Osäkra investeringar

Socialdemokraterna vill att full sysselsättning skall uppnås med hjälp av investeringar i infrastruktur och gröna investeringar. Investeringarna skall göras med lånade medel. Att underskottet i statsbudgeten ökar till 2% av BNP är rimligt med tanke på den långsiktiga sysselsättningseffekten som på tio års sikt kommer att bidra till att underskott vänds till överskott genom de ökade skattemedel som förväntas vid full sysselsättning.

Hur säkra är prognoserna att investeringarna kommer att bidra till full sysselsättning? Är det en politisk förhoppning och chansning med skattebetalarnas pengar? Ingen kan veta. Infrastruktur investeringar i form av höghastighetståg kommer de att behövas i landet med det lilla befolkningsunderlaget utspritt över en stor yta? Och kommer den digitala tekniken att utvecklas så att ökat resande vänds i minskat resande?

Hur pass säkert är det att nuvarande gröna investeringsambitioner kommer att bidra till det klimatsmarta samhälle som medborgarna vill bo i? Kommer effektivisering av kärnkraften eller annan teknik som i dag befinner sig på ritbordet att konkurrera ut de smarta investeringar som det pratas om idag?

Den kategori av arbetslösa som i dag befinner sig utanför arbetsmarknaden  är den lämpad att utföra de jobb som krävs för att effektivt genomföra investeringsveksamheten?

Hur kommer världsekonomin att utvecklas på tioårssikt? Osäkerheten är betydande. Är det rimligt att under betydande osäkerhet dels för hur omvärldens utveckling kommer att ske dels för betydande osäkerhet i de lösningar som föreslås riskera att landet hamnar i statfinasiella besvärligheter till följd av politiska chanstagningar.

För ett starkt utrikesberoende litet land i världsekonomin är det bättre att avvakta och följa hur efterfrågan utvecklar sig från den globala ekonomin.

Jag håller med om att diskussionen förstås ständigt måste pågå om olika alternativa planer men håll diskussionen på ideestadiet och låt nuvarande regering sköta statsfinanserna i ytterligare några mandatperioder.

Välfärdens kärna och finasieringen är allt för viktig för att överlåtas till abstakta akademiska politiska inhoppare som när faktum och resultatet av ideerna inte har förvekligats drar sig tillbaka utan privatekonomiska konsekvenser men dramatiska konsekvenser för  befolkningen som varit med om att betala.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0