johanssoninjo

I dag liksom i torsdags tog jag stavarna i händerna och vandringskängorna på fötterna och tog mig till Ängbackens äng/fält med målsättningen att på inrådan av en av mina kamrater snöpulsa.

Genom att snöpulsa förklarade kompisen att jag skall få en mer dynamisk effekt i muskelarbetet jämfört med att vandra på cykelbanornas asfaltbeläggning. Jag kan inte på något sätt förneka att råden var de rätta.

I torsdags var snön genomtränglig när jag stavade mig fram men vilken sjön kraftinsats. Jag höll på i ca femtiominuter fram och tillbaks på det ca 300 m långa fältet. Sjönk ned med kängorna kanske en dec och det tog sannerligen både på hjärtat och muskulaturen. Jag kände mig helt slak i kroppen när jag återvände till huset.

Jag såg älgspillning, kanske rävspår och andra vilda djurs avtryck i snön. En härlig eftermiddags sol hängde på den klarblå himlen och gjorde sinnet och tankarna goa. En härlig naturupplevelse inte långt från stugknuten.

I dag samma vandring men nu i lätt pudersnö möjligen något fuktad av förmiddagssolen. Vandringen över fältet blev i dag lättare i och med att nattfrosten hade belagt snön med skare.

Jag kompletterade fältvandringen med en runda in i obanad terräng och där bar inte skaren varför svetten rann nerför kinderna när jag åter var ute på fältet, men skönt och härligt var det. Jag kompletterade också tur och retur vandringen över fältet med en avstickare till andra sidan av dikeskanten som delar fältet och stegade förbi ett utfodringsbord för rådjur/älgar.

Härligt!