johanssoninjo

Johaug bevisar hur tunn skidsporten är och speciellt på damsidan. Givetvis skall inte ettan i en internationell sport vinna med 1,30 min över dryga 40 min åkning. I löpning skulle det innebära att över mindre än 2 mil skulle segraren vara knappt två varv före segraren. Så går det inte till i stora internationella sporter där konkurrensen är stenhård. Segermarginalen i Göteborgsvarvet 2015 var 35 sek och då över ca 1 timmes löpning. Därefter kommer löparna in på ett pärlband med små tidsavstånd mellan atleterna. Och i löpning finns inget tillfälle för vila däremot i skidåkning borde margnalerna bli mindre eftersom det finns tillfälle för återhämtning. Möjligen ett något haltande argument.

 

I Lidingöloppet för damer över 10 km är segermarginalen 22 sek över ungefär samma tidsrymd. Således, varför kan inte europas övriga länder ta fram atleter som är någorlunda jämbördiga med den norska topptjejen? Polen m fl länder som har tillgång till terräng liknande den nordiska har en utövare av internationell toppklass.

 

Martin Jonserud Sundby tränar 1100 timmar per år och påpekar att skidsporten är en pytteliten sport. Om en simmare skulle träna så lite påpekar Martin så skulle inte det fungera på internationell nivå. Hur mycket tränar Sara Sjöström? Hur mycket tränar en fotbollspelare och ishockey spelare? I lagsporterna finns otroliga möjligheter till förbättringar för lag som för en tynande tillvaro på internationell nivå. Hur skulle ett lag som ex Malmö FF kunna förbättra sig internationellt om en tränare skulle dyka upp och börja träna laget som simmare?

 

Och när får vi se ett djuplodande reportage om hur den uppmärksammade SHL ligans toppar tränar i förhållande till individuella idrottare?