobb och infrastruktur investeringar. Och hjälper inte det så skall omotiverade studieointresserade individer åter till skolbänken.

I socialdemokratiskt styrda kommuner som Hagfors är procentsiffrorna högst men det är förstås inte politikernas fel i den kommunen utan det är nuvarande regerings fel.

Näringslivet måste förändras i de kommuner med högst arbetslöshet och vem är ansvarig för det? Åtgärder en mass tycks inte hjälpa.

Kanske borde näringslivet ta mer ansvar genom att etablera mer samarbete medan ungdomarna går på gymnasiet. Och det blir då en overhead kostnad för företaget som på sikt kan förändras till framtida vinster.

Nog tycker jag att det är genesröst att få 6 500 kronor var fjärde vecka för att återgå till skolan och läsa in godkända betyg. Det är ungefär vad en pensionär med lägst pension får i belöning exklusive bostadsbidrag.

Nya laget

Efter motionsrundan som denna gång gick i lingonriset och vit mossan på härliga Sörmon och med stavar i nävarna som hjälpte till att hålla balansen på dvs isiga stigar blev det dax för en vilostund framför TVn och RDs frågestund.

Återigen dessa banala frågor om räntegapet mellan reporäntan och bankernas utlåningsräntor. Sossarna vill att SBAB skall ges ägardirektiv att sänka räntorna och på det viset gynna knkurrensen vilket enligt frågestäållaren får till följd att övriga banker måste följa efter.

Nu valde inte Norman att denna gången besvara frågan med att staten inte kan vara både domare och spelare på samma plan.

Norman valde i stället att gå bakåt i historien och förklara att sänks räntorna leder det till att banken stimulerar utbudssidan vilket leder till en ännu större lånebubbla än  den vi redan har.

Norman hänvisade också för femtielfte gången till att det råder en vesäntlig skillnad mot för tio år sedan när reporäntan styrde bolåneräntorna. Numera lånar bankerna på den internationella arenan till högre ränteläge äån vbad som motsvaras av reporäntan.

Dessutom gynnas ägarna av bankerna desto större vinster företagen gör genom att bankerna ägs till stor del av svenska pensionsfonder. Så eventuella överbetalningar som svenska bolånekunder gör kan ses som ett indirekt pensionssprande.

Utöver den frågan ställdes frågor av regeringspartiernas representanter. Jag tycker att frågestunden kan användas av oppositionen på ett effektivare sätt.

Jag är inte förvånad över att Stefan Löfven väljer att ta ut sitt nya lag av medlemmar som inte sitter i RD.

Opinionen

Folks auktoritetstro och oförmåga att se förbi ledares tillkortakommanden är det största hotet mot demokrati och att vi alla skall få uppleva ett så gott samhällsliv som möjligt.

Även oförmåga att prioritera vardagen och ta del av den information som har betydelse för att samhället skall utvecklas i en god riktning bidrar till att elitismen och auktoriteterna får ett alltför stort svängrum.

Bästa exemplet i närtid är utvecklingen i frankrike och det förestående presidentvalet. Eva Joly som ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt att bekämpa det elitstyrda franska samhället och följderna med korruption ställer upp i president valet. Hon har ett program som skulle bidra till att utveckla europa i en annan riktning än med de nuvarande ledarna. Men hon har inte en chans. Ligger för närvarande på 2% i opinionsmätningarna.

Opinionen i sverige låter sig också påverkas av ledare i alltför stor utsträckning. I dag bevisat genom att socialdemokraterna stiger med nära fem procent i mätningarna. 200 000 tror att socialdemokraternas politik kommer att förändras bara för att ett annat ansikte med ett lugnare och mindre retoriskt uppträdande visar sig i rutan.

Inte så underligt att det är vänsterpartister och sverige demokrater på marginalen som ändrar åsikt och är lätt rörliga i åsikter. Jag föreställer mig att det är människor som läser löpsedlarna och sedan träffar en opinionsundersökare och därefter avger sin röst. Andra intressen än att läsa partiprogram och följa tidningarnas ledarsidor och krönikörernas samtal finns förstås och måste respekteras. Men det ger samtidigt en bild av svagheten i demokratin och vad som kan hända med samhällsutvecklingen om otrevliga ledare kommer till makten och får full genomslag för sina ideer.

Historien är full av exempel på demokratiskt valda despoter.

Lokala politikers oförmåga

Apropå http://nwt.se/asikter/debatt/article1058085.ece

De flesta har lämnat A-kassan inte på grund av höjda avgifter utan på grund av att de har trygga jobb eller befinner sig nära pensionsåldern. Att tro att människor lämnar en viktig försäkring på grund av att avgiften höjs med en hundring är enfaldigt.

När elev underlaget minskar betyder det att kostnaderna minskar.

Integrationspolitiken tillför kommunerna människor med kreativa resurser och talanger utöver det normala. Det är politikernas ansvar att se till att de resurserna tas tillvara.

Gräv där Du står och klaga inte uppåt och ropa inte ständigt på mer resurser. Gör något konstruktivt och kreativt med den position Du har. Du har möjligheter att  på de otaliga möten och sammanträden som arrangeras veckovis,månatligen osv med företrädare för värmländskt näringsliv och offentliga representanter att föreslå något som utvecklar länet och löser en del av den ungdomsarbetslöshet som alla är oroliga för skall få allvarliga konsekvenser för samhällsekonomin på sikt.

Dessutom ta tag i den omfattande kommunala och landstingsbyråkratin som troligen utgör en del av hindren för att kreativitet och utveckling skall komma till stånd. Omger sig högre makthavare och beslutsfattare med ja sägare i stället för med människor  som törs säga emot och komma med andra ideer än de för tillfället rådande?

Din med flera politiskt ansvarigas uppgift borde vara att rationalisera länets ledningstruktur. Börja i morgon med att föreslå en sammanslagning av de sexton värmländska kommunerna och utred konsekvenserna.

Res väster ut och ta kontakt med investerare och undersök möjligheterna till att få del av norskt näringslivs utbyggnadsplaner.

Att ständigt klaga uppåt gör att kulturen blir inskränkt och ide fattig. Politiken som fördes för ett halvt decennium sedan och större delen av den tid som Du och jag har verkat har lett till nuvarande situation. Störst ansvar har de folkvalda lokala politikerna som har möjligheter att påverka ungdomsarbetslöshet, skolpolitik och klimatomställning i närmiljön.

Stefan Löfven

Jag lyssnar på Stefan Löfven och får uppfattningen att han sitter inne med lösningar på hur arbetslösheten skall sänkas i landet. Genom sin erfarehet från toppposition inom fackföreningsrörelsen och då i synnerhet från den mest konkurrensutsatta delen nämligen bilindustrin verkar det som många är beredda att lyssna på honom och till och med tro på vad han säger.

Löfven har inte presenterat några åtgärder för att sänka arbetslösheten utan hittills hållit sig till upprepeningar av traditionella metoder som att höja utbildningsnivån i gymnasiet så att fler går ut med godkända betyg samt att lägga mer resrser på arbetsmarknadsutbildningen.

Därtill kommer den sedvanliga socialdemokratiska kritiken av fas 3 och att ungdomar inte omedelbart tas om hand av arbetsförmedlingen efter avslutad gymnasiestudier och sätts i arbete eller praktikplatser.

Enligt min åsikt krävs det radikala åtgärder för att höja exportandelen av landets BNP. Och sådana åtgärder är inte i all synnerhet socialdemokraterna beredda att vidta. En sådan åtgärd är att kraftigt sänka företagsbeskattningen eller lönekostnadspåläggen så att fler internationella företag investerar i landet och skapar sysselsättning.

På marginalen går det att trixa med olika åtgärder som exempelvis momssänkningen för krogar men det räcker inte för att påverka mer än på marginalen.

Löfven är ingen ny guru utan sedan lång tid präglad av inte bara fackföreningsrörelsens toppstyrda organisation utan också av socialdemokratins sekt liknande uppbyggnad.

Det är inte bra när politiker uppfostras från tidig barndom i unga örnar och sedan som Juholt sa' när han avgick "jag kommer att dö som socilademokrat"


Spara och investera

Klok samhällsekonomi kräver framförhållning. Därför vore det synnerligen god politik att fackföreningar och arbetsgivare kommer överens om att avstå från löneökningar under en femårsperiod och i stället spara löneutrymmet till framtida pensioner.

Alternativet stärker också landets konkurrenskraft genom att exportföretagen inte behöver höja priserna och bidrar sannolikt till högre sysselsättning genom att efterfrågan på svenska produkter stiger.

Inflationen dämpas och faktiskt kan de ökade pensionsavsättningarna användas till de efterfrågade investeringarna i grön miljö och infrastruktur. Detta stärker ytterligare konkurrenskraften och gynnar exportindustrin.

Visserligen dämpas den inhemska privata konsumtionen men det är bara en fördel ocm arbetskraft förs över till den konkurrensutsatta sektorn. Märk väl den minskar inte. Det går inte att allt och alla skall ständigt få mera. Prioritera borde vara ett ord politikerna mer borde använda sig av.

Således en god spiral av sparande, låg arbetslöshet som ger ökade skatteintäkter och som ger mer till välfärden.


Hur ser det ut

Som politiker i regeringsställning måste i all synnerhet Reinfeldt vara tålmodig. Det är inte oppositionens uppgift att stå för realism utan tvärtom presentera en högljudd retorik med svepande formuleringar och en analys av motståndarens förslag som går hem i stugorna där på sin höjd kvällspressens löpsedlar utgör lektyr.

Men skall oppositionen fungera och medborgarna erbjudas något att fundera över måste förslagen som presenteras inte enbart innehålla lättfattliga slagord.

Regeringen har under lång tid kritiserats för att sakna visioner om hur framtiden skall gestalta sig för medborgarna. Nu presenterar Reinfeldt sin syn och till råga på allt en realistisk syn således ingen vision på hur arbetslivet troligen kommer att se ut om si så där en femtio år.

Naturligt svar från många medborgare blir att, nej sådana förändringar vill vi inte vara med om. Förändringar är något som gemene man är skräckslagen inför och tycker är motbjudande. En stor majoritet av svenska folket är uppfostrade i socialdemokraternas trygghetsnarkomani. Kämpa vad är det för ord. Nej hellre känna efter och fråga om inte samhället kan hjälkpa till i stället för att knyta nven i fickan och fixa till det själv.

Det finns föregångs människor som går upp klockan fem och stärker kroppen på gymmet för att infinna sig på jobbet två timmar senare. Alltför många väljer andra bekvämare alternativ.

Regionen

Hoppsan, en till som tycker lika som jag. http://nwt.se/asikter/debatt/article1049855.ece Och till och med vågar andas en aning ifrågasättande om klustrenas förträfflighet och till och med undrar om desamma bidrar till regionens tillväxt så mycket som de själva påstår.

SCBs siffror avseende värmlands tillväxt och företagarvänlighet imponerar inte.

Däremot måste det finnas en betydande överrepresentation när det gäller idealitet bland värmländska fritidspolitiker eftersom det går att locka till sig så många.

Magkänslan bland många av invånarna måste vara att det skulle gå att lösa regionens drift och utveckling på ett betydligt effektivare sätt om bara viljan funnes bland de nuvarande självgoda folkvalda represententanterna.

Men det är förmodligen så att ingen förstår sig på frågan inte ens de som sitter på de höga hästarna.

Heder i alla fall åt direktören på Sweedbank som tar tag i ungdomsarbetslösheten.

Jobben

Jag anser att politiker har svårt för att på ett analytiskt sätt förklara för samhällsmedborgarna hur de skall kunna skapa fler jobb i samhället. Sällan hör jag politiker förklara att jobb skapas genom att efterfrågan på tjänster och varor ökar antingen från utlandet eller genom inhemsk efterfrågeökning.

Alliansen har grovt missat att förklara jobbskatteavdraget. Syftet var att hos breda löntagargrupper öka efterfrågan på varaor och tjänster. Ofta har den politiska diskussionen fokuserat på hur orättvist det har blivit mellan pensionärer och sjuka som inte fått någon sänkning av skatten. Självklart är syftet att öka aktiviteten i samhällsekonomin så att fler sätts i arbete och på så vis öka skatteinkomsterna som i sin tur kommer de svaga grupperna till godo.

Att göra motsatsen dvs att först beskatta hårt och fördela skatteinkomsterna till den offentliga sektorn får på sikt inlåsningseffekter som bidrar till högre inflation och sämre konkurrens kraft för näringslivet som i sintur leder till högre arbetslöshet. Stora grupper göms undan som förtidspensionerade eller lindrigt sjukskrivna.

Politiker kan inte öka efterfrågan från utlandet. Därmed är praktiskt taget möjligheten att skapa jobb förlorad. Att försöka skapa jobb på andra sätt genom ökad beskattning eller subventioner bidrar till att offentlig sektor blir för stor därmed händer de kända faktorer med ökad inflation och sämre konkurrenskraft.

Sverige har i ett globalt perspektiv alltför starka fackföreningar i förhållande till att landet till 50% är beroende av export. Att export industrin skall vara löneledande är inte till fullo accepterat. Ett bevis är den nu pågående lönerörelsen där ex kommunal inte tar hänsyn till att exportindustrin skall vara löneledande.

Kommunala fackföreningar borde bidra till att rationalisera överdimensionerade byråkratiska kommunala och landstings organisatione, men det går förstås på tvärsen mot deras målsättning.

Exportindustrin

Göran Persson uttryckte nöjdhet med att socialdemokraterna fått en ledare som kommer från svensk exportindustri. Uttalandet är långt från den högljudda retorik som präglat den tidigare ledaren och de fletsa nuvarande topp socialdemokrater.

Jag tolkar uttalandet som att Göran menar att glöm inte att det är svensk export industri som kan finansiera investeringar i järnväg, bostadsbyggande och gröna investeringar som oppositionen dagligen för fram som sin politik.

Tyvärr börjar den nye ledarfen i fel tonläge och i fel politisk ordning. Det går inte att första utlova jobb och det vet Stefan Löven men tyvärr har han redan fått en släng av den socialdemokratiska ideologiska sjukan. Hoppas att han tillfrisknar med det snaraste och inser att med ökade skatteintäkter från en eventuell stark exportindustri ja då kan politikerna investera i inhemsk infrastruktur mm annars inte.

Angelägna för tillfället behövda investeringar bygger samhället och skapar förutsättningar för effektivare näringsliv och starka institutioner men inte alltid har ordningen varit den rätta. Det var på så vis felsatsningar på 80 talet lade grunden till obalanserna i början av nittiotalet.

Det har Göran i starkt minne. Det är därför han påminner om vad som skapar välstånd ocj jobb.

De närmaste veckorna presenterar svensk exportindustri siffror för 2011 och i synnerhet för kvartal fyra. Samtidigt är det företagen med utblick mot världen som har de bästa känselspröten mot omvärlden och kan spå om vi får fler eller mindre jobb de närmaste åren, inte politiker. Bra förstås om de läser innantill och tar till sig av informationen och lägger retoriken åt sidan.

Botten

"Återigen en gammal gubbe som jag inte vet vem det är" så kan det låta från unga tjejer när en reporter går på sta'n och visar bild av socialdemokraternas nyvalde partiledare. Men han är ju feminist upplyser reportern. Jahaja och hur vet Du det och förresten är jag inte intresserad av politik?

Hur stort är det demokratiska underskottet bland folk i allmänhet? Nja säger någon men när politiker gör bort sig visar det sig snabbt i opinionsiffrorna. Jag vågar påstå att underlaget för opinionssiffrorna är kvällspressens löpsedlar. På så lös grund vilar demokratin.

Socialdemokraterna har 100 000 medlemmar. Svenska innebandyförbundet 130 000.

Jag har blivit uppsökt genom dörrknackning av mormoner och pingstvänner samt någon ytterligare religös sekt men aldrig har någon representant för ett politiskt part ringt på dörren. Inte heller har jag blivit inbjude till något partimöte i mitt distrikt.

Jag tror det hänger samman med att lokala partifolk är så rädda för att beblanda sig med folk eller bjuda in dem till möten för då kan det bli konkurrens om positionerna eller så kan det bli besvärligt när alltför radikala argument utanför den vanliga dagordningen måste hanteras.

Det räcker inte med att vart fjärde år visa upp sig framför valstugorna. Sätt upp permanenta valstugor i bostadsområdena. Först då kan medborgare få en chans att lufta sina argument när det passar mig och andra och inte bara en gång vart fjärde år.

För att inte tala om den organisation som Stefan Löfven kommer ifrån. Trots möten på betald arbetstid är det få medlemmar som besöker mötena annat än när jobbet är i fara men då är det försent.

Det är inte bara socialdemokraterna som är i kris även svensk facklig verksamhet tappar tempo. Beroende på att den är toppstyrd och syns när det är förhandlingar om centrala kollektiv avtal.

Politikerförakt

Uppenbarligen rådde bland många soialdemokratiska deltagare på senaste partikongressen missnöje med ledarvalet. Ändå lyckades inte kamerorna fånga några som inte applåderade eller helt enkelt lämnade salen när ledaren höll sitt bejublade och ideologiska vänster tal.

Så här i efterhand funderar jag över vad det ger för signaler till de övriga 105 000 medlemmarna i partiet. Men också till landets millioner som varje dag går till arbetsplatserna och deltar i möten som leds av en auktoritet och övriga sitter tysta och knyter näven under mötet och efteråt på fikarasten diskuterar det som borde ha sagts på mötet.

I går verkade det som den käre ledaren hade avlidit för det var med sorg i hjärtat som många socialdemokrater mottog beskedet att ledaren inte längre stod till förfogande. Värst sorgsam verkade en av våra värmländska ledarsympatisörer vara över ledarens beslut.

Så länge en stor del av allmänheten inte bryr sig om politik eller har uppfattningen att politiker skor sig på skattebetalarnas bekostnad måste jag anse att våra folkvalda har en hisklig uppförsbacke framför sig. Det räcker inte med att 80% deltar i valen vart fjärde år. Betydligt fler måste engagera sig i partiernas lokala organisationer.
Och hur få till stånd en sådan ordning?

Bäst genom att förminska auktorieternas upphöjda positioner och genom att ifrågasätta deras uppträdande och argument.

Näst största partiet socialdemokraterna har 105 000 medlemmar. Det är drygt 1% av väljarna som aktivt vill stödja rörelsen. I går i valet i Kroatien avseende om landet skall gå med eller ej i EU deltog knappt 50% av röstberttigade. Samma siffra som i vårt land och så ser det ut i EUs övriga 27 medlemsländer.


Ledarfixering

Ledarfixering är inte bara ett problem inom elitserien i ishockey.

Efter att jag har lyssnat till flera tillbakablickande socialdemokrater och deras visioner lockas jag att tillägga ytterligare en vision "varför inte presentera en vision om att vi skall ta ner månen". Men då måste vi också hitta en ledare som är bra på att presentera en trovärdig pragmatisk konkret ide för hur det skall gå till.

Partiet har inte haft förmåga att föra ut sin politik hörs det på väg i kapseln upp till månen. Nej, hur många av väljarna är det som tror att socialdemokrater skall kunna skapa full sysselsättning och avskaffa barnfatigdomen därtill förbjuda privata företag inom en rad skattefinansierade områden som äldrevård, skola och barnomsorg?

Till det kommer målkrashen att skapa förutsättningar för incitament/tillväxt samtidigt som garantier skall skapas för ekonomisk trygghet vid sjukdom och arbetslöshet.

Ledar auktoriteter med stor kroppshydda svart mustach och stirrande blick som med högljudd och svepande retorik och lugna handrörelser är på väg ut ur politiken.

Väljarna vill ha lugnt resonerande representanter som i förståliga ordalag presenterar en trolig verklighet. Inte någon som med tvärsäkerhet säger att hit skall vi föra dig - väljare - bara du förstår/instämmer i vad jag för tillfället haspar ur mig.

Det parti som väljer en ledartrio bestående av kvalificerade politiker som kan alternera per tertial kommer att vinna om inte 2014 så 2018. Då slipper vi fokuseringen på en person och politiken kan sättas i förgrunden.

Det är politiken som inte sossarna har kunnat föra ut. Se då till att inte skapa förutsättningar för ledarfixering.

Ny finanspakt inom EU

En ny finanspakt håller på att växa fram inom EU och skall vara klar i mars. I december när förslaget kom upp på bordet ställde sig regeringen tveksam och ville vänta att ta ställning tills nogranna analyser hade gjorts av vad pakten innebar.

Socialdemokraterna och vänstern sade nej. Nu signaleras det från tidigare negativa håll tveksamhet till tidigare negativ inställning. Reinfeldt tycker att vi bör nog vara med för att kunna påverka eurosamarbetet utan att för den skull vara med i valutaunionen.

Jag anser att det går att dra en parrallell till den inhemska ekonomin avseende hur regeringen oavsett färg hanterar kommunernas ekonomi.

Högskatte kommunen Hofors med dryga 34 kronor i kommunal inklusive Landstingsskatt skiljer sig märkbart från lågskattekommunerna som ligger stax under 30 kronor.

Det som gör livet drägligt för Hofors kommunpolitiker och invånarna är det skatteutjämningssystem som råder i landet dvs att lågskattekommunerna får bidra till högskattekommunerna.

Varför skall inte samma resonemang kunna råda bland europeiska unionen? Landet är beroende av att handeln fungerar utan nationella restriktioner desutom att kapital och arbetskraft kan fritt röra sig över gränserna.

Ja men, säger tvivlarna vi vill inte förlora våra demokratiska rättigheter att själv bestämma över skatter inom landet. Nej men var stannar solidariteten med de som dels har sämre produktionsförmåga på grund av att som i många sydeuropeiska länder förlorat utvecklingen på grund av mångåriga militärdiktaturer.

Vill vi att handeln skall utvecklas som är den bästa garantin för tillväxt bör vi också ha ett nära samarbete med de som skall köpa våra varor. Vilket innebär att vi i likhet med lågskattekommunerna får bidra till utvecklingen av de olycksbröder som inte har det så gott förspänt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0