Tidiga minnen från Göteborg

Hur skulle jag kunna undvika att bli idrottsintresserad när jag bodde på Garverigatan 3, tre trappor upp nära Stampen och knappt 1 km från Ullevi där GAIS,Kamraterna och ÖIS spelade hemma matcher varje helg? Nästan alla pojkar i klassen på Odinskolan var upptagna med handboll eller fotbollsspel på rasterna. Pappa gick ofta på matcherna på Söndag middag. Mamma och jag mötte honom i bland när matchen var slut utanför Ullevi. En gång var vi tidiga utanför matcharenan och mot oss kom en man. Han pekade med ena armen mot Ullevi och yttrade orden "där ligger dårarnas paradis". Pappa hade i samband med militärtjänstgöringen på A9 drabbats av polio och blivit rehabiliterad på Sahlgrenska och efter tillfrisknandet tagit ingeniörsexamen på GTI. Mamma och jag bodde kvar hos mormor på Värmlandsnäs tills Pappa hade fått jobb på Drogcentralen hos Ramel, tror jag, chefen hette. Och inte vet jag om namnet Drogcentralen var påhittat av släkt och vänner och i själva verket hette något annat. Pappa var kemist och på centralen gick arbetet ut på att tillverka olika homeopatiskapreparat. I Göteborg bodde min mormors syster Anna. Anna hade ett rum på Sahlgrenska sjukhusområde där hon hade ett jobb som städerska. Vi umgicks med Anna. Hon besökte oss på Garverigatan och vi var hos henne på Sahlgrenska. Jag hade två kamrater på Garverigatan. En hette Björn och var något år yngre än jag och väldigt snäll. Hans Pappa var spårvagnskonduktör/förare. Den andre hette Jan och hade öknamnet "Uggla" varför vet jag inte. Han var helt fascinerad av matineförställningar och gick såväl lördag som söndag på matineförställningarna. Han bodde på innergården hos sin Mormor. Jag tror hans Pappa var på sjön eller försvunnen på annat vis. Jag kommer ihåg att vi var lite rädda för honom dels var han större än Björn och jag dels kommer jag ihåg honom som lite aggressiv. När jag blivit sju/åtta år fick jag följa med på matcherna och stod längst ned vid staketet och kikade på fotbollsspelet mellan spjälarna. Jag minns hur fascinerande det var att se musikkåren som spelade före matchen och i halvtid. Kåren marscherade i olika formationer över planen medan de spelade och det var alltid lika spännande att iakta hur de skulle göra vändningarna när de kom till kortlinjen eller inkastlinjen. Jag tror jag har ett minne av en av GAIS matcher, laget blev svenska mästare 1954 och i samband med en av matcherna gick Karl-Alfred upp högt över de andra spelarna och nickade i mål. Jag tror det var mot Djurgården. Synd att jag inte har fört dagbok över alla sporthändlser som jag var med om i Göteborg. När Bengt Nilsson satte svenskt rekord i höjdhopp 1954 stod vi utanför Slottskogsvallen och hörde publikens jubel. Jag undrar om det inte var så att föräldrarna inte tyckte det var någon ide att gå in eller tyckte det var för dyrt. Tidigt blev jag handbollsintresserad och det var gråt och tjut när jag inte själv fick åka med spårvagnen till Mässhallen och kolla på matcherna. Jag minns att jag såg en del handbollsmatcher, troligen var det sista vintern 1954/55 som vi bodde i Göteborg. Det var Heim, RIK och Majorna. Gunnar Brusberg stod i mål för Heim. Mamma och Pappa gick till Liseberg och dansade och då stod jag nedanför dansbanan som var lite upphöjd och kikade återigen genom springorna på staketet på dansandet. På vardagskvällarna promenerade vi in till sta'n och tittade i skylfönstren och jag var alltid hungrig på varmkorv. Sällan fick jag någon för vi hade bara någon timma tidigare ätit middag som jag inte alltid var så sugen på. Jag kom på att skriva detta eftersom det i dag är exakt 50 år sedan VM finlen i fotboll spelades mellan Sverige och Brasilien. Våren 1955 flyttade vi till Karlstad med anledning av att Pappa hade fått jobb på Svenska Rayon. När jag fick reda på att VM i fotboll skulle spelas i Sverige och att flera matcher skulle gå i Göteborg bestämde jag mig för att fråga Pappa om jag fick beställa biljetter. Jag ringde till bokningscentralen och beställde biljetter till fyra matcher och fyra biljetter till varje match. Bilresorna till Göteborg skulle finansieras med hjälp av släktingar och Pappas arbetskamrater. Jag kommer i håg att vi såg gruppspelsmatchen mellan Sovjet-Brasilien och match om tredje pris Frankrike-Tyskland samt semifinalen Sverige-Tyskland, vem den andra gruppspelsmatchen var har jag inget minne av. Finalen såg jag på en restaurang som låg mot Gustav Adolfstorg, där ligger i dag Nordsta'n. Vi som var där var jag, Pappa och jag är inte säker på om båda Pappas systrar var med med män och eventuellt min kusin Lennart som senare i livet blev Pappa till två proffscyklister. Vi tältade på Kärralund. Pappa jobbade i Vålberg och vid en av matcherna skulle jag åka buss till Vålberg för att träffa Pappa för vidare färd med bilen till Göteborg. När jag hade försvunnit hemmifrån upptäckte Mamma att biljetterna till matchen låg kvar på hallbordet. Snabbt fattade hon beslutet att ringa efter en taxi som åkte i kapp bussen på Sörmon och jag fick biljetterna. Undrar hur medpassagerarna och alla inblandade upplevde den historien? Själv tyckte jag väl inte det var så konstigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0