johanssoninjo

 

 

Jag blir förvånad när seriösa kommentatorer blir lyriska för att inte skriva hysteriska över när en spelare lyckas ut av rena tillfälligheter toffla till bollen så att nätet strutas. Och när spelaren gör mål två ggr i samma match ja då finns det bara den spelaren i laget och de andra nämns inte. Härligt att Änglarnas coach tonade ner Engvalls insats och framhöll kollektivets insats.

Kommentatorn frågar Engvall i Änglarna efter två mål mot AIK om självförtroendet är i topp.
Engvall ställer motfrågan "är det så"? Jag skrattar.

Engvall har sannerligen inte utmärkt sig under säsongen men en rad tillfälligheter mot AIK gjorde att han steg som en raket upp mot fotbollsrymdens allra högsta höjder.

Andra medelmåttor som tofflar in mål då och då och får hjältegloria är Goitom i AIK och Kujovic i Norrköping. Vad skall spelare göra som spelar på topp när bollen råkar hamna framför fötterna på dem inom straffområdet? Ja, inte kan de vända sig om och spela bollen bakåt utan de sparkar förstås till bollen i riktning mot målet. Vad annat kan de göra? Men för den skull behöver inte kommentatorerna totalt tappa fattningen.

 

När får spelaren som slår en genial passning den berömelse som målgöraren får? Bärkeroth i Norrköping är en sådan bortglömd spelare som sällan nämns. Allsvenskan har inte många för att inte säga någon bolltrollare.

 

En ritig kommentar fälldes i går kväll efter AIK - IFK Göteborg och det var att det är för dåligt resultat av alla frisparkar utanför straffområdet. Och det handlar om att spelarna saknar bollkänsa och vägrar att nöta och nöta för att bli skickligare. Och vilken roll har tränarna i för dålig bollkänsla? Kanske finns ett visst hopp hos den unga generationen.